Signe Hasso har skrivit en dikt som jag tycker mycket om.
Hon skrev den för sig själv som hon sa för att få perspektiv på samvetet. 
Hon sa även några kloka ord, "Summan av allt -åtminstone här på jorden - är väl fortfarande att man bör behandla sina medmänniskor så som man själv vill behandlad.
Alltid aktuellt.

JAG ÄR 

Är det EN SYND att säga:

-JAG ÄR -och känna sig stolt över det?

Det är EJ EN SYND om du med visshet

vet VEM du är. 

Om du med klara ögon känner väl

det innersta av kärnan som är  DU SJÄLV.

Om du sökt och funnit den rätta jordmånen

i vilken du kan växa och utvecklas på rätt sätt. 

Funnit den rätta näringen för denna jordmån -

det rätta vattnet från KÄLLAN att släcka

din törst när solen bränner din blomsterkalk

så förödande starkt att du blir oigenkännlig

och misstas för en annan än den du är.

6 augusti  -  tisdag

Tidig morgon. 

Regn, blixt och åska, jag räknar 1-2-3 - osv

45 sekunder får jag det till. Alltså skulle det vara 15 km från oss.

Jag känner stor oro vid åskväder, hur gör jag, drar ur kontakter, mycket elektriskt, TV, datorn,lampor. 

Blev inget stort av det, och tak killarna lät sig inte hindras.

 Efter gårdagens jobb såg det ut så här.

Nu på morgonen ligger det band från tegelpannebuntarna.

6 tegelpannor i varje bunt, det blir en hel del de gjort på ett par timmar.

Jag drack mitt morgonkaffe, bläddrade i en veckotidning,

Beskrivning virka  "Sommarens finaste halsband"

ett halsband ned rosor, måste virka en ros, få se.

Känner till en liten människa som gillar blommor att smycka sig med. Ska jag göra ett halsband till henne?

test - prototyp 

Blev inte som på bilden, allt ska virkas bakom de 2 första varven, då får jag inte blomman fylld, utan platt i 3 lager. 

Samlar på mig virkmönster/blommor, kransarna jag virkat har helt annan virksätt till rosor. Till halsband såg det här bra ut på bilden.  

------

Ordspråk

 

2 augusti . dagboken

Dagbok 2 augusti

Nu har de börjat lägga teglet på taket. Första raden är lagd. Nu har de ledigt ett par dagar, sen är det bara att hoppas på bra väder så de kan jobba på taket.

Min vänstra hand krånglar lite till och från, och jag använder stöd.
Svårt att virka, så jag hoppade in på något mindre.
Fick för mig att jag skulle virka ett enkelt halsband till en ung kvinna som lever och bor i Norge. Ett halsband som hon kan sätta på sig den 17e maj. 

Tittade noga på nätet, den röda och den blå färgen

Den röda  -PMS032U- den blå  -PMS281U-
just det där som jag önskar att banderoller på garn skulle ha färg system märkning.
Nu satt jag med mina röda och blå nystan och jämförda med datorns skärmen där färgen visades.

Det blev ett par restnystan jag hade som jag tycker ser bra ut.

Farmor Hulda och jag Margit

Nu på äldre dar så kommer så många minnen framkrypande.

Tänker på min farmor, hon var 54 år när jag föddes.

Farmor Hulda o Margit -år 1934

 

Några år senare år 1939

Hon trädde in med hjälp när min mamma övergav mig och pappa. Då var jag i 6-års åldern.

Jag blev HuldasMargit, vilket jag inte har förstått förrän under senare del av mitt liv.

Hulda var aldrig för kramar, klappar, beröm. Hon var mer för varm choklad, tvättade, strukna vita kragar.

Hon var mer för fötterna på jorden, inga utsvävningar i det blå. Hon förstod aldrig mig, kanske hade min mamma och hennes gener planterat in hos mig något som var mer i det blå.

Farmors handarbeten var enkla funktionsdugliga, spetsarna och broderierna på lakanen var lite mer lyx. 

Tankar kommer ofta över mig, 

hur bra jag har det som fortfarande har min syn i behåll, mina händer som fungerar. 

