Ängel Berta

                                    Ängel Berta

                                                (mönster BautaWitch.com)

 Ännu en ängel som jag namngett efter en kvinna jag känt.

Våra vägar korsades några år, under sommartider.

Vår koloni där vi firade våra somrar. Även semestrar levdes där.

Båda var vi nöjda med den lilla stugan utan bekvämligheter, vi hade nära till vårt hem. där vi hade det bekvämt.

Bra grannar runt oss trevliga människor som promenerade i området och växlade ord.

En som vi båda växlade ord med var Berta, som gick i alla väder på en promenad med sin Chow-Chow hund. I regel minns jag namn på hundar bättre än på människor jag mött, men hur jag än försöker träder inte namnet fram på den snälla hunden.

Vi öppnade ofta grinden för dem båda och satt på kaffepannan. Med tiden så tog jag och Berta promenader vid Årstavikens promenadstråk vid vattnet, och jag lärde känna Berta. 

Hon hade kommit upp i åren men kunde böja sig vikt vilket imponerade på mig, Berta hade hela sitt liv varit reumatiker, de hade satt spår på hennes händer, hennes fötter, det mesta syntes inte men jag fick veta att hon levt hela sitt liv med smärtor, hon hade varit mycket ensam, kunde inte leka och umgås med jämnåriga.

Hon hade träffat en ung man och hon sa att det var kärlek från hennes sida, men hur skulle han orka med mig i längden, sa hon. Så hon gjorde slut och skaffade sig en hund som hon slösade överskott av kärlek på. Likadant var det nu, hennes hund var hennes allt.

Hon pratade alltid väl om andra människor, hon förstod inte att de som var starka och hela kunde var så egoistiska. Hon sa sig ha sett en hel del av det.

För henne kom förändringen i form av medicin, Kortison.

Allt blev lättare för henne. Jag frågade aldrig om hennes ålder, det var oväsentligt kändes det som, ibland kändes hon yngre än mig, ibland som em mycket gammal kvinna.

Vi umgicks inte på vintrarna, utan bara när kolonin öppnade på våren. Tror att hon var glad i det.

De hände att jag gick upp till husen som låg invid koloniområdet, och där kunde jag på hennes gård borsta igenom hundens päls.

Hon hade en privat sida som hon lärt sig av år av smärta, år då andra fått arbete, skaffat familj, fått barn. Allt som vi inte tänker på med tacksamhet, utan mer som en självklarhet.

Sista sommaren jag träffade Berta var hon förtvivlad, en ny läkare på vårdcentralen, som sa att han skulle trappa ner hennes kortison för att sen ta bort medicinen alldeles. Hon bönade och bad, så många år som hon ätit, hon bad honom att själv få välja. Talades om organ som skulle ta slut, benskörheten. Inget hjälpte av hennes böner. Hon sa om jag visste hur jag får tag på kortison, inte har jag mycket pengar, men de pengar jag sparat vill jag köpa det för, det gäller mitt liv.

Läkaren gav sig inte, hon hade ätit den i så många år, tyckte att det var märkligt att ingen annan läkare reagerat.

Vintern efter den sommaren som gjorde henne så ledsen och besviken ringde en kolonigranne och sa att Berta hade dött.

Att ge en ängel hennes namn, känns helt rätt för mig. Hon hade så många goda egenskaper, och ville andra väl.

Grinden till vår koloni, som Gösta har smidit