Karantän - vecka 20

 11 maj

Ny vecka, nya funderinger, när ska de bli "normalt" igen? Normalt, normalt? Vad är normalt?
Det som är normalt för mig, är inte normalt för någon annan.
När är denna hemska virus över i alla samhällen? Ingen kan ge svar.

Jag skulle behöva få kontakt med en läkare, men vill inte bryta karantänen. Jag tänker på min man också, för tänk om jag bryter karantänen och drabbas av corona och tar hem till honom. Skulle inte kunna förlåta mig själv.

12 maj

Jobbig natt. Hela förmiddagen liggande.
 

Karantän - vecka 16

13 april  Annandag påsk

Morgonsol ser bra ut inför dagen.

Vi har talat om att vi borde ta tag i lite rörelser, plockade fram band som jag köpt.
Det gröna bandet ser helt ut, men de andra två har börjat förinta sig.

TVn har program om rörelser, men för Gösta och mig passar de inte. Vi kan inte ligga på golv, vi kan inte böja knän, mycket begränsning för oss.
Nu gör vi som man gjorde i skolan på sin tid - armar uppåt sträck- sen sträck dem framför dig- sen utåt. Det är bättre med något än inget alls.

Larm om dricksvattnet, larm om bränder nära Tjernobyl. Farlig att finnas till i dag verkar de som.

14 april  

Vanlig vardag, men ändå ovanlig. Karantän gör den ovanlig. Läst att äldre kanske tillråds sätta sig i karantän till årets slut. Det blir tufft.

Äldreäldre som borde få leva sista åren lite som man önskar. Vill man leva så verkar det just nu som om man inte har mycket att välja på. 

Idag har jag letat på nätet om man kunde beställa färdiglagad husmanskost och få hem. Det skulle kännas väldigt bekvämt. Hörde mig för hos statsdelsnämnden, tänkte att det kanske nu hade ordnat den möjligheten.

Gnäll, gnäll, idag känner mig nere. Vissa dagar är mera grå än andra.

15 april   Gösta´s födelsedag - 91 år

Vi vaknar kollar vädret, termometern visar + 5°
Gösta frågar mig, vilken dag är det idag. Vi båda har blivit lite vilsna med vilken dag vi befinner oss i.
Då slår det mig, Gösta fyller år, han fyller 91 år.

Ingen blomma, ingen bakelse. Men.. jag har en present. För länge sen beställde jag den. 
Jag beställde en liten glastavla som föreställer vår koloni med nummer 51.
Vår dotter har förlängt prenumeration på DN som hon nu ger honom i födelsedagspresent.
Hon gav honom i julklapp en prenumeration i 3 månader för att han skulle slippa gå i väg varje dag och handla sin tidning, hon tyckte att det var risk för att han skulle kunna halka omkull. Vintern blev inte som hon tänkt sig, men han har haft tidningen varje dag, och nu får han ha den en tid till. Bra för honom som inte gillar läsa nyheter på datorn. 

När Gösta fyllde 77 år så var han på 51an och vårjobbade, jag hade ett lätt bildprogram då, så jag satt in små hjälpredor. 

51an sommartid

tulpaner på 51an

tulpaner på 51an

grind 51an

grinden och en blomma som välkomnar 51an

51an  grindens handtag

 

fågelliv

51an fönster - fåglar på väggen

vår lilla Fransson hade bra utsikt från det lilla fönstret

Gåvan till Gösta idag, den ska hänga i fönstret, ljuset ska visa skiftningar i glasarbetet

där finns grinden, välkomnade blommor, och fågel, 51ans skylt och de vita flygande fåglar som satt invid skylten.

När Gösta fyllde 80 år flaggade vi på kolonin 51an,

Idag är flaggan utanför vår dörr uppsatt till hans ära.

