Dagboken 2024-11-16

Lördag  2024-11-16

Idag är det fyra år sedan Gösta dog.Fyra långa år. Jag pratar med honom det är bara samtal åt ett håll.  Läste om en kvinna som skrev till sin man när hon blev änka. Hon berättade om sin vardag, hur hennes tankar gick.

Tror att det kan vara riktigt bra,det är bra att få tala om förändringen som händer när någon går bort.

Om jag skulle skriva till Gösta i dag, så skulle jag säga att jag började morgonen med att tända ljus, sen ett ljus tänkte jag sätta på balkongen som skulle få brinna dygnet ut. Jag skulle säga att jag längtar tillbaka till vår hem, skulle berätta att jag har svårt med balkongen, ljuset för dig Gösta släcktes på en gång, blåsten är svår så här lite högre upp. Jag har tänt ett ljus för dig genom Svenska Kyrkan.

 

du är med mig i minne, bilden jag har ställt med ett ljus intill sig är sista gången vi kunde tala med varandra. Du var ledsen att vi inte kunde fira vår bröllopsdag, men du hade tro på att du skulle blir bättre och få komma hem. Du sa nästa år är det ju 70 år, då får vi ta igen det här året.

Jag tänker på när du frågade hur jag mådde, bara det, när du hade så svårt att fråga mig hur jag mådde.  Jag kände din oro över mig, du anade nog att jag skulle falla igenom, du känner mig så väl.

Dagen är snart slut, men jag vet att morgondagen blir tankar till dig, kanske får jag drömma om dig i natt. Börjar tro att Vår Herre har tänkt ut så bra att man får drömmar som känns verkliga, jag träffar ju dig många nätter, även om det är korta möten. Saknar dig så mycket.

Kanske om jag skulle skriva några rader till honom att det känns bättre, sorgen tär på så mycket inom en. Liksom ensamheten.

Jag har TVn jag har den på ser människor och djur, förflyttar mig till andra platser.

Har det jag är tacksam för, mina händer har varit bra ett tag nu, peppar, peppar.

Har virkat klart en halsduk, två meter lång. Hade jag tänkt till hade jag kunnat gjort den kortare, men den virkas på längden. 354 lm lägger man upp. Långa varv att virka.

Mönstret kommer från Susan Pinner

ser ut så här hos henne.

Så har BautaWitch översatt mönstret till svenska, bra för sådana som mig som inte kan engelska. Hon har virkat upp halsduken i milda färger som passar en vinterdag när snö täcker mark och träd.

Jag hade garn, mohair garn, så jag tog det, blev lite kraftigare i färg. Sen valde jag nog fel virknål, efterklok.

Virkade sittande änglar.

Gå ut på nätet. Så gott som varje dag tittar jag mig omkring på nätet.

Såg en bild på sittande ängel, tyckte den såg ut som en liten skulptur.  Kände att jag ville göra en, så enkel, så talande.

 

Det blev inte bara en. Fanns en beskrivning på engelska, min engelska saknas helt, förutom några ord jag lärt mig som inte finns i virkmönster.

 

Min första fick lite för stort huvud tyckte jag, så en till där jag ändrade det.

Halsen blev för smal, huvudet hängde, en till som jag ändrade lite på, så höll jag på tills jag fått flera änglar.

En av dem har jag satt bland några stenar och tar hand om min pendel.

En sitter i fönstret

 

De andra har jag inte hittat någon plats för, de blev flera eftersom jag inte var riktigt nöjd, utan ändrade något på var och en.

 

 

Min änglaskara

 Den sista gjorda ängeln blev i tunt garn. Till "Änglaskaran" har jag använt bomullsgarn 8/4. Lite smått för ögon och händer men den blev klar och jag har satt den hos en liten gumma jag har. 

Tänker på en ängel vid min sida, eller en ängel på din axel, här blir det närhet. Något som jag hörde redan som barn. Minns att de sa din vänstra axel, jag tänkte den sidan lite närmare hjärtat.

Stig till toppen av världen

Där änglar leker

Res dig efter varje smäll

Du har en ängel på din axel

Din tid kommer, Din tid kommer.

Håkan Hellström
 

 

Ängel -Hjärt & Lungfonden-

  

Virkad Ängel

Jag har en stent insatt, efter en hjärtinfarkt. Skickliga läkare hjälpte mig, forskning innan som gjort det möjligt.

Jag fick se en bild före och efter, stenten. De såg ut som ett timglas så gott som inget att passera igenom.

