 |
| Ängel - Lisa |
Ängeln ”Lisa”
(mönster från BautaWitch.com)
Lisa hade två systrar och en bror, hon var äldst av dem.
Pappan var alkoholiserad, och mamman hade av allt slit fått besvär med sina nerver, hade svårt att klara av sina dagar och nätter. Lisa tog på sig rollen som mamma/storasyster.
Lisa hade ett stort hjärta, och hon delade med sig av det till alla hon mötte, var det någon som behövde lite extra så kände hon på sig det.
Jag lärde känna Lisa, genom en av hennes syskon.
Efter en tid så blev det att vi träffades bara hon och jag, vi trivdes bra med varandra, inte så att jag var som Lisa, som såg gott hos alla människor. Vi var lite olika så.
Vi bara trivdes med varandra, ibland pratade vi för fullt, ibland var vi bara tysta.
Ju mer jag lärde känna henne, ju mer förstod jag att hon var en äkta, genomsnäll människa.
Hon var en god människa som ville alla väl. Alla det goda gärningar hon gjorde, var i tysthet.
Hon arbetade hårt, städade trappuppgångar. Ändå så tog hon sin fritid att hjälpa där det behövdes.
En gång minns jag gick hon hem till en familj i två veckors tid, morgon och kväll, till en trebarnsfamilj där mamman var sängliggande, hjälpte så hemmet fungerade tills mamman kom på fötter, allt på sin lediga tid.
En period hade hon en hund hon gick ut med för att ägaren hade skadat sitt ben.
Hon var till och med ute och nattvandrade, sen till jobbet som städerska i trappuppgångar, när ryktet gick om en våldtäktsman som gav sig på kvinnor nattetid. De var flera kvinnor som gick i grupp, såg de en ensam kvinna så gjorde de sällskap så hon kom säkert fram.
Ett minne, när jag hämtade henne på Rosenlund där hon bodde sina sista år, hon var i behov av hjälp, efter bland annat en stroke.
Jag brukade köra henne i rullstol till Ringens centrum där vi fikade, strax intill vid Ölandsgatan hade hon bott i 40 års tid.
När vi lämnade avdelningen stannade hon och småpratade med en gammal man, som troligen inte uppfattade något av vad hon sa, hon klappade honom på hans arm, till mig sa hon, man måste pigga upp när man ser att någon är ledsen.
Det jag tror är att alla som hon räckt ut en hand till, kommer ihåg henne.
Tror att hon har gått vidare och fått sina vingar.
Egentligen hette hon Elisabeth, men jag och de som kommit i hennes väg känner henne som Lisa.
Nu har jag placerat Lisa hos Anna.