Grattis Gösta på din 91-års dag

16 april

Jobbig natt, lite sömn.  Tror att det är de tabletterna jag fått mot ödem som inte är bra för mig.När jag sa det till läkaren att jag inte ville ha dem, utan hellre gick tillbaks till den tablett som togs bort. Så ville han veta mina problem, då kunde jag inte peka på det och det osv, utan jag sa jag mår inte bra efter att jag tagit dem. 

Nu i karantän så vet jag att jag måste ta hjälp mot mina svullna ben. Typ egenvård. Så för 1 vecka sen började jag med dem, det har bara gått utför och jag tror att det har med dem att skaffa. Biverkningar av den stämmer inte med vad som står att läsa. Så från och med idag blir det ingen tablett.

Hydrochlorothiazide inget lätt namn att säga om någon frågar vad man tar för mediciner.

Överhuvudtaget har jag svårt med vätskedrivande mediciner, kanske är jag lite annorlunda än många i det fallet.

Tack från Gösta till alla fina hälsningar han fått.

När en hälsning kommer så säger jag det åt honom och visar honom den, synd att han inte kommer överens med datorn.

Talat med Lotta i telefon i två timmar idag. Trevligt.

 Visst  känns det lite snopet när fåglarna sabbar så här, när de bjuds på mat varje dag.

Har ringt vårdcentralen i morgon ska en läkare ringa mig. Få se vad det leder till.

Lotta köpt små plantor till oss på Lidl, kan ej namnet öga någonting tror jag, Gösta tyckte att de skulle lysa upp.

Nu har vi flyttat planteringsbordet, det är bra att ha,

förra sommaren stod det på annan plats för att de som jobbade på taket skulle ha lätt att komma upp den vägen. Så slitsamt det är, när man är äldreäldre tar det ca 6-8 gånger längre tid att göra något än förr.

   17 april

Började dagen med att kolla blodtryck tänkte att jag skulle ha något att säga om det när jag kommer att tala med läkaren.

179 -108 det är högt, känner av hjärtat också som fladdrar i ojämn takt.

Fin teckning som Nova 7 år har gjort till Gösta.

Sen kan man ju fråga sig om jag vet så mycket om barn i dag, funderar på att ge Nova en liten virkad katt som jag gjort tidigare, hon är 7 år.

Eller är Nova för stor för en liten mjukis grej?

Doktorn ringde, kan bara säga så här, jag är glad att jag inte reste till vårdcentralen full med förväntan.

Det är som tidigare, jag vet inte vilken tablett jag ska ta,  prat fram och tillbaka, kändes som om han inte kunde ta ett beslut.

18 april

Blodtrycket på morgonen ligger bra. Igår läste jag om tabletter jag tar, jag läste om biverkningar, rent ut sagt jag blir mörkrädd. Ska jag lindra en sak och få något annat? Svårt ta beslut, vem bryr sig mest om mig, jag eller någon läkare? Svaret är lätt, självklart jag. Känner ju hur jag mår, vet hur det känns. Däremot kan jag inte veta på lång sikt hur en medicin verkar.

Karantän - vecka 14

30 mars

Tredje veckan i karantänens tecken, spricker idag, jag ska till tandläkaren.

Ser på nätet kistor, kistor, kistor. Nu ska de märkas, får ej öppnas. Efter döden kan även smittan spridas.

Varför inte där krematorier kan ta emot, låta de döda kremeras. 

Ringde tandläkaren, fick en återbudstid.
Taxi, det blev Taxi Stockholm. När jag sätter mig i en taxi från dem, så känns det som förr när man åkte med en droska, det kändes trygg att åka med. Taxichaufförer hade bästa rykte, de kändes trygga att åka med.

Ibland när jag varit dålig har jag fått åka på ett sjukresekort, en stor förmån att få göra då taxiresor slukar stora pengar. Då kan jag inte välja bolag att åka med.

Ibland har det varit obehagligt, chaufförerna från ett bolag, respekterar inte bestämmelser eller den som åker med. Ett par gånger har de talat privatsamtal i mobilen Humlegårdsgatan, Kungsgatan, Sveavägen i rusningstid. 
Ringa och klaga, lite fegt att säga vågar inte, de vet ju vad jag bor. 
Sen vet jag inte om hur noga de är nu gällande spridning av virus.
Så jag betalade igår hellre taxi Stockholm.