Min största hobby genom åren, är att handarbeta. Så härligt avkopplande att sätta sig med ett handarbete, rena terapin för själen.

Har många gånger känt tacksamhet mot de som lärde mig konsten att skapa själv något.

Min farmor Hulda, skolan som hade slöjd på schemat.

Farmor gav mig en virknål och garn, när jag var i 5 års åldern.

Själv virkade hon i det tunnaste garn och med den finaste nålen, gjorde underbara spetsar.
Jag fick en grov nål, och tjockare garn, jag började med "kedjor" uppläggning, sen blev det fasta maskor. Stoltheten när min första grytlapp var klar - mina händers verk.

Skolan var mer jobbig, det var babykläder som skulle stickas, små babytossor, vilket jag tyckte var svårt, men det skulle göras.
Stoppar, lappar, symaskinsjobb. Inte alltid att jag tyckte det var kul, men vad lärorikt det var, vilken glädje och nytta jag haft av skolans lärdom.

Nu när jag själv är gammal och tänker tillbaka, så är det farmor som jag sänder varma tankar till. Henne som jag tänker på ofta.

Hon lärde mig att man inte ska ge upp. När jag var arg och besviken över misslyckad syplagg jag gjort på symaskinen, sa hon "Man måste lära sig sprätta för att bli en bra sömmerska" Hon fick mig att tänka tålamod även om jag misslyckades, sprätta, repa upp mm Något jag haft nytta av att lära mig.

Hon var en strävsam, fattig änka, men hon hade allt det som var fint hos en människa. Omtanken, kärlek till sin nästa. Det som hon även gav mig

Vid Mors dag så skulle barnen rita hälsning till sina mammor. Jag skrev till farmor, inte var jag bra på att rita, utan kalkerade av bilder. Farmor tog emot som om jag gav den finaste gåvan. Vet att jag kände mig ledsen när alla ritade till sina mammor, men hon vände genom sin glädje över vad jag gjort.

En kvinna som arbetade hos "de fina familjerna" hon lagade mat, ibland fick hon även servera. Ibland fick hon ta med sig resterna från middagarna hem, en typ av stackars henne gåva.Hon arbetade och slet för att klara sig och sitt. Mannen blev blind och hon fick ta huvudansvaret för sin familj.
När hon blev änka, så gick hon till kyrkan vid midnattsmässa och fann ro och skönhet där, idag skulle det kännas osäkert att gå på. Våldet, rån av äldre var mycket sällsynt.
Farmor förlorade synen när hon blev till åren. Stickningen fortsatte hon med. Hon stickade sina strumpor med det tunna slitstarka garnet. Hon hade så stor erfarenhet av strumpstickning att hon klarade resåren, hälen, avmaskning fast hon hade fått gula fläcken som försämrade synen mer och mer, på slutet var hon helt blind. 

Ibland kanske jag inte uppskattade henne till fullo, men med åren gör jag det mer och mer. En ärlig arbetsam människa, som inte sårade eller skadade någon, en människa som ville hjälpa där hon kunde. 
En människa som ryckte in och försökte hjälpa när son och barnbarn blev vilsna och ledsna. 
En farmor som lärde sitt barnbarn, att man ska leva med hänsyn till sin nästa.
En farmor som lärde sitt barnbarn hur roligt det är att skapa med sin händer.
En farmor som fanns med omtanke när det behövdes.

Vill sluta med några ord som jag minns farmor sa när hon var gammal och vi pratade om vänner hon haft under livets gång. 


 
Hon har så stor del i mig i uppfostran, i att lära mig handarbeta vilket jag haft och har  så stor glädje av i mitt liv,  så därför kallar jag mig här för HuldasMargit.

Härligt bomullsgarn.

Dagbok 1 augusti
Juli månad går över till Augusti månad och sommaren rinner iväg.

Vi är beroende av vår lilla uteplats, och det som skulle vara klart början på juli månad är långt kvar förstår jag.

Tegelpannorna har kommit.

Något mer har kommit, garn som jag beställt

hos BautaWitch

Jag har tittat in ofta hos henne, många fina beskrivningar som är lätta att följa.