Mitt hjärta flimrar, fladdra, håller upp med olika sekund intervaller. Jobbigt men det slår.

Man måste tycka att alla vi levande varelser är fantastiska, tänk ett hjärta som bara går och går, hur vi en lever och står på, så slår det för oss.

I mitt fall 90 år och 8 månader har jag försökt räkna ut hur många sekunder mitt hjärta har stått på.  

Sekunder 31 536 776 000 är väl ungefär, men åt det hållet. Det är ett bra hjärta.

Uppskattar olika fonder som ser till att forskningen får hjälp, hjälp att utveckla, ta hand om, rädda liv.

Hjärt & Lungfonden har jag gett sporadiskt åt, men kom på att pengarna kunde dras på autogiro, vilket är bekvämt tycker jag.

Som gåva fick jag en armband, med deras symbol

 

 

 

Sten föll bort, storleken ändrades, armbandet satt på dygnet runt, förlorade lite av sin "stelhet" och blev mjukare samtidigt större.

Har stoppats undan, tills i går när jag tänkte på det, jag virkar en ängel, Har ju gjort bra många tidigare, så det underlättade att göra en.

 

 

 

 

Min Hjärt & Lungfondens lilla ängel.

 

Mönstret finns hos Bauta Witch

Det rosa garnet är Catania

Ängelns vingar är i glittergarn Glam som också finns hos henne

Dagbok 2024-05-10 klädsel dyna

 

 

Fredag midnatt.

Har tittat på TV och hamnade på Discovery id, verklighets händelser.

Förr sa jag ofta, liksom på skoj, med undermening på allvar.

Det borde finnas  någon typ av deklaration på människor som följde med livet ut, nu måste vi gå på magkänsla när vi möter en ny människa. 

För mig är det inte så nu, utan då när jag var ute bland medmänniskor.

Några på min väg har jag mött, som gjort mig frågande vad finns bakom masken.

Människor har många sidor. Börjar faktiskt tro att några föds med ondska, det sägs ju att barnaåren är danande, säkert är det de. Men.. några tror jag inget hjälper, det har ondska i sig.

 

Nog om det innan jag träffar Jon Blund ska jag visa mina garner, har berättat för dig Karin om Hobbii att jag inte kunde handla från dem, nu har de börjat använda sig av Postnord så nu kan jag komma åt det. 

Det här garnet är från dem, Friends Wheel. Köpte för jag skulle göra ett var till en dyna i manchester som allt fastnar på.

Garnet passa inte mig, tunt garn, delade sig gärna så med en maska följde inte alla trådarna med,tycker att det stör rytmen i virkningen, behöva göra om en maska, hände lite för många gånger. Hade även blivit bättre med lite tjockare garn tror jag.

Översidan små rutor och undersidan stor ruta. Lite fult framtill där de sitter ett handtag, blev klumpigt. Dynan har en fram och baksidan, och de har satt handtaget framtill. 

Garn över började med afrikanska blommor, nu ligger det i högen jag gör sen när lusten faller på. Garnet passar inte mig.

Nu säger jag Hej då, ha det  så gott.

 

God Jul

 God Jul år 2021

 

Ännu en jul i covids tecken 

hoppas ni har fått er vaccination, och likaså anhöriga och vänner.

 Tänker på andra vaccinationer som nu går att få men som inte fanns när våra barn var små. Mässling, Röda Hund, Påssjuka. Kikhosta.

Vi hade två barn samtidigt som insjuknade i Kikhosta, den äldsta 19 månader och den yngsta 2 månader, det var svårt för dem, mycket svårt. Det blev slitsamt för oss också, då vi fick vaka över dem.

Mässlingen, Röda Hund, Påssjuka, Scharlakansfeber alla dessa fick våra barn, Scharlakansfeber bev de inlagda på sjukhus för.

Tack och lov så kom vaccination.

 

Hade klasskamrater som drabbats av Polio, som förändrade hela deras liv. 

För att inte tala om Smittkopppar som nu nästan räknas som över, allt tack vare vaccination.

TBC som flera före oss drabbats av och led svårt, och som kunde leda till döden.

Vaccination är tur att det finns forskare som kan få fram och hjälpa oss.

 

Har nu fått min tredje Coid-19 vaccination, och jag är tacksam för det, ju fler som kan få, så finns ju hopp om att det ska som andra sjukdomar försvinna från världskartan.

