Hulda Lindahl, min farmor, det var hon som lärde mig, handarbeta. Sticka, virka, brodera och sy på maskin, fick öva på hennes trampmaskin. Jag är HuldasMargit
Längesen jag gjorde en ängel nu.
Hon heter Christel, en ängel som är i livet, och betyder mycket för mig, hon finns där hela tiden för mig. Jag tror på henne, litar på henne.
Har gjort en tidigare till henne, den här har jag kvar, så man kan säga att jag henne i två olika versioner.
Min ängel
Började med änglar som jag gjorde som hängen, beskrivningen hittade jag på bloggen "Skapligt enkelt" och det är enkelt, går snabbt att virka en liten ängel, är skapligt enkelt.
Jag gör två sorter en som mäter ca 3 - 3,5 cm som jag tänkt passar att ha i plånbok, pass osv
En något större som är hänge och märkt med ängel-ägarens namn, vet att flera bilar har en liten ängel som de hänger i nu.
Även fast åren har gått sen jag första gången höll i en virknål, 83 år räknar jag att det är sen första gången farmor gav mig en virknål och garn, visade mig på hur man gör luftmaskor, sen fasta maskor.
Jag fastnade direkt i virkning, sen stickning. Fast åren har gått, så känns det lika otroligt att kunna få ihop något av en virknål och garn.
Varje gång jag har ett nytt garn, en ny färg, en ny tanke om vad det ska bli så som jag tänker, är jag lika fascinerad över vad en maska till maska kan göra. Tänk 83 år och känner så!
(lär mig aldrig att sätta ihop bilderna rätt 😂)
 |
| några stolpar |
 |
| blir huvudet på ängeln |
Det här är lill-ängeln
 |
| adams |
 |
| karin a |
 |
| björn a |
 |
| jannes |
 |
| björnes |
 |
| christels |
 |
| stinas |
 |
| lottas |
 |
| per-ewes |
 |
| toves |
 |
| monicas |
 |
| idas |
 |
| christels |
 |
| björnes |
 |
| jannes |
 |
| adams |
 |
| johannas |
 |
| stinas |
 |
| valles |
 |
| sippans |
 |
| björns |
 |
| karins |
 |
| Ängel - Lisa |
Ängeln ”Lisa”
(mönster från BautaWitch.com)
Lisa hade två systrar och en bror, hon var äldst av dem.
Pappan var alkoholiserad, och mamman hade av allt slit fått besvär med sina nerver, hade svårt att klara av sina dagar och nätter. Lisa tog på sig rollen som mamma/storasyster.
Lisa hade ett stort hjärta, och hon delade med sig av det till alla hon mötte, var det någon som behövde lite extra så kände hon på sig det.
Jag lärde känna Lisa, genom en av hennes syskon.
Efter en tid så blev det att vi träffades bara hon och jag, vi trivdes bra med varandra, inte så att jag var som Lisa, som såg gott hos alla människor. Vi var lite olika så.
Vi bara trivdes med varandra, ibland pratade vi för fullt, ibland var vi bara tysta.
Ju mer jag lärde känna henne, ju mer förstod jag att hon var en äkta, genomsnäll människa.
Hon var en god människa som ville alla väl. Alla det goda gärningar hon gjorde, var i tysthet.
Hon arbetade hårt, städade trappuppgångar. Ändå så tog hon sin fritid att hjälpa där det behövdes.
En gång minns jag gick hon hem till en familj i två veckors tid, morgon och kväll, till en trebarnsfamilj där mamman var sängliggande, hjälpte så hemmet fungerade tills mamman kom på fötter, allt på sin lediga tid.
En period hade hon en hund hon gick ut med för att ägaren hade skadat sitt ben.
Hon var till och med ute och nattvandrade, sen till jobbet som städerska i trappuppgångar, när ryktet gick om en våldtäktsman som gav sig på kvinnor nattetid. De var flera kvinnor som gick i grupp, såg de en ensam kvinna så gjorde de sällskap så hon kom säkert fram.