Tanden är lagad, jag har en tandläkaren och tandsyster (säger man tandsyster?) är de bästa man kan ha. Blev väl omhändertagen. Händelsen var inte rolig med lagningen och kostnaden, men trevligt att träffa dem.
Jag som känt oro att gå ut från min karantän, kände trygghet när jag kom hem igen.

Chaufförerna handsprit, allt andades lugnt och bra.

Gösta fick sin medicin igår från apoteket Hjärtat, nu har han all sin medicin och även där är det tryggt.

31 mars

Månadens sista dag.  Har lite bekymmer med konserver, fick lite tips i går när jag var hos tandläkaren, har suttit och kollat på online/mat, men allt verkar vara slut.  
Vår dotter har skickat en pusselmatta, så att vi kan rulla ihop pusslet och få vårt matbord tomt om vi önskar. Smart.

Lotta har skickat efter till sig och samtidigt fick jag hänga med, några fina nystan garn har jag nu att frossa med.

Blir väldigt ledsen när jag idag läser om att läkare och andra av vårdpersonalen insjuknat av viruset.
Mina tankar har gått till akutläkaren och jag har önskat honom bättring, vet inte hur han mår.
Läser nu tre läkare. Läser att det inte finns den utrustning de behöver för att skydda sig.
Känns inte bra, det är sorgligt att det är så. Kommer de att vilja gå till sin arbetsplats?
De måste skyddas, de som kämpar för oss andra.
Fint av alla de som nu sitter och tillverkar visir. 

1 april

Vi har fått hem från Coop,tycker det är knepigt att få till leverans dag. Allt är svårare.

Har Postnord tänkt igenom vad de kan hjälpa med?

Om de gamla ska isolera sig från samhället, så kommer det en avi att hämta hos ombud.

2 april

Lite nojig, vaknade med tjock hals, tungt att andas. Räkna på fingrarna tisdag kl 15.00, onsdag kl 15.00, torsdag kl 06.40, 2 dygn och 15-16 timmar, sen jag träffade 4 människor.  Har jag blivit smittad och har jag nu smittat Gösta. Talade förnuft med mig själv. Hur ofta är det inte som du vaknar och känner dig risig? Svar ofta. Ja men då så, ta det lugnt.

Morgon kaffet, börjar bli som vanligt. Som sagt lite nojig.

Kollat på SVTs Skärgårdsdoktorn, fint att förflyttas till den miljön ett tag. 

Virknålen används flitigt, håller på med mina påskhängen. Istället för påskkort har jag tänkt mig.

Har torkat av ledstängerna, ser att målarfärgen börjar nötas bort. Vi båda håller hårt när vi ska upp och ner.

3 april

Har fått bankkort idag. Har bromsat så länge. När det varit listor som ska skrivas på, så har jag skrivit på.
Jag vill ha kvar kontanta pengar, jag vill kunna gå till banken och låta pengar gå över disk till konton.
Har verkligen haft bromsen i. Nu vet jag att de som styrt samhället dit har vunnit. Så jag har beställt bankkort. För mig personligen ett nederlag.

Förstår inte varför Sverige ska vara första landet med att göra som det nu görs. Hur kan man låsa in ett samhälle så. Allt med teknik kan vara stort sårbart.

4 april

Idag har jag klippt Gösta, ser faktiskt riktigt bra ut.
Han tyckte också det kändes fullt ok.  

Idag har jag köpt en liten stickling av en Fuchsia på Tradera, skrev först och frågade säljaren om den paketerades så den kan gå ner i brevlåda. Svar Ja.

När jag handlat mat på online så har jag köpt lite blomjord. 
Vi kan inte oavsett karantän eller inte handla hem jord i säck som vi gjort förr. 
Det blir dyrt att köpa 8 - 10 liter jord. 
Blir till att hålla tummarna att brevbäraren bär ut den lilla sticklingen Fuchsia. 