God Jul

Kulljusstake

 

Snögubbe

En ny snögubbe har jag virkat ihop, beskrivning hittade jag hos Steen i stugan, min version ser kanske inte likadan ut, men jag tycker den är söt.

Den här beskrivningen har Steen i stugan gratis, finns även som materialkit hos Virknålar och Tillbehör

 

 

 

Tomteflicka vipp - misslyckad

 Julklapp som inte kan ges bort, fungerar inte. Flera timmar har jag lagt ner, så misslyckat.

Hobbii har mönster på tomteflicka med vippboll.

Passande till en liten flicka tänkte jag, köpte 2 vippbollar (69.- st)

Nu ska jag skapa en julklapp, stod så här du placerar bara bollen centralt i din hemgjorda figur, sen reser den sig gång på gång när den välts, bollen har en liten pingla som låter med ett litet pling när den välts.

Hade ett litet nystan grått som jag började med, sen ett rött av annan märke, allt bomull 8/4. virkade både under rede och överdel. Bomull 8/4 kan skilja en del. Underredet blev lite för stort för bollen, fyllde med lite vadd runtom, även lite i överdelen, fungerade inte. 

Särade överdel och underdel åt, repade upp under del, mindre, tanken att det skulle sitta tajt runt bollen. 

Virkade ihop igen, provade- Jo, den stod perfekt, kände mig nöjd.

Virkade mössan och halsduken, flera gånger under resans gång så provade jag att den kunde stå rakt upp. Till och med att jag kunde putta till den och den ställde sig rakt upp.

Klar  -  den vill inte stå rakt upp, lägger sig hellre ner.

Ställde henne med stöd.

Gav henne en "halsbrytning" och hon stod rakt upp, puttade försiktigt på henne och hon blev liggande igen.

Ingen att ge bort, 

vad har jag gjort för fel?????

 

ängel Christel

 Längesen jag gjorde en ängel nu. 

Hon heter Christel, en ängel som är i livet, och betyder mycket för mig, hon finns där hela tiden för mig. Jag tror på henne, litar på henne.

Har gjort en tidigare till henne, den här har jag kvar, så man kan säga att jag henne i två olika versioner.

Min ängel

 

 

Tennisbollen fick en klädsel

En tennisboll, som hamnat i rännstenen. Den låg där i en veckas tid, då tog jag in den, den fick gå i tvättmaskin, kom ut som en "ny boll"

Virkade in den i tanke att en hund som jag kände skulle gilla den och kanske skulle bära den  i "blombladen" som jag tänkte att det skulle föreställa.

 I minnet fanns att också att hundar kunde se blå färger.

 I ett paket följde den med, hunden fick aldrig se den, En liten kille fick den i stället. Hon ringde och sa att han gillade planeten. ( min blomma ☺)

"Va bidde det då?  sagan om "Mäster Skräddare" som jag tänker på ibland när jag gjort något som inte blev som jag tänkt mig.

Precis som i levande livet, planera och stå på, men ibland går livet egna vägar. Va bidde det då? 

 Eller som Gösta sa ibland, du vet när du sitter med facit i hand.

Nu är det åtta månader sen han föll, och sju månader sen han dog. Vår planering höll inte, livet gick sin väg. Va bidde det då? Något jag aldrig kunnat tänka mig.

Burk som fått virkad "klänning"

  Glasburk som har fått en "klänning"

har fyllt den med torkad lavendel

ger  härliga små doftpuffar.

 

 

Ängel - "Lisa"

Ängel - Lisa

 

Ängeln ”Lisa”

(mönster från BautaWitch.com)

 

Lisa hade två systrar och en bror, hon var äldst av dem.

Pappan var alkoholiserad, och mamman hade av allt slit fått besvär med sina nerver, hade svårt att klara av sina dagar och nätter. Lisa tog på sig rollen som mamma/storasyster.

 

Lisa hade ett stort hjärta, och hon delade med sig av det till alla hon mötte, var det någon som behövde lite extra så kände hon på sig det.

Jag lärde känna Lisa, genom en av hennes syskon.

Efter en tid så blev det att vi träffades bara hon och jag, vi trivdes bra med varandra, inte så att jag var som Lisa, som såg gott hos alla människor. Vi var lite olika så.

 

Vi bara trivdes med varandra, ibland pratade vi för fullt, ibland var vi bara tysta. 

Ju mer jag lärde känna henne, ju mer förstod jag att hon var en äkta, genomsnäll människa.

 

Hon var en god människa som ville alla väl. Alla det goda gärningar hon gjorde, var i tysthet.