Ett minne, när jag hämtade henne på Rosenlund där hon bodde sina sista år, hon var i behov av hjälp, efter bland annat en stroke.
Jag brukade köra henne i rullstol till Ringens centrum där vi fikade, strax intill vid Ölandsgatan hade hon bott i 40 års tid.
När vi lämnade avdelningen stannade hon och småpratade med en gammal man, som troligen inte uppfattade något av vad hon sa, hon klappade honom på hans arm, till mig sa hon, man måste pigga upp när man ser att någon är ledsen.
Det jag tror är att alla som hon räckt ut en hand till, kommer ihåg henne.
Tror att hon har gått vidare och fått sina vingar.
Egentligen hette hon Elisabeth, men jag och de som kommit i hennes väg känner henne som Lisa.
Nu har jag placerat Lisa hos Anna.
Kände att jag behöver en liten ängel.
Johanna Rebecka är speciell för mig, det jag vet är hon var född i Vågens tecken precis som jag är. Hon dog 1830-10-03 bara 48 år gammal.
Jag vet inte så mycket mer, men jag har band till henne som är svåra att förklara, bara känns inom mig.
Den blå klänningen har med mina minnen att skaffa precis som den blå hatten, jag har slagit samman det, precis som jag har slagit mig samman med Johanna Rebecka.
(mönster BautaWitch.com)
 | ||||
| ängel - Julia | |
Den här ängeln har jag döpt till "Julia", också från en äldre kvinna.
Hon var faster till min pappa, och blev faster Julia för mig.
När föräldrarnas skilsmässa var ett faktum, sa pappa upp lägenheten i Enskede, han och jag flyttade till arbetarbostad i Finnboda.
Huset vi flyttade till var ett tvåvåningshus med två trappuppgångar.
Granne med pappa och mig bodde farmors svägerska,med man Hjalmar, fem vuxna barn, två döttrar och 3 söner. Sönerna och farbror Hjalmar jobbade på varvet.
Faster Julia hade två katter, för mig var det bra, för vad som hände med vår katt "Pelle" efter skilsmässan fick jag aldrig veta, bara att han var inte med oss.
Farmor kom väldigt bra överens med sin svägerska. När farmor var hemma hos sig, så höll faster Julia ett öga på mig.
Framför huset fanns det blomsterland, ett för varje lägenhet, så åtta land låg rad i rad, och alla skötte om sina land, så det fanns fin blomsterprakt där, faster Julia hade tålamod med mig och visade mig, berättade och lärde ut.
Jag kunde vara inne hos henne några kvällar i veckan, en kväll var när en veckotidning kom ut. Då var det en fin känsla att vara där.
Faster Julia läste högt roman avsnitt, noveller eller annat från tidningen, äldsta dottern broderade på sin utstyrsel till brudkistan, yngsta dottern målade naglarna och skötte om håret, och jag bara satt där och lyssnade på vad som hände i romanen eller novellen, medan jag såg hur Gunvor äldsta dottern broderade fram vackra monogram på sina örngott.
Faster Julia, var en rättvis människa, hon var ärlig och ville väl. Så återigen hade jag tur i oturen med att bli utan en mamma, kan man säga, att vi blev granne med henne och hennes familj.
Det finns så stor skillnad på människa och människa, hon tillhörde den sorten som jag tror får en särskild uppgift, och blir en skyddsängel.
Jag har mött många "änglar" här på jorden, och ofta har det varit när jag behövt hjälp av något slag.
 |
| "Faster" Julia |
 | ||||
| ängel Ester |
Den här ängeln har jag döpt till "Ester".
Min pappa hade en moster Ester, och hon blev för mig också moster Ester.
Jag har haft tur o oturen i livet, när min mamma med ett barn i sin mage, lämnade pappa och mig, så vände livet. Turen är att jag haft många äldre kvinnor som brydde sig.