5 april

Drygt 3 veckor i karantän nu, läser på nätet om vad som händer. I går hade Telia något fel, nu på förmiddagen har jag tagit igen det och läst.

Jason Jargrove en buss chaufför i USA talade om hur folk uppförde sig när de reste med honom, hosta rakt ut, utan hänsyn till honom eller andra. 4 dagar efter hans video blev han sjuk, nu är han död.

Annan typ av resa, har man pengar kan man lösa mycket, chartade flygplan som för en till Sverige. 
Vem har så pass med pengar kan man fråga sig.

Fått mail från Mathem om veckans extra priser, känns nästan ironiskt, det är ju svårt att få en leveranstid.

Karantän - vecka 13

23  mars

Lotta har tipsat om Seniorsurfarna, hoppas att det kan ge något åt oss. Gösta har inget intresse av tekniken. Jag behöver lära mig.
Har satt in mobil-id på min mobil, vi har på datorn, som de heter "på den här enheten" får det inte att fungera som t ex hos apoteken.

Han behöver ha hem sina medicin, tar 8 dygn innan vi får hem det.
En sort vi har är samma, han har 5 mg och jag har 2,5 mg, så det får lösas så att han får ta från mig några dagar.

Han brukar hämta ut sin medicin själv, medan jag däremot beställer hem. 

Få se nu vad Seniorsurfarna kan lära oss.

Vi har fått en jättestor bukett med blommor från vår dotter, jag har delat upp den i flera vaser. 

En står i sovrummet, 

en i matrummets fönster

 och så en i vardagsrummet 

En härlig doft spred blommorna, som en doft av kärlek från vår dotter som skickat dem till oss.

Alf Robertson, en av mina favoriter, sjunger Liljor.

"Vänta inte tills jag är död och borta
med att strö liljor i mitt hår
Kom till mig med dina blommor när jag lever"

24 mars 

Lotta handlat lite smått, bl a tomatpure, ska ha rödkorv i dag.

Har skrivit till Stina som kommer i morgon en lista
sen kan vi inte räkna med henne mer. Hon får annat för sig. Stina är trevlig, omtänksam. 

Har deklarerat åt oss båda, enkel deklaration och enkel att göra. Sitta hemma och uträtta det. Där är det bättre nu än förr.

Idag har jag gjort lite rent i köket, det är svårt, jag måste sitta på en stol mestadels, går inte att stå för länge då blir en smärta som jag kan svimma av, därför måste jag hela tiden parera och sätta mig.

Vi följer vad som händer om viruset.
Förvånas hur de finns människor som lägger upp lager av handsprit och  munskydd och sen hör att de som tar hand om sjuka inte har så de kan skydda sig.
Till och med människor som stjäl handsprit på sjukhuset, att en människa kan sänka sig så lågt.

Som tur finns det människor som väger upp, läste om en ung flicka som tillsammans med sin pappa tillverkar skyddsvisir. En kunnig pappa som känner till, vet hur skydd ska vara, hans dotter 12 år, de jobbar på med att tillverka hjälp för de som tar hand om oss när det behövs.


Jaget träder fram i kriser. Vem är jag, vem är du?
Det märks tydligt nu, det märks på makthavare, politiker, på företagare, den enskilda människan, medmänniskan.

Vi har haft tur, just nu känner vi att vi kan få hjälp med att få hem mat om det krisar, sen hänger väl allt på hur länge det håller i sig, rapporterna är många och tydligen kan det hålla i sig under lång tid.

25 mars

Stina handlat åt oss idag. Nu kan vi inte räkna med henne, helt otroligt att hon handlat i Tumba och rest till oss med varor.