 

Hon arbetade hårt, städade trappuppgångar. Ändå så tog hon sin fritid att hjälpa där det behövdes.

En gång minns jag gick hon hem till en familj i två veckors tid, morgon och kväll, till en trebarnsfamilj där mamman var sängliggande, hjälpte så hemmet fungerade tills mamman kom på fötter, allt på sin lediga tid.

 

En period hade hon en hund hon gick ut med för att ägaren hade skadat sitt ben.

 

Hon var till och med ute och nattvandrade, sen till jobbet som städerska i trappuppgångar, när ryktet gick om en våldtäktsman som gav sig på kvinnor nattetid. De var flera kvinnor som gick i grupp, såg de en ensam kvinna så gjorde de sällskap så hon kom säkert fram.

 

Ett minne, när jag hämtade henne på Rosenlund där hon bodde sina sista år, hon var i behov av hjälp, efter bland annat en stroke.

Jag brukade köra henne i rullstol till Ringens centrum där vi fikade, strax intill vid Ölandsgatan hade hon bott i 40 års tid.

 

När vi lämnade avdelningen stannade hon och småpratade med en gammal man, som troligen inte uppfattade något av vad hon sa, hon klappade honom på hans arm, till mig sa hon, man måste pigga upp när man ser att någon är  ledsen.

 

Det jag tror är att alla som hon räckt ut en hand till, kommer ihåg henne.

Tror att hon har gått vidare och fått sina vingar.

Egentligen hette hon Elisabeth, men jag och de som kommit i hennes väg känner henne som Lisa.

Nu har jag placerat Lisa hos Anna.

Påskharar - mönster Magoo

 På nätet hittade jag Magoo´s "Little Easter Bunnies" som jag tyckte såg rara och roliga ut.

kanin nr 1

kanin nr 2

kanin nr 3

kanin nr 4

kanin nr 5

kanin nr 6

just nu håller jag på med den sjunde, ska ha en själv tänkte jag, gillar dem.

Små harar till påsk

Hos "Steen i stugan" hittade jag ett mönster på hare.

 Fick inte till dem lika fina som hon har fått sina.

 

Jag döper små figur jag gör, lättare att komma ihåg dem då.

"Bonny" han fick sina öron riktigt på snedden, nästan så han tippar över. Sprätta i virkning tycker jag är för petigt, så han får leva med öronen på snedden 😊

 

" BUNNY"

 

 

 

 

 

"BENNY"

 

 

 

 

Bonny - Bunny - Benny

                                                          hittade inget som fortsättning på de andras namn

                                                          blev "hare - B"

Ängel - Johanna Rebecka

Ängel - Johanna Rebecka har jag virkat till mig själv.

Kände att jag behöver en liten ängel.

Johanna Rebecka är speciell för mig, det jag vet är hon var född i Vågens tecken precis som jag är. Hon dog 1830-10-03 bara 48 år gammal. 

Jag vet inte så mycket mer, men jag har band till henne som är svåra att förklara, bara känns inom mig.

Den blå klänningen har med mina minnen att skaffa precis som den blå hatten,  jag har slagit samman det, precis som jag har slagit mig samman med Johanna Rebecka.

(mönster  BautaWitch.com)

 
 

Ängel - Julia

ängel - Julia

 

 

 

 

 (mönster BautaWitch.com)

Den här ängeln har jag döpt till "Julia", också från en äldre kvinna.

Hon var faster till min pappa, och blev faster Julia för mig.

När föräldrarnas skilsmässa var ett faktum, sa pappa upp lägenheten i Enskede, han och jag flyttade till arbetarbostad i Finnboda.

Huset vi flyttade till var ett tvåvåningshus med två trappuppgångar.

Granne med pappa och mig bodde farmors svägerska,med man Hjalmar, fem vuxna barn, två döttrar och 3 söner. Sönerna och farbror Hjalmar jobbade på varvet.

Faster Julia hade två katter, för mig var det bra, för vad som hände med vår katt "Pelle" efter skilsmässan fick jag aldrig veta, bara att han var inte med oss.

Farmor kom väldigt bra överens med sin svägerska. När farmor var hemma hos sig, så höll faster Julia ett öga på mig.

Framför huset fanns det blomsterland, ett för varje lägenhet, så åtta land låg rad i rad, och alla skötte om sina land, så det fanns fin blomsterprakt där, faster Julia hade tålamod med mig och visade mig, berättade och lärde ut.