Äldre kvinnor som var mogna och lugna, kände till livets upp och ned gångar.
Moster Ester bodde kvar i sin födelsestad, hon bildade aldrig en familj, eller blev sambos. Hon tog hand om sin mamma som blev i stort behov av hjälp när hon blev gammal. Hon tog hand om yngsta brodern, med sysslor som han inte klarade av. När äldsta brodern fick bo hos sin dotter när han blev gammal, såg hon till honom, att han fick rena underkläder, bra skor på fötterna, tog honom till läkare, Hon brydde sig om.
Då och då reste hon till Stockholm, och bodde hos farmor. När hon kom så hade hon hembakta kakor av olika sorter. Hon kunde ha något fint hon stickat till mig, en kofta, mössa, vantar. Alltid något fint som hon gjort.
Jag hade stor respekt för henne när jag var barn. När jag sett på svensk film och Dagmar Ebbesen varit med, så har jag alltid tyckt att hon var som moster Ester, Gösta som träffade henne, lärde känna henne tyckte att liknelsen var bra.
Hon var lite kärv i tonen, men hjärtat var av rent guld, kan jag förklara henne som. Ju äldre jag blev ju mer uppskattade jag henne.
Hon gav lite balans åt något som jag aldrig fick veta som barn, farmor ville inte prata om min mamma, innan pappa gifte om sig så talade han aldrig om mamma mer än att jag inte skulle bli lik henne. Som 6-7 åring förstod jag inte vad det betydde.
Men moster Ester hon var öppen för att ge svar på mina frågor.
När hon var hos farmor så hade hon med sig spetsar eller någon duk, så satt de två kvinnorna och visade varandra sina alster, och på det sättet gav varandra nya mönster. De kunde inte virka eller sticka efter mönster, utan de måste se och så kunde de virka eller sticka något fint.
Själv kan jag inte plocka ut något genom att se, utan måste ha ett mönster att läsa.
En gång när jag var och hälsade på henne, farmor fanns inte längre och hon var en klippa för mig, Gösta var ledig från jobb och passade flickorna.
En tågresa, på kvällen låg vi och pratade och jag kände en stor, stark gemensam med henne. Dagen efter skulle vi "göra stan" och så skulle vi gå på kondis.
Hon stod framför den lilla hall spegeln och vred och vände på sin åldrade kropp. En blus med långa ärmar hade hon på sig.
Så säger hon jag måste nog ta en kappa på mig.
Jag sa direkt emot, det är för varmt för det. Blusen blir nog perfekt i värmen.
Då säger hon att jag har fått så utstående skuldror, så det ser konstigt ut.
Kära, kära moster Ester, en ömhets känsla.
Jag sa till henne, att det är mosters vingar som håller på att växa ut, det är inte många som får dem här på jorden, så jag tycker att moster ska vara glad över dem.
Vi gick på stan, vi var på kondis, hon hade sin långärmade blus.
Jag är övertygad om att hon är en hjälpande ängel för den som behöver.
Så därför heter min ängel - Ester.
Ängeln Ester bor hos Ebba nu.
Påskliljan bor hos mig. Lite skamfilad med åren. Vem är inte det -:)
 |
| Ester Bengtsson - påskliljan |
 |
| Påskliljan |
 |
| farmor Hulda och Margit |
Ängel Berta
(mönster BautaWitch.com)
Ännu en ängel som jag namngett efter en kvinna jag känt.
Våra vägar korsades några år, under sommartider.
Vår koloni där vi firade våra somrar. Även semestrar levdes där.
Båda var vi nöjda med den lilla stugan utan bekvämligheter, vi hade nära till vårt hem. där vi hade det bekvämt.
Bra grannar runt oss trevliga människor som promenerade i området och växlade ord.
En som vi båda växlade ord med var Berta, som gick i alla väder på en promenad med sin Chow-Chow hund. I regel minns jag namn på hundar bättre än på människor jag mött, men hur jag än försöker träder inte namnet fram på den snälla hunden.