Att jag aldrig lär mig. 
Virkar för det mesta, för att nacken inte klarar att sticka, det händer att jag kan sticka en snodd eller något annat pyttelitet.
Nu fick jag för mig att det skulle bli ett par stickade dubbla grytlappar till påsk.
Hade ingen liten rundsticka, men det hindrade inte mig, jag hade bestämt mig. 
Satt igång 88 maskor och 14 varv  = 1232 maskor, sen stopp, handleden började smärta rejält, haft bekymmer tidigare och det tog lång tid med stödförband innan jag kunde lättare använda handen som stöd när jag reste mig upp, vred ur en trasa, lyfte något osv.  Så är jag där igen, stödförband.

början och slutet

Så fick vi stopp i slasken, jaha, ska vi ringa någon, vi som vill vara i karantän för att slippa närhet.
Försökte med "stopp i propp" flaska. När inte det gav resultat så försökte jag med bikarbonat, salt och ättika. Nix inget resultat.
Gösta tog fram verktyg, han har gjort sånt förr. 
Vred upp vattenlåset, han har fått svårigheter med händerna. Han har opererat för det som kallas Vikingasjukan/Dupuytrens kontraktur. 

Han ramlade förra året och slog sig rejält. 

Tvillingförband och en avsågad vigselring.

Nu efterdyningar snett finger och svagare.

Kraften i händerna inte som förr, och muskelkraften avtar år för år. Till slut kunde han skruva åt så att det blev tätt. 
Vattnet rinner ut som de bör, Gösta har alltid varit händig och fixat det mesta.

Minnen kommer och går, när jag minst anar så poppar det upp.

Vi har en dotter till och tre barnbarn, hur många barnbarnsbarn vi har vet vi faktiskt inte. Ibland tar relationer slut.
Vårt ena barnbarn var ca 5 år när vi flyttade in där vi nu bor, dottern med barn var med och tittade hur lägenheten såg ut. 
Lilla killen Daniel, var en unge som "jobbade" han var nästan som en liten miniatyr jobbare :-) han tog i han var nöjd och glad, han var också nyfiken och såg på när vuxna jobbade utomhus. 

Han var med och inspekterade lägenheten. Han sa med en viss stolthet i rösten, mormor det finns vatten, och så vred han på kranen för att förtydliga att det fanns vatten.
Vi står där i köket och pratar och tittar oss runt, då börjar det fyllas med vatten vi våra fötter. Vatten låset var inte fast satt. 
Ett minne i minnenas kavalkad för mig.

26 mars

Fint väder hos oss,  lugn morgon. 
Min handled ska få vila har jag tänkt. Skjuter upp lite till morgondagen.
Mail från Lotta hon ska handla i morgon i en butik som brukar sälja 2-pack bakelser. Det tror jag att hon ska få handla åt oss. 

Vi har haft Mathem som en trygghet med att få hem mat, nu har vi fått tänka om och se oss runt efter någon annan som kan leverera.
Hos Mathem går inte att lägga leveransdag, utan man måste tydligen gå in vid 12 tiden och kolla, funderar lite över om många går in vid den tiden, så blir först till kvarn.

Vi har lyckats få en leverans från Coop till nästa vecka. Känns bra, vi kan inte begära att grannar ska handla stort åt oss. Så en vecka till klarar vi karantän.
En affär meddelade att de öppnar på morgonen för den grupp vid tillhör ska kunna handla,  hur man tar sig dit är en annan historia. Där föll det erbjudandet.
Samhället ger råd om karantän för oss äldre. Blir vi sjuka kostar vid resurser. 

Regeringen har kommit ut med nya direktiv, samankomster tidigare 500 nu 50, något som jag funderat över varför de inte bestämt det tidigare.
Varningar har ju varit just närheten.

Tänker på dem som jag brukar se flera gånger i veckorna när jag åker vår lilla närtrafiksbuss, alla mina jämnåriga, hur har de det? Får de hjälp att få hem mat, får de hjälp med apotek mm. Alla har inte som vi dator, och mobil-id. Alla har inte anhöriga eller fina grannar.
Sänder varma tankar till dem, jag ser dem framför mig, några är jag oroad över.