Jag kunde vara inne hos henne några kvällar i veckan, en kväll var när en veckotidning kom ut. Då var det en fin känsla att vara där.

Faster Julia läste högt roman avsnitt, noveller eller annat från tidningen, äldsta dottern broderade på sin utstyrsel till brudkistan,  yngsta dottern målade naglarna och skötte om håret, och jag bara satt där och lyssnade på vad som hände i romanen eller novellen, medan jag såg hur Gunvor äldsta dottern broderade fram vackra monogram på sina örngott.

Faster Julia, var en rättvis människa, hon var ärlig och ville väl. Så återigen hade jag tur i oturen med att bli utan en mamma, kan man säga, att vi blev granne med henne och hennes familj.

Det finns så stor skillnad på människa och människa, hon tillhörde den sorten som jag tror får en särskild uppgift, och blir en skyddsängel.

Jag har mött många "änglar" här på jorden, och ofta har det varit när jag behövt hjälp av något slag.

"Faster" Julia

 

 

 

Du håller Hjärnan frisk

 Hittar några rader som jag sparat, var det stod någonstans har jag inte antecknat, jag sparade på det för det kändes som de berörde mig, eftersom jag både stickar och virkar.

Rubriken är   -Du håller hjärna frisk

Visste du att stickning och virkning hjälper till att hålla hjärnan pigg? Studier har faktiskt visat att bland äldre människor så har de som stickar och virkar de friskaste hjärnorna? På samma tema har det framgått att handarbete hjälper till att motverka åldersrelaterad, kognitiv nedsättning. Forskare spekulerar i att detta kan bero på att sysslor som stickning och virkning hjälper till att skapa nya nervbanor som håller hjärnan frisk och kry.

Man tror det man vill tro, som med det mesta man möter, stöter på. Ändå sticker det fram ett litet hopp i mig, att något hos mig kan vara "frisk och kry".

Ängel Ester

ängel Ester

 Den här ängeln har jag döpt till "Ester". 

Min pappa hade en moster Ester, och hon blev för mig också moster Ester.

Jag har haft tur o oturen i livet, när min mamma med ett barn i sin mage, lämnade pappa och mig, så vände livet. Turen är att jag haft många äldre kvinnor som brydde sig.

Äldre kvinnor som var mogna och lugna, kände till livets upp och ned gångar.

Moster Ester bodde kvar i sin födelsestad, hon bildade aldrig en familj, eller blev sambos. Hon tog hand om sin mamma som blev i stort behov av hjälp när hon blev gammal. Hon tog hand om yngsta brodern, med sysslor som han inte klarade av. När äldsta brodern fick bo hos sin dotter när han blev gammal, såg hon till honom, att han fick rena underkläder, bra skor på fötterna, tog honom till läkare, Hon brydde sig om.

Då och då reste hon till Stockholm, och bodde hos farmor. När hon kom så hade hon hembakta kakor av olika sorter. Hon kunde ha något fint  hon stickat till mig, en kofta, mössa, vantar. Alltid något fint som hon gjort.

Jag hade stor respekt för henne när jag var barn. När jag sett på svensk film och Dagmar Ebbesen varit med, så har jag alltid tyckt att hon var som moster Ester, Gösta som träffade henne, lärde känna henne tyckte att liknelsen var bra.

Hon var lite kärv i tonen, men hjärtat var av rent guld, kan jag förklara henne som. Ju äldre jag blev ju mer uppskattade jag henne.

Hon gav lite balans åt något som jag aldrig fick veta som barn, farmor ville inte prata om min mamma, innan pappa gifte om sig så talade han aldrig om mamma mer än att jag inte skulle bli lik henne. Som 6-7 åring förstod jag inte vad det betydde.

Men moster Ester hon var öppen för att ge svar på mina frågor.

När hon var hos farmor så hade hon med sig spetsar eller någon duk, så satt de två kvinnorna och visade varandra sina alster, och på det sättet gav varandra nya mönster. De kunde inte virka eller sticka efter mönster, utan de måste se och så kunde de virka eller sticka något fint.

Själv kan jag inte plocka ut något genom att se, utan måste ha ett mönster att läsa.

En gång när jag var och hälsade på henne, farmor fanns inte längre och hon var en klippa för mig, Gösta var ledig från jobb och passade flickorna.

En tågresa, på kvällen låg vi och pratade och jag kände en stor, stark gemensam med henne. Dagen efter skulle vi "göra stan" och så skulle vi gå på kondis.

