Ängel Berta

                                    Ängel Berta

                                                (mönster BautaWitch.com)

 Ännu en ängel som jag namngett efter en kvinna jag känt.

Våra vägar korsades några år, under sommartider.

Vår koloni där vi firade våra somrar. Även semestrar levdes där.

Båda var vi nöjda med den lilla stugan utan bekvämligheter, vi hade nära till vårt hem. där vi hade det bekvämt.

Bra grannar runt oss trevliga människor som promenerade i området och växlade ord.

En som vi båda växlade ord med var Berta, som gick i alla väder på en promenad med sin Chow-Chow hund. I regel minns jag namn på hundar bättre än på människor jag mött, men hur jag än försöker träder inte namnet fram på den snälla hunden.

Vi öppnade ofta grinden för dem båda och satt på kaffepannan. Med tiden så tog jag och Berta promenader vid Årstavikens promenadstråk vid vattnet, och jag lärde känna Berta. 

Hon hade kommit upp i åren men kunde böja sig vikt vilket imponerade på mig, Berta hade hela sitt liv varit reumatiker, de hade satt spår på hennes händer, hennes fötter, det mesta syntes inte men jag fick veta att hon levt hela sitt liv med smärtor, hon hade varit mycket ensam, kunde inte leka och umgås med jämnåriga.

Hon hade träffat en ung man och hon sa att det var kärlek från hennes sida, men hur skulle han orka med mig i längden, sa hon. Så hon gjorde slut och skaffade sig en hund som hon slösade överskott av kärlek på. Likadant var det nu, hennes hund var hennes allt.

Hon pratade alltid väl om andra människor, hon förstod inte att de som var starka och hela kunde var så egoistiska. Hon sa sig ha sett en hel del av det.

För henne kom förändringen i form av medicin, Kortison.

Allt blev lättare för henne. Jag frågade aldrig om hennes ålder, det var oväsentligt kändes det som, ibland kändes hon yngre än mig, ibland som em mycket gammal kvinna.

Vi umgicks inte på vintrarna, utan bara när kolonin öppnade på våren. Tror att hon var glad i det.

De hände att jag gick upp till husen som låg invid koloniområdet, och där kunde jag på hennes gård borsta igenom hundens päls.

Hon hade en privat sida som hon lärt sig av år av smärta, år då andra fått arbete, skaffat familj, fått barn. Allt som vi inte tänker på med tacksamhet, utan mer som en självklarhet.

Sista sommaren jag träffade Berta var hon förtvivlad, en ny läkare på vårdcentralen, som sa att han skulle trappa ner hennes kortison för att sen ta bort medicinen alldeles. Hon bönade och bad, så många år som hon ätit, hon bad honom att själv få välja. Talades om organ som skulle ta slut, benskörheten. Inget hjälpte av hennes böner. Hon sa om jag visste hur jag får tag på kortison, inte har jag mycket pengar, men de pengar jag sparat vill jag köpa det för, det gäller mitt liv.

Läkaren gav sig inte, hon hade ätit den i så många år, tyckte att det var märkligt att ingen annan läkare reagerat.

Vintern efter den sommaren som gjorde henne så ledsen och besviken ringde en kolonigranne och sa att Berta hade dött.

Att ge en ängel hennes namn, känns helt rätt för mig. Hon hade så många goda egenskaper, och ville andra väl.

Grinden till vår koloni, som Gösta har smidit

Ängel Solweig

 

                                                              ängel Solweig

Den här ängeln som jag döpt till Solweig är efter en bästis som jag fick när jag kom som en ensam, skör unge till mitt nya boende, lämnat Tuttan som jag nästan var hopväxt med, och hennes snälla familj, alla grannar och vår katt Pelle, som jag inte vet vad pappa gjorde med efter skilsmässan.

Då blev jag vän med Solweig, och det var en fin vänskap, hon var lojal och ville väl så liten hon var.