28 mars

Bra väder för att tvätta fönster, har nu sett altan fönstrets behov av tvätt så länge, idag har det blivit av.
Känns bra när det är gjort, ännu en sak som jag klarat av, känns det.


Har läst på nätet, så sorgligt med allt som corona viruset orsakar, så mycken smärta.
Läser om de som handlar på Östermalms saluhall. Förstår inte hur de tänker, en man äldre, rollator.

Han har färdtjänst som han ska passa. Åker han färdtjänst för att handla på Östermalms saluhall. Hur tänker han där?
Färdtjänst är till stor hjälp som får det beviljat.
Att med svårigheter att ta sig fram och sen tråckla sig och rollatorn på t-banan, är rätt så tufft. Jag har sista året undvikit att åka så. Hade en tid för operation i pannan av en basiliom som det tagits prov på, jag sa ifrån mig tiden, kan inte ta mig dit.

Sist jag var hos tandläkaren tog jag taxi, där var jag  i en situation där jag måste ha hjälp snabbt.


En läkare på vårdcentralen gick i pension, hos honom var jag många gånger, han kände till mig, precis så där som folkpartisten  Bengt Westerberg plockade poäng på. En utopi.
Den här läkaren behandlade mig efter hjärtinfarkten, mitt fladdrande, flimrande hjärta, han lät röntga mina knän, min rygg, mina axlar. Han kände helt enkelt till mig och mina krämpor.
Skrev ett formulär gällande ansökan för mig om färdtjänst.
Jag blev kallad, fick avslag, ett avslag som hade kunnat postats, så jag sluppit den resan.
Kvinnan som talade om för mig att det blev avslag, nämnde att man kan operera knän, funderade lite över vad hon trodde att jag och ortopeden pratat om när jag var remitterat till sjukhusets ortoped mottagning.
Sen säger hon orden som fastnade i min minnes kavalkad.
"Hur skulle det se ut om alla som hade ont i knäna skulle få färdtjänst?"
Då gick jag. Det tyckte jag inte att jag behövde lyssna på. 


Men färdtjänst för att handla på Östermalms saluhall, ställer lite frågor i mitt huvud. Hur bedömer man behov?


Några kämpar mot viruset, andra tar det inte på allvar.


Nu rör sig stockholmarna på stan igen, står att läsa på nyheter.

Uttal från mogna människor som var ute och rörde sig i centrum. 
"Det här kommer ju säkert pågå ett tag till och Livet kan inte helt stanna för det"


"Kom på att jag skulle köpa hårspray så då tog vi vägen genom centret"

Så akutläkaren som ligger i respirator. 
I Italien har bortåt 50 läkare dött.
De ställer upp för oss, de kämpar, de sliter, de uppoffrar sig för allas vår skull.

Funderar över 
Var hårspray så viktigt?
Livet kan inte stanna, måste vägarna gå till centrum, är inte en lugn promenad i naturen alternativ? 

Ett ljus har jag tänt i vår kyrka för honom, jag känner honom inte, jag bara vet att han är för mig en av det hjältar som hjälper när vi andra behöver det. Önskar honom vinna över viruset.


                                                        29 mars


Innan sänggående i går, borsta jag tänderna.
En lagad framtand, tappade den lagningen, halva tanden borta, kände av en oro, vad gör jag nu?


Nu första kaffet som jag drack med sugrör.

"Människan spår, men Gud rår"

Ett talesätt som är nog så sant. Jag har planerat, karantän, ska inte komma i närheten av en medmänniska mer än med Gösta. Vad kommer att hända nu för mig? Kommer jag att få tandvärk? Mår min tandläkare och syster bra? Hur tar jag mig dit? Tar jag en taxi, vem har suttit i taxin innan jag kliver in, hur mår den chaufför som är en främmande person för mig?

Idag kan jag inte göra mycket men i morgon kanske jag måste agera.

Som sagt människan spår, men gud rår.

14 dagar har vi nu haft vår frivilliga karantän, och det har gott bra.