Dagboken 2024-11-16

Lördag  2024-11-16

Idag är det fyra år sedan Gösta dog.Fyra långa år. Jag pratar med honom det är bara samtal åt ett håll.  Läste om en kvinna som skrev till sin man när hon blev änka. Hon berättade om sin vardag, hur hennes tankar gick.

Tror att det kan vara riktigt bra,det är bra att få tala om förändringen som händer när någon går bort.

Om jag skulle skriva till Gösta i dag, så skulle jag säga att jag började morgonen med att tända ljus, sen ett ljus tänkte jag sätta på balkongen som skulle få brinna dygnet ut. 

Jag skulle säga att jag längtar tillbaka till vår hem, skulle berätta att jag har svårt med balkongen, ljuset för dig Gösta släcktes på en gång, blåsten är svår så här lite högre upp. 

Jag har tänt ett ljus för dig genom Svenska Kyrkan 

 

Du är med mig i minne, bilden jag har ställt med ett ljus intill sig är sista gången vi kunde tala med varandra. Du var ledsen att vi inte kunde fira vår bröllopsdag, men du hade tro på att du skulle blir bättre och få komma hem. Du sa nästa år är det ju 70 år, då får vi ta igen det här året.

Jag tänker på när du frågade hur jag mådde, bara det, när du hade så svårt att fråga mig hur jag mådde.  Jag kände din oro över mig, du anade nog att jag skulle falla igenom, du känner mig så väl.

Dagen är snart slut, men jag vet att morgondagen blir tankar till dig, kanske får jag drömma om dig i natt. Börjar tro att Vår Herre har tänkt ut så bra att man får drömmar som känns verkliga, jag träffar ju dig många nätter, även om det är korta möten. Saknar dig så mycket.

Kanske om jag skulle skriva några rader varje dag och berätta tankar, att det skulle kännas bättre, sorgen tär på så mycket inom en. Liksom ensamheten.

Jag har TVn jag har den på ser människor och djur, förflyttar mig till andra platser.

Har det jag är tacksam för, mina händer har varit bra ett tag nu, peppar, peppar.

Har virkat klart en halsduk, två meter lång. Hade jag tänkt till hade jag kunnat gjort den kortare, men den virkas på längden. 354 lm lägger man upp. Långa varv att virka.

Mönstret kommer från Susan Pinner

ser ut så här hos henne.

Så har BautaWitch översatt mönstret till svenska, bra för sådana som mig som inte kan engelska. Hon har virkat upp halsduken i milda färger som passar en vinterdag när snö täcker mark och träd.

Jag hade garn, mohair garn, så jag tog det, blev lite kraftigare i färg. Sen valde jag nog fel virknål, efterklok.

Dagbok 15 april 2024 - lejongap

 

 

15 april 2024

Så går en dag från vår tid och kommer icke mer…

En av alla psalmer, och det var många, jag fick lära mig utantill i skolan, på den tiden var det bara så.

Många dagar har gått sen Gösta dog. Tappade helt fotfäste efter hans död. Har tagit mig fram dag för dag på något sätt. Idag är det 3 år o 5 mån.

Karin min mail vän säger att hon saknat mina bilder och ord. Gå ut och knäpp lite här och där så jag får se din omgivning, visa vad du virkar/stickar får jag till råd.

Herregud om hon bara visste, jag hittar bara till Tempo och soporna, inte mycket att visa.

Tänkte jag går in på bloggen och ser hur det känns, hon kanske har rätt (som du vet Karin så lyssnar jag på dig) inte många som läste den men jag får något att syssla med, kanske en längre promenad nu till våren, kanske ta några bilder.

Var till centrum och handla blommor, ett par Lejongap till Gösta som skulle fyllt 95 år idag om han levt. Han tyckte om de mesta av blommor, och skulle nog tycka om de här två. 

 

 

Passade på att köpa Ranunkel i kruka som de också hade. Vi försökte flera gånger att få upp dem på kolonin men lyckades aldrig, vi kunde inte klura ut varför. De ska ju vara lätta sägs det.

 

Ranunkel

En svår balkong får inte större glädje av den, blåser väldigt där, två trappor upp. Satt inte gärna där förra sommaren, lär nog inte bli så nu heller, ska inte ha flera krukor den här sommaren, lärde mig mycket av förra sommaren, det som står på bord, blåser omkull.

Virkade flera vind”snurror”, 

försökte med att ha en på balkongen som skulle visa vind, och det gjorde den verkligen stod rakt utåt och fastnade i väggens murbruk.

Grattis Gösta om du hör och ser mig.

2020-10-23 sista gången vi pratade och drack kaffe tillsammans, båda trodde vi att du snart skulle komma hem. Nu ensamt kaffedrickande.

 

 

 

 

 

 

2023-10-13 Dagbok

 

 

 1951-10-13  --- 2023-10-13

Igår var det 72 år sedan vi gifte oss,

10 oktober 2020, kom Gösta till sjukhuset 

covid-tider.

Han ringde och talade med mig om vår bröllopsdag, sa nästa år vi tillsammans igen, så blev det inte.

Jag var ensam att minnas i går.

Vi fick inte gifta oss förrän tredje lysningssöndagen gjorts, vilket skedde i Storkyrkan i Gamla Stan.

Vi satt där alla tre söndagarna och lyssnade,

"Lysning till äktenskap kungöres inför denna församling..."

Så lästes våra namn upp, vi satt där på kyrkbänken och höll varandras händer, i en varm omslutande bubbla av lycka.

Vi kunde inte få gifta oss på min 18 års dag, fanns ingen krypväg, jag måste ha fyllt de 18 åren innan.

1951-10-13 

 Gifte oss i Nacka prästgård en lördag, allt var enkelt, mina arbetskamrater gav mig en dräkt i brunt med sammet, även en liten huvudbonad. Jag jobbade då på Jerseymodellers agentur.

Allt var enkelt, dåligt med pengar, vi åkte ner till Klara hallen där de sålde blommor i parti, en vän jobbade där och fixade blommor till bra pris åt oss.

Ingen bil, vi åkte buss, med vittnena.

1951 och nu är som olika världar.

Tager du Margit... Tager du Gösta....

Nu var min dag ensam, tomheten svider ont i själen.

Plocka bland minnen, tack för att få ha det kvar.

Tittar på kort, tyvärr så några, dyrt att fotografera, de bilder jag har nu stort värde för mig

 
Hans långa värnpliktstid pansartrupperna Enköping, hur de fick förlänga och vara kvar, för det var oroligt i Panama kanelen. Kännbart ekonomiskt för oss.

 

 

 

En utsiktsbild  från  Gåsgränd från fönstret i rummet som vi hyrde på Västerlånggatan, många timmar tittade jag på bilder och förflyttades tider  tillbaks.

Vi har haft en lång resa, fotografierna har talat till mig, en bild många minnen. 

 

Dagbok 2023-10-08 -cirkeln ska slutas

 

 

Ny dag,  svårt att komma igen, smärta på flera ställen i min kropp, brukar kunna virka men mina handleder värker så jag klarar inte av de onda, håller händerna i stillhet och gör bara det som är nödvändigt.

 Har lyssnat på musik,  sen tänkte jag att jag måste bli ägare till en CD med Magnus Uggla där han sjunger  "Jag och min far" så jag har lagt ner lång tid på nätet för att finna. Tyvärr inte än.

Jag har letat kablar till mobilen, men hur 17 ska man veta från bilderna som visas till hur de egentligen är och passar.

När jag mår dåligt borde jag lyssna på glada melodier som, GulliGullan,

"Gulli-Gullan, koko som en gök,

jag bjuder dig två rum och kö.

Kom älskling, och gör ett försök

i mina två rum och kök. "

Har haft en väninna som kallades Gullan, som inte finns i livet nu, men vi skojade om den här melodin, och hurtiga Jokkmokks Jocke.

Nej jag har idag lyssnat till "Jag och min far" med Olle Ljungström och Magnus Uggla. Olle Ljungströms röst är ju speciell och fin, men Magnus Uggla har jag tagit om flera gånger han framför den så helt underbar, det är inte så att jag tänker på min far. Utan de är hela alltet. Det darrar inom mig. Sista versen

"Cirkeln ska slutas

Det har jag kvar

Vi ska enas i jorden

Jag och min far. "

Märkligt när jag läser orden så kan jag höra Magnus Ugglas röst, det är som musik i orden.

Så är det, en dag ska cirkeln slutas, från födsel till död.

Cirkeln ska slutas, jag har skrivit ner önskemål om var jorden är för mig.

Cirkeln ska slutas, det har jag kvar, vi ska enas i jorden

Gösta och jag kom överens om den här vackra platsen, där vi ska enas i jorden.

 Nu är det kväll, i morgon ny dag, TV är på jag hör ljud från den.