Jag började med en "Primavera"ruta,

restgarner i små och större nystan till blommor.

Bladen hade jag gröna blad till, kanten runt om beställde jag från BautaWitch första gången jag handlade garnet "Catania" valde färgen Sand 404.

Såg att jag måste ha mer av det garnet så det blev en ny beställning.

Passade på att köpa några nystan i olika färger

Jättefina färger

Medan jag står där och tittar på blommorna som nu står hopklämda så ser jag att garnet Fuchsia 0128 liknar färgen hos Clematisen "Rouge Cardinal"

känner glädje över garnet som är lika vackert som blommans färg.

Jag virkar mest i bomullsgarn 8/4, det är stor skillnad på garner. Går att handla  billigare garn än detta, ändå så känner jag att ska jag lägga ner timmar på att virka och sen kanske ge bort då vill jag att det ska kännas kvalite. När jag virkar med det här garnet flyter det för mig. Som exempel ska jag dra en maska genom fyra öglor så sker det rakt av, inget stopp i virkningen, många garner delar sig och jag får lirka för att få med alla trådarna genom öglorna.
Skillnad på bomullsgarner är stort.
När det gäller färger har jag önskat många gånger att banderollen skulle visa något mer.
NCS- system. Så lätt det skulle vara att få ihop färger som stämmer bra med varandra.
För mig vore det toppen, jag har svårt att se färgtoner i elljus, går bättre om jag kan sitta ute en ljus dag.
När jag ska köpa garn vilket nu blir över nätet, så kan det vara svårt att få nyansen, vore det NCS system så skulle det vara lika lätt som när man köper målarfärg. 

 ------

Ordspråk

Fått en handskriven vänlig hälsning som värmde

Virkade halsband

Halsband hittade på nätet, ser vad fantasin kan göra.
Vem kom på det mönstret? 
Enkelt att göra 
en magisk ring och 6 fasta maskor i den, sen fördubbla antalet genom att virka 2 fasta maskor i varje av de sex som börjades med.
Ett varv till och då 1 fast maska, 2 fasta maskor i samma maska.  det varvet har då 18 fasta maskor.

Sen virka något som håller ihop de små rundlarna, Jag virkade 11 fasta maskor i en rad sen tog jag en liten rundeln och virkade fasta den med 10 fasta maskor.


 Den här i gult/blått har jag döpt till 
"flagga för sommaren"















Kul att göra och så lätt, så det blev ett till

Nu när det verkar bli fler så vill jag hålla i sär dem, så då sätter jag namn i stället för nummer,
Det här blev "Bigaråträdet"

 Det här halsbandet blev också namnat
"Lavendel"

Blodad tand nu är ett till på gång, som jag funderar ska kallas "Rosenträdgård" ja, vad får man allt ifrån :-)
två är redan iväg skickade och hoppas att de kan få hänga någon dag om halsen, de är så lätta så man känner inte att man har dem, färger gör ju att man blir glad.

"Brazo Belle" - Linnea

Maj månad 2017 köpte jag två små blad på Tradera, nu ser den ut så här.  Den står i ett trappfönster och varje gång jag passerar och tittar på blommorna där, så slås jag av likheten med den lilla söta Linnean.

Jag  minns somrarna på 40-talet när jag var på koloni i Ragunda. Minns hur jag tyckte den lilla Linnean var så älsklig och fin.
År som gått och jag har aldrig mer sett den blomman med den finns i mitt minnes förråd i huvudet.
Nu känner jag likadant för den här lilla blomman i mitt trappfönster som jag då  som barn kände för Linnean. 

Små söta rara älskliga blommor. 
Evert Taube sjöng så fint, 

-Älskliga blommor små, 
sina kalkar nu öppnar på vår mark, 
högt mot vår himmel blå lyser furans röda bark. 
Under en gammal gran
ligger kottar som fallit i en ring. 
Myrorna hela dan
springa flitigt där omkring. 

------ 

Ordspråk

Lilla Lisa

Lisa sover gott invid den broderade räv-kudden