Vi öppnade ofta grinden för dem båda och satt på kaffepannan. Med tiden så tog jag och Berta promenader vid Årstavikens promenadstråk vid vattnet, och jag lärde känna Berta.
Hon hade kommit upp i åren men kunde böja sig vikt vilket imponerade på mig, Berta hade hela sitt liv varit reumatiker, de hade satt spår på hennes händer, hennes fötter, det mesta syntes inte men jag fick veta att hon levt hela sitt liv med smärtor, hon hade varit mycket ensam, kunde inte leka och umgås med jämnåriga.
Hon hade träffat en ung man och hon sa att det var kärlek från hennes sida, men hur skulle han orka med mig i längden, sa hon. Så hon gjorde slut och skaffade sig en hund som hon slösade överskott av kärlek på. Likadant var det nu, hennes hund var hennes allt.
Hon pratade alltid väl om andra människor, hon förstod inte att de som var starka och hela kunde var så egoistiska. Hon sa sig ha sett en hel del av det.
För henne kom förändringen i form av medicin, Kortison.
Allt blev lättare för henne. Jag frågade aldrig om hennes ålder, det var oväsentligt kändes det som, ibland kändes hon yngre än mig, ibland som em mycket gammal kvinna.
Vi umgicks inte på vintrarna, utan bara när kolonin öppnade på våren. Tror att hon var glad i det.
De hände att jag gick upp till husen som låg invid koloniområdet, och där kunde jag på hennes gård borsta igenom hundens päls.
Hon hade en privat sida som hon lärt sig av år av smärta, år då andra fått arbete, skaffat familj, fått barn. Allt som vi inte tänker på med tacksamhet, utan mer som en självklarhet.
Sista sommaren jag träffade Berta var hon förtvivlad, en ny läkare på vårdcentralen, som sa att han skulle trappa ner hennes kortison för att sen ta bort medicinen alldeles. Hon bönade och bad, så många år som hon ätit, hon bad honom att själv få välja. Talades om organ som skulle ta slut, benskörheten. Inget hjälpte av hennes böner. Hon sa om jag visste hur jag får tag på kortison, inte har jag mycket pengar, men de pengar jag sparat vill jag köpa det för, det gäller mitt liv.
Läkaren gav sig inte, hon hade ätit den i så många år, tyckte att det var märkligt att ingen annan läkare reagerat.
Vintern efter den sommaren som gjorde henne så ledsen och besviken ringde en kolonigranne och sa att Berta hade dött.
Att ge en ängel hennes namn, känns helt rätt för mig. Hon hade så många goda egenskaper, och ville andra väl.
 |
| Grinden till vår koloni, som Gösta har smidit |
Den här ängeln som jag döpt till Solweig är efter en bästis som jag fick när jag kom som en ensam, skör unge till mitt nya boende, lämnat Tuttan som jag nästan var hopväxt med, och hennes snälla familj, alla grannar och vår katt Pelle, som jag inte vet vad pappa gjorde med efter skilsmässan.
Då blev jag vän med Solweig, och det var en fin vänskap, hon var lojal och ville väl så liten hon var.
Vi gjorde promenader med hennes hund "Puck" som såg ut som en samojedspets, vi var trygga med honom.
Hennes pappa hade många kaniner, min pappa skaffade en kaninhona "Lisa" som fick en kull ungar. Så slaktades "Lisa" och serverades till söndagsmiddag, jag var helt förstörd.
Så var det, krigsår, matfrågan måste lösas på alla möjliga sätt.
Solweig tröstade mig, hon visste hur det var.
Så gav hon mig ett bokmärke som jag har kvar än idag, ca 80 år sen
Ängeln "Solweig" bor hos Lotta nu.
(mönster BautaWitch.com)
 | ||||||||||
| ängel Maja |
Jag fick ett utomkvedshavandeskap och chansen att få barn minskade med 50% . Två år efter det händelsen blev jag med barn, och en dotter föddes i Maj månad.
Den ljusa månaden när allt spricker ut och ger hopp om livet, med värmen, grönskan.
Gjorde den här ängel till min dotter och döpte den därför till Maja, för hon kom med ljuset och glädjen.
Hela tiden vi haft varandra har hon varit den allra bästa dotter för mig.
Hon är ljuset och värmen för mig, hon är en gåva, den bästa av alla gåvor.
Den virkade ängeln finns hos henne nu.
(mönster BautaWitch.com)
 |
| ängel Engla |
En av mina första änglar, den fick inte namn efter någon jag känt, men som jag hört om, en liten flicka som mötte ett monster
Namnet Engla tyckte jag passade så bra på en ängel, ett barn, hon lär nog ha fått små vingar, ett litet änglabarn tänker jag.
De flesta änglar jag gjort har jag skänkt bort till någon. Den här stoppade jag för löst och ville inte repa upp, därför har lilla Engla blivit nerlagd bland andra virkade saker.
Nu ska ängeln Engla komma till en snäll och omtänksam person, tror inte att hon bryr sig om ängeln är hårt eller löst stoppad.
Vår brevbärare, en omtänksam människa.
(mönster BautaWitch.com)
Jag är HuldasMargit, så självklart måste jag ha en ängel som döps till Hulda efter min farmor.
När min mamma lämnade pappa och mig, så åkte farmor flera gånger i veckan till oss för att hjälpa till. Hon hade inte någon bil att bara hoppa in i, nej hon måste åka spårvagn och sen gå ca 30 minuters promenad. Tur och retur.
Hon blev änka tidigt, hennes man som var en trevlig, lättsam, djurvän och som kunde visa henne sin kärlek i det mesta. Hon var lite mer åt saker som att ”det passar sig inte”, hon trodde på en Gud och ville gå i kyrkan på söndagarna, vilket inte hennes Carl ville, han ville hellre att de skulle fira söndagen med att vara tillsammans, han hade hund, var väldigt svag för djur, medan farmor var försiktigt i umgänget med djur.
Farfar jobbade som brandman i Sthlm, och när han var på Katarina brandstation
så arbetade farmor i en familj på Urvädersgränd,
när hon gick vägen genom kyrkogården där brandstationens baksida låg, såg det varandra, det blev kärlek vid första ögonblicket.
De fick en son, min pappa. Det borde fått vara mera ljus i deras värld, en stor kärlek, att finna det i livet är en stor gåva, de borde fått lite mer tid.
Men.. farfar blev blind, han den levnadsglada, han som älskade livet, älskade sin kvinna, sin son, hunden Bill och allt och alla som kom i hans väg.
Ja, jag borde nog virka en ängel med hans namn också.
Farmor talade så fint om honom, men hon hade det jobbigt, pengar räckte inte, farfar fick gå och lära sig göra borstar o kvastar. Han som gått in i brinnande hus för att rädda andra, han som älskade ljuset och växtligheten. Han som kände starkt för djur att ha i sin närhet.
Han måste tröstas.
Farmor tröstade honom, hon tröstade även sin son.
Hon tröstade mig också när mamma gick sin väg.
Vem tröstade henne?
Tove Jansson. "Vem ska trösta Knyttet?" Den frågan kommer nog för många i livet.
När pappa gifte om sig och jag fick en styvmor som var som många berättelser om styvmödrar.
Att älska någons annans barn, det borde man tänka igenom innan man bildar en ny familj, tänka på att man inte ska skada ett barn, genom att man inte tänkt igenom ansvaret man tar på sig.
Jag hade tur som hade en farmor som såg till mig. Som slätade vägen för mig.
Jag är övertygad om att farmor har fått sina vingar och att hon hjälper och stöttar.
även den här ängeln är mönstret från BautaWitch.com