Hon stod framför den lilla hall spegeln och vred och vände på sin åldrade kropp. En blus med långa ärmar hade hon på sig. 

Så säger hon jag måste nog ta en kappa på mig.

Jag sa direkt emot, det är för varmt för det. Blusen blir nog perfekt i värmen.

Då säger hon att jag har fått så utstående skuldror, så det ser konstigt ut.

Kära, kära moster Ester, en ömhets känsla.

Jag sa till henne, att det är mosters vingar som håller på att växa ut, det är inte många som får dem här på jorden, så jag tycker att moster ska vara glad över dem.

Vi gick på stan, vi var på kondis, hon hade sin långärmade blus.

Jag är övertygad om att hon är en hjälpande ängel för  den som behöver.

Så därför heter min ängel - Ester.

Ängeln Ester bor hos Ebba nu.

Påskliljan bor hos mig. Lite skamfilad med åren. Vem är inte det -:)

Ester Bengtsson - påskliljan

Påskliljan

farmor Hulda och Margit

(mönster BautaWitch.com)
 

Ängel Berta

                                    Ängel Berta

                                                (mönster BautaWitch.com)

 Ännu en ängel som jag namngett efter en kvinna jag känt.

Våra vägar korsades några år, under sommartider.

Vår koloni där vi firade våra somrar. Även semestrar levdes där.

Båda var vi nöjda med den lilla stugan utan bekvämligheter, vi hade nära till vårt hem. där vi hade det bekvämt.

Bra grannar runt oss trevliga människor som promenerade i området och växlade ord.

En som vi båda växlade ord med var Berta, som gick i alla väder på en promenad med sin Chow-Chow hund. I regel minns jag namn på hundar bättre än på människor jag mött, men hur jag än försöker träder inte namnet fram på den snälla hunden.

Vi öppnade ofta grinden för dem båda och satt på kaffepannan. Med tiden så tog jag och Berta promenader vid Årstavikens promenadstråk vid vattnet, och jag lärde känna Berta. 

Hon hade kommit upp i åren men kunde böja sig vikt vilket imponerade på mig, Berta hade hela sitt liv varit reumatiker, de hade satt spår på hennes händer, hennes fötter, det mesta syntes inte men jag fick veta att hon levt hela sitt liv med smärtor, hon hade varit mycket ensam, kunde inte leka och umgås med jämnåriga.

Hon hade träffat en ung man och hon sa att det var kärlek från hennes sida, men hur skulle han orka med mig i längden, sa hon. Så hon gjorde slut och skaffade sig en hund som hon slösade överskott av kärlek på. Likadant var det nu, hennes hund var hennes allt.

Hon pratade alltid väl om andra människor, hon förstod inte att de som var starka och hela kunde var så egoistiska. Hon sa sig ha sett en hel del av det.

För henne kom förändringen i form av medicin, Kortison.

Allt blev lättare för henne. Jag frågade aldrig om hennes ålder, det var oväsentligt kändes det som, ibland kändes hon yngre än mig, ibland som em mycket gammal kvinna.

Vi umgicks inte på vintrarna, utan bara när kolonin öppnade på våren. Tror att hon var glad i det.

De hände att jag gick upp till husen som låg invid koloniområdet, och där kunde jag på hennes gård borsta igenom hundens päls.

Hon hade en privat sida som hon lärt sig av år av smärta, år då andra fått arbete, skaffat familj, fått barn. Allt som vi inte tänker på med tacksamhet, utan mer som en självklarhet.

Sista sommaren jag träffade Berta var hon förtvivlad, en ny läkare på vårdcentralen, som sa att han skulle trappa ner hennes kortison för att sen ta bort medicinen alldeles. Hon bönade och bad, så många år som hon ätit, hon bad honom att själv få välja. Talades om organ som skulle ta slut, benskörheten. Inget hjälpte av hennes böner. Hon sa om jag visste hur jag får tag på kortison, inte har jag mycket pengar, men de pengar jag sparat vill jag köpa det för, det gäller mitt liv.

Läkaren gav sig inte, hon hade ätit den i så många år, tyckte att det var märkligt att ingen annan läkare reagerat.

Vintern efter den sommaren som gjorde henne så ledsen och besviken ringde en kolonigranne och sa att Berta hade dött.

Att ge en ängel hennes namn, känns helt rätt för mig. Hon hade så många goda egenskaper, och ville andra väl.

Grinden till vår koloni, som Gösta har smidit