Vi gjorde promenader med hennes hund "Puck" som såg ut som en samojedspets, vi var trygga med honom.

Hennes pappa hade många kaniner, min pappa skaffade en kaninhona "Lisa" som fick en kull ungar. Så slaktades "Lisa" och serverades till söndagsmiddag, jag var helt förstörd.

Så var det, krigsår, matfrågan måste lösas på alla möjliga sätt.

Solweig tröstade mig, hon visste hur det var.

Så gav hon mig ett bokmärke som jag har kvar än idag, ca 80 år sen

Jag tror att Solweig har fått vingar, hon var genom snäll.

Ängeln "Solweig" bor hos Lotta nu.

(mönster BautaWitch.com)

Ängel Maja

 

ängel Maja

 

 

 

 

Den här ängeln har fått sitt namn efter Maj månad. 

Jag fick ett utomkvedshavandeskap och chansen att få barn minskade med 50% . Två år efter det händelsen blev jag med barn, och en dotter föddes i Maj månad.

Den ljusa månaden när allt spricker ut och ger hopp om livet, med värmen, grönskan.

Gjorde den här ängel till min dotter och döpte den därför till Maja, för hon kom med ljuset och glädjen.

Hela tiden vi haft varandra har hon varit den allra bästa dotter för mig.

Hon är ljuset och värmen för mig, hon är en gåva, den bästa av alla gåvor. 

Den virkade ängeln finns hos henne nu. 

(mönster BautaWitch.com)

Ängel Engla

ängel Engla

                                                                          

En av mina första änglar, den fick inte namn efter någon jag känt, men som jag hört om, en liten flicka som mötte ett monster

Namnet Engla tyckte jag passade så bra på en ängel, ett barn, hon lär nog ha fått små vingar, ett litet änglabarn tänker jag.

De flesta änglar jag gjort har jag skänkt bort till någon. Den här stoppade jag för löst och ville inte repa upp, därför har lilla Engla blivit nerlagd bland andra virkade saker.

Nu ska ängeln Engla komma till en snäll och omtänksam person, tror inte att hon bryr sig om ängeln är hårt eller löst stoppad. 

Vår brevbärare, en omtänksam människa. 

(mönster BautaWitch.com)

 

Ängel "Hulda"

 

                                                                     Ängeln "Hulda"

Jag är HuldasMargit, så självklart måste jag ha en ängel som döps till Hulda efter min farmor.

 

När min mamma lämnade pappa och mig, så åkte farmor flera gånger i veckan till oss för att hjälpa till. Hon hade inte någon bil att bara hoppa in i, nej hon måste åka spårvagn och sen gå ca 30 minuters promenad. Tur och retur.

 

Hon blev änka tidigt, hennes man som var en trevlig, lättsam, djurvän och som kunde visa henne sin kärlek i det mesta. Hon var lite mer åt saker som att ”det passar sig inte”, hon trodde på en Gud och ville gå i kyrkan på söndagarna, vilket inte hennes Carl ville, han ville hellre att de skulle fira söndagen med att vara tillsammans, han hade hund, var väldigt svag för djur, medan farmor var försiktigt i umgänget med djur.

 

 

Farfar jobbade som brandman i Sthlm, och när han var på Katarina brandstation

      

så arbetade farmor i en familj på Urvädersgränd, 

 

 

när hon gick vägen genom kyrkogården där brandstationens baksida låg, såg det varandra, det blev kärlek vid första ögonblicket.

 

De fick en son, min pappa. Det borde fått vara mera ljus i deras värld, en stor kärlek, att finna det i livet är en stor gåva, de borde fått lite mer tid.

Men.. farfar blev blind, han den levnadsglada, han som älskade livet, älskade sin kvinna, sin son, hunden Bill och allt och alla som kom i hans väg. 

Ja, jag borde nog virka en ängel med hans namn också.

Farmor talade så fint om honom, men hon hade det jobbigt, pengar räckte inte, farfar fick gå och lära sig göra borstar o kvastar. Han som gått in i brinnande hus för att rädda andra, han som älskade ljuset och växtligheten. Han som kände starkt för djur att ha i sin närhet. 

Han måste tröstas.

Farmor tröstade honom, hon tröstade även sin son.

Hon tröstade mig också när mamma gick sin väg. 

Vem tröstade henne?

Tove Jansson. "Vem ska trösta Knyttet?" Den frågan kommer nog för många i livet.

 

När pappa gifte om sig och jag fick en styvmor som var som många berättelser om styvmödrar.

Att älska någons annans barn, det borde man tänka igenom innan man bildar en ny familj, tänka på att man inte ska skada ett barn, genom att man inte tänkt igenom ansvaret man tar på sig.

Jag hade tur som hade en farmor som såg till mig. Som slätade vägen för mig.

Jag är övertygad om att farmor har fått sina vingar och att hon hjälper och stöttar.

även den här ängeln är mönstret från BautaWitch.com

 

 

 

Ängel "Inga N"

                                         ängel "Inga N"

 

Inga N var kassörska på ett företag som var agentur för ett företag som sålde kvalitets produkter, mattor, garner, klänningar, underkläder, allt tillverkade Sverige utom garnet som var engelskt.

Inga N var en nyckelperson i företaget liksom hennes bästa vän som var sekreterare och kunnig i stenografi, språk och maskinskrivning.

 

Företaget hade två ägare, personalen var kunniga och bra att få arbeta med, de behandlade oss unga väldigt bra.

 

Jag kom direkt efter skolan och skulle sköta växeln och posten.

Gillade mitt jobb, men det var några som inte gillade mig, de klagade på mig. Jag talade söderslang och klagomålen rann in.

 

De båda cheferna kallade in mig och sa att de kunde inte ha mig i växeln, de hade varit nöjda med mitt jobb, men det var hur jag talade som var problem.

 

Inom parantes tänker jag mig själv nu när jag ska beställa t ex en sjukresa, och jag har svårt att höra orden som sägs till mig.

Idag har jag svårt till och med när jag möter en läkare.

Ingen klagar på att det är så, det är så  då och nu.

 

Det var Inga N jag tänkte berätta om, hon föreslog att jag skulle bli hennes ”handräckare”. Jag kunde inte få någon bättre att ha som chef. Ett hjärta av guld. 

Hon var också en stor djurvän, hon bjöd mig hem till sig och jag  fick träffa hennes stora Pudel Leo och hennes katter, hon förstod och såg,

allt hon gjorde var av snällhet och önskan om att hjälpa där det behövdes.

Hon visade mig vägen till många saker i livet som fick mig att växa åt rätt håll.

Hon har säkert fått vingar som syns, för hon hade dem redan här på jorden fast de syntes inte då.

 

Änglen Inga N  bor nu hos Stina o Petter 

(även det här mönster hämtat hos BautaWitch.com)

 

 

Ängel "Sven´s mamma"

Namn på ängel – ”Svens mamma” låter lite märkligt kanske. Jag visste inte hennes namn, för mig var hon "Svens mamma".

 

Hennes familj och min familj bodde i arbetarbostäder på Finnboda Varv , den äldre bebyggelsen.

 

Jag  var ca 11- 13 år och jobbade på eftermiddagarna i Konsum, ibland fick jag bära ut varor till kunder, tvätta rent de stora mjölkbehållarna, torka golvet, mest var det i mjölkaffären, men även delen som hade specerier. Tungt jobb. Barnarbete talades nog inte om på den tiden i vårt land.

Lärde känna igen många av de som bodde där, folk var mer ”öppna”  de växlade ord med både stora och små.

 

Det pratades om ” Svens mamma” hur illa hon hade råkat ut när hon gick i sömnen. Hon hade tydligen drömt att Sven var i fara och skulle rädda honom, och gått ut igenom fönstret och skadat sig illa. Hon fick men och haltade kraftigt.

Vuxna prata om henne hur ont hon måste ha haft och hur duktig hon var som kommit igen.

 

Jag träffade henne då och då, och hon var som en ljusstråle om man nu ska beskriva henne.

 

När jag bar tunga lådor med mat, omodern ingen hiss utan bara trappor att gå i.

Jag fick alltid hjälp av henne, fast hon hade svårt med att gå själv i trappor, så hjälpte hon. Hon bjöd mig på saft och bullar. Hon talade med mig och ville tala med min pappa om att jag inte borde bära och slita jag var ju bara en unge som växte och behövde få göra det i lugn och ro.

Jag sa nej, jag sa rent ut att pappas fru blir bara svårare då.

 

Så byggdes det moderna lägenheter, och många av arbetarna flyttade dit, Svens mammas familj, och min familj också.

Det var bra för jag hade hennes så nära så jag träffade henne då och då.

Sen en händelse när jag kommit upp i tonåren och talade med en konduktör på bussen som berättade att han skulle vara ledig några dagar och dagen därpå skulle han till sina föräldrar, och han hade en liten kattunge som de skulle få i gåva. Det var bara det att han oroade sig för att den skulle må dålig i en bur när han jobbade natt.

Spontant erbjöd jag mig att ta hand om kattungen. En natt, det var ju inte svårt att klara av.

När jag kom hem med kattungen blev det ett herrans bråk, min pappas fru sa åt mig, du har tio minuter på dig att göra av med katten.

 

Då fanns bara en tanke i mitt huvud, "Svens mamma", ett par portar bort,ringde på hos henne, förklarade och hon sa självklart hjälper jag dig, oroa dig inte, jag vet hur man sköter en liten kattunge, och det blir trevligt för oss alla.

Hon sa till mig att jag kanske inte skulle berätta för pappas fru utan det var vår hemlighet.

På morgonen hämta jag katten och lämnade över den till killen som skulle göra sina föräldrar glada.

"Svens mamma" har en särskild plats i mitt hjärta, och jag tror att när hon kom till himlen fick hon sina vingar direkt.

Ängeln "Svens mamma" bor nu hos Per-Ewe
 

(mönster från BautaWitch.com)

Ängel "Valborg"

                                                                     ängel "Valborg"

 (mönster från BautaWitch.com)

40-talet och pappa skulle gifta sig, den han skulle gifta sig med hade hela sin stora släkt med.

Pappa och jag hade levt ensamma sen mamma lämnade oss, det hade gått ca 3 år.

Pappa hade träffat en kvinna per annons och hon hade en dotter som var 10 månader äldre än mig.

Jag kände mig helt utanför, pappas nya ”släkt” de såg inte mig. Vilket visade sig mer och mer med tiden det visste ens inte vad jag hette, de kallade mig Nisses unge.

”Bruden” hade flera syskon, bland annat en bror som var gift med Valborg. De bodde i en annan stad, Norrköping. Det hade rest till bröllopsfesten för att fira. Valborg och hennes man hade inga barn.

När vigseln ägde rum och alla grattade och allt var så uppåt, kände jag mig osynlig, visste inte vad jag skulle göra, ta mig till. Jag var ledsen, upplevde att pappas fru inte ville ha med mig att göra.

Då kom Valborg, hon ”tog hand om mig”  en hand som höll min.

Med åren så var det tyvärr jobbigt med pappas nya fru och hennes dotter. Vi träffade då och då Valborg och hennes man. Jag önskade faktiskt att jag skulle fått stanna hos henne. Hon var så snäll och kändes varm och fin.

Därför så har jag döpt en ängel efter henne. Jag tror ju som jag skrivit förut att snälla människor får en särskild plats, där de kan hjälpa oss som behöver här på jorden.

Ängeln Valborg fick Karin, som jag tycker mycket om. De går bra ihop.

Änglar - virkade

 Änglar där jag hittat mönster hos BautaWitch, mönster i samma typ som för tid tillbaks gjorts som små dockor i stickat. 

 

 

 

jag har stickat en liten Hammarby-docka efter mönstret

 

Hon har utvidgat idén, och gjort dem i virkat och de små änglarna är rara och lätta att göra.

Flera av mina änglar har fått namn av kvinnor jag känt som barn/tonåring/vuxen och som nu är döda, kvinnor jag minns med stor glädje, för deras värme och snällhet.

Tror att de nu finns i en annan sfär, där de hjälper oss här på jorden. 

Därav ger jag de små änglarna namn på dem som betyder något för mig.

Snögubbar

Virkat ett par snögubbar som jag hittade mönster till hos "Elins Virkblogg"

Lite små ändringar,  men i stort följde jag mönstret.

 

 

 

 

snögubbe 3 klar

 

Stickade mössor

 Ibland när jag har börjat med ett handarbete av något slag, så tröttnar jag. det blir inte som jag tänkt mig.

Då hamnar det i en särskild låda. Så här på nya året hade jag en genom gång och "hittade" de två mössor som låg nästan klara.

Den här i grönt/lila tänkte jag till mig själv, och kanske det blir så nu när jag har den klar.

Den här var tänkt till min man, men så blir det inte.

Jag brukar döpa saker jag gör för att minnas dem bättre. Den här har jag döpt till "Hubbe"

Båda har jag gjort resår i, fick för mig att mässan sitter bättre på då. Den bruna är i 100% ull och det kan klia lite, så där tog jag ett ackryl garn som är mjukt och skönt till resåren. Det är så många år tillbaks som jag började med dem att jag inte har en aning om vad jag hittade mönster.
Känner mig nöjd att lättat lite i "fellådan"

Bryderi om garns fäger

 Bryderi om att finna rätt färg nyans.

Undrar varför har inte garn tillverkare har på banderollen t ex NCS  - RGB- HEX - CMYK - Pantone med nummer så att det blir lättare för oss som virkar och stickar att hitta en färg eller i närheten av det vi söker.

 

Just nu önskar jag i bomull en gul färg

RGB: 255 236 13

HEX #ffecod

CMYK: 0 5 95 0

Pantone *P108U/108C

sitter nu med tre bomullsgarner

Järbo  8/4 färg 32001

Create Bamboo cotton A519

Create cotton  A088 

framför mig, känner det svårt att se om någon kan passa till det som jag nu ska sätta virknålen i.

 

 

 

En blomma = ett underverk

H.C. Andersen har sagt

 

"Hela världen är full av underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagliga" 

 

 

Karantän vecka 41

 Oktober månad

Ny Karantän figur

8 små har jag gjort nu.

8 månader har vi suttit i frivillig karantän

känns inte dags att gå i samhället igen.

Rapporterna duggar om drabbade.

 

 

6 okt.  Hipp Hurra idag fyller jag 87 år.Ingen bakelse till kaffet.

Ett paket med trevligt innehåll från dottern.  En kaffebryggare om signalerade,  kalka av mig. Samtidigt med inköp av kaffebryggaren köptes avkalkning. Tanken hos mig, snart avklarat. Fick inte av kapsylen vilken hade en bild hur man skulle göra. Barnsäkert, i mitt fall äldre säkert.

Tryckte ner, tryckte ihop, tog i med min hela hand kraft. Inget fungerade, klippte sen av nedanför kapsylen och hällde över i en glasburk.

Jag är född på en Tycho Brahe dag, enda dagen i oktober, och då föddes jag.

7 okt. Läkarbesök hos öron,näs o hals. Har haft rinnande snuva nästan hela det här året. Var i februari hos en läkare som inte behövdes remiss till, röntgen, såg bra ut. Sen inget mer.

Vårdcentralen, läkare för att få hjälp med remiss (corona) Tre veckors väntan, så kom dagen, lite oro, ut bland människor, kan någon komma för nära (corona).

Utanför dörren innan man klev in till öron.näs o hals läkaren en uppmaning. Tvätta händerna innan ni går in. Kändes bra, att här var det noga, i tanke på smittrisken. 5 patienter i ett trångt väntrum.

Sen en läkare, inget munskydd, inget visir, inget skydd, väldigt nära. Inget skyddsavstånd. Avstånd (endoscope?) Kändes inte bra, vad betydde mina tvättade händer då?

Nu är jag nedräkning igen, från denna närhet med väntrumspatienter, och läkare. 

Har fått medicin, hoppas den kan hjälpa mitt droppande. 

8 okt. Nu har jag avslutad 2 virkade småsaker till en liten baby som ännu ligger skyddad magen.  

En skallra som jag valde i rött/orange/gult, liten rund skallra som låter något. Läste att de är de första färgerna är de färger som ett litet människobarn först ser.

 

 Sen har jag gjort en bläckfisk, läste om för tidigt födda barn, att hos Babydjungeln, tänkte att kanske kan den vara bra för alla små nyfödda.

Hade gott om färger i lila toner, min bläckfisk blev bara ca  14cm, hoppas att det blir bra.

 

Vecka 39 - 40 - Karantän fortfarande

Vecka 39

Veckorna går, och Corona består.

Vi håller oss fortfarande i karantän. Det är jobbigt, verkligt jobbigt.

Vi har inget stort umgänge som vi blivit utan, det är mer det här att kunna gå som man vill när orken finns. 

Vi känner oss avskurna, men vem vet kanske är det lika bra. Nu låter jag deppig märker jag själv. 

Läste en krönika av Jonatan Unge, han skriver något om att med tiden blir man tröttare, skavankerna blir fler och fler, livet blir långtråkigt, just när jag läser där så tänker jag han förstår och ser med någon ömhet på de äldre-äldre, han ställer nog upp och försöker nog göra vägen lättare för någon.

Där fick jag tji.

Han skriver att ålderdomen gör en hiskeligt ful, han till och med skriver att det är faktiskt helt sjukt hur ful man blir. 

Sen känner han tydligen oro över sig själv att han ska bli som alla vi äldre ett skrynkligt och fläckigt monster.

När jag läste de orden, blev han för mig en liten skit, en riktigt liten skit.

Vi två får våra dagar att gå, men ibland drar tankarna åt fel håll.

Det är när jag önskar att jag satt i fängelse, fick maten serverad. Fick en vaktare som tittade in mot mig, och kanske växlade några ord.

Godmorgon - godnatt.

Nu är det TVn som står på rätt så mycket som sällskap.

Mathem ställer maten utanför. Christel som bor långt ifrån oss ringer många gånger i veckan.

Jag virkar det blev en karantän docka för september också.

De här är mina virkade Corona/Karantän dockor från mars till september månad.

Virkar bara smått nu, har fått rejält ont i min vänstra hand så jag måste ha stöd, men känner att jag håller igång fingrarna, sen är det ju så skönt att sätta sig med garn och virknål. Tyvärr så kan jag inte sticka längre, och det är en stor förlust.

 Vi har två snälla kvinnor som hjälper oss med att få hem lite mat mellan det vi handlar hos Mathem.

Den ena kvinnan har gett oss både hemlagad mat och hembakat.

Tänkte att jag skulle återgälda något med lite virkat till hennes minsta dotter.

Har börjat med kakor, något som jag inte haft dragning åt. Har hittat gratis mönster på nätet som jag använder mig av.

Ballerina kex hittade jag hos Järbo

 När jag sitter framför TVn och virkar och el belysning är på, då ser jag inte alltid så klart på vad jag gör, här har jag räknat fel på ett par maskor och genast blev en ballerina större.

 Hos Garnsligt hittade jag Macarons

roligt att virka i fina färger.

 

 Hos Drops children/24/2

 såg jag beskrivning på 

donuts/munkar

 

 

 

 

 

 

Sen kom misslyckandet - Fin rosa färg, lite "glasyr", ser då att kanten mellan de två färgerna virkar man i bara ena luftmaskbågen.

Det rosa garnet var tunt, så stora hål syntes, 

vadden skulle också synas väl.

Jag virkar i 4 trådigt,  här har jag använt blandade garner.

Vad gör man, repar upp är för plockigt så en idé jag syr en kedjestygn,

blev inte bra.

En hög hopsnörd munk

Några praliner blev det också, hittade mönster på Google Drive, vem som är "mamma" till det mönstret, står inte. Det är små och väldigt lätta att virka.

 

 

 

 

Bakverk som är lätta och som jag inte behövde mönster till är Dammsugare

 

 

 

 

Nu har jag fått ihop några "bakverk" 

 

så snart kan jag ge dem till den lilla flickan.

Vecka 40

Natten har bjudit på regn, termometern utanför dörren visar på 14°, grannens katt ligger utanför på "sin" plats hos oss mellan ett par tujor.

När de går till jobbet så släpps han ut, sen oavsett väder så får han hitta på sin dag.

 

Han tar tillfällen i akt och kommer in om vi öppnar. Katter är kloka djur, han har räknat ut att vi är saktfärdiga, att vi alltid är hemma, att vi är lugna människor, så går det så går det kanske han tänker när han  tar sig in.

 

Inte kul alls, vi är rädda att ramla, snubbla om en katt kommer i vägen.

Igår var grannsämjan inte på topp vill jag nog säga.

 

Den vuxna katten har nu fått en unge i släptåg, det har skaffats en kattunge i samma familj.

 

Vi har haft katter själva, vi har haft tre katter vi tagit hand om, katter utan ägare.

 

Nu blir det förr igen, minnen. Lever mycket på minnen nu.

 

ASTER

Aster låg tryckt intill vår dörr en blåsig, kall oktober morgon. G skulle göra sig ordning för att åka till jobbet, han öppnade för att kolla vädret, och där låg hon, eländig, tunn ett halsband som satt åt så hon måste ha haft svårt med att svälja.

Hon tog sig in, och kröp ihop på golvet vid mina fötter. G klippte av henne halsbandet och det var nog en befrielse för henne.

Han gick till jobbet, katten och jag blev ensamma, och jag måste försöka se till vad som kunde göras för henne, när det gällde mat mm.

Då föder hon ungar.

Stackars arma katt. 

Vi som inte tänkt tanke att ha katt, vi som haft hundar och sa att nu skulle vi inte binda upp oss med djur.

En mager eländig katt som troligen farit illa, föder ungar en tidig morgon i oktober på rumsgolvet hos oss. Jag blev helt överrumplad, vad gör man, hur gör man osv.

Sen blev vi med katt, vi döpte henne till Aster, efter den tåliga blomman

 oktoberastern.

 

 

 

Hon kunde gå ut vilket hon gjorde, men hon föredrog att vara inne,

men kollade ändå vad som hände på utsidan

 

Så vacker var hon, vår Aster

Ute snö och ruggigt, inne varmt och skönt

 

Öppna fönster är också bra

 

 

 

 

 

Aster pryder sin plats i fönstret

Här är lilla Aster, men också  handarbeten av mig, virkade och ett sytt.

 

Aster spred harmoni, rena hälsan för oss

När hon efter många år lämnade oss för att finna ro i ande världen, blev det tomt och ensamt, hon lämnade fina minnen efter sig.

Då blev vi med katt igen, vinter och snö, en katt tog sig fram på 3 ben, det fjärde upplyft.

Vi brydde oss, vi sökte en ägare. När ett par veckor gått och vädret var bitande kallt, så fick han komma in. 

Barnen i området kallade honom för  

Nisse,

Nisse flyttade in gjorde sig hemmastadd.

 

 

 

Skadad tