2023-10-13 Dagbok

 

 

 1951-10-13  --- 2023-10-13

Igår var det 72 år sedan vi gifte oss,

Gösta kom till sjukhuset den 10 oktober 2020

covid-tider.

Han ringde och talade med mig om vår bröllopsdag, sa nästa är vi tillsammans igen, så blev det inte.

Jag var ensam att minnas i går.

Vi fick inte gifta oss förrän tredje lysningssöndagen gjorts, vilket skedde i Storkyrkan i Gamla Stan.

Vi satt där alla tre söndagarna och lyssnade,

"Lysning till äktenskap kungöres inför denna församling..."

Så lästes våra namn upp, vi satt där på kyrkbänken och höll varandras händer, i en varm omslutande bubbla av lycka.

Vi kunde inte få gifta oss på min 18 års dag, fanns ingen krypväg, jag måste ha fyllt de 18 åren innan.

1951-10-13 

en lördag gifte vi oss i Nacka prästgård, allt var enkelt, mina arbetskamrater gav mig en dräkt i brunt med sammet, även en liten huvudbonad. Jag jobbade då på Jerseymodellers agentur.

Allt var enkelt, dåligt med pengar, vi åkte ner till Klara hallen där de sålde blommor i parti, en vän jobbade där och fixade blommor till bra pris åt oss.

Ingen bil, vi åkte buss, med vittnena.

1951 och nu är som olika världar.

Tager du Margit... Tager du Gösta....

Nu var min dag ensam, tomheten svider ont i själen.

Plocka bland minnen, tack för att få ha det kvar.

Tittar på kort, tyvärr så några, dyrt att fotografera, de bilder jag har nu stort värde för mig

 
Hans långa värnpliktstid pansartrupperna Enköping, hur de fick förlänga och vara kvar, för det var oroligt i Panama kanelen. Kännbart ekonomiskt för oss.

 

 

 Här tog jag en bild från vårt fönster.

En utsiktsbild  från  Gåsgränd från fönstret i rummet som vi hyrde på Västerlånggatan, många timmar tittade jag på bilder och förflyttades tider  tillbaks.

Vi har haft en lång resa, fotografierna har talat till mig, en bild många minnen. 

 

2023-10-08 Dagbok

 

 

Ny dag,  svårt att komma igen, smärta på flera ställen i min kropp, brukar kunna virka men mina handleder värker så jag klarar inte av de onda, håller händerna i stillhet och gör bara det som är nödvändigt.

 Har lyssnat på musik,  sen tänkte jag att jag måste bli ägare till en CD med Magnus Uggla där han sjunger  "Jag och min far" så jag har lagt ner lång tid på nätet för att finna. Tyvärr inte än.

Jag har letat kablar till mobilen, men hur 17 ska man veta från bilderna som visas till hur de egentligen är och passar.

När jag mår dåligt borde jag lyssna på glada melodier som, GulliGullan,

"Gulli-Gullan, koko som en gök,

jag bjuder dig två rum och kö.

Kom älskling, och gör ett försök

i mina två rum och kök. "

Har haft en väninna som kallades Gullan, som inte finns i livet nu, men vi skojade om den här melodin, och hurtiga Jokkmokks Jocke.

Nej jag har idag lyssnat till "Jag och min far" med Olle Ljungström och Magnus Uggla. Olle Ljungströms röst är ju speciell och fin, men Magnus Uggla har jag tagit om flera gånger han framför den så helt underbar, det är inte så att jag tänker på min far. Utan de är hela alltet. Det darrar inom mig. Sista versen

"Cirkeln ska slutas

Det har jag kvar

Vi ska enas i jorden

Jag och min far. "

Märkligt när jag läser orden så kan jag höra Magnus Ugglas röst, det är som musik i orden.

Så är det, en dag ska cirkeln slutas, från födsel till död.

Cirkeln ska slutas, jag har skrivit ner önskemål om var jorden är för mig.

Cirkeln ska slutas, det har jag kvar, vi ska enas i jorden

vi kom överens om den här vackra platsen, där vi ska enas i jorden.

 Nu är det kväll, i morgon ny dag, TV är på jag hör ljud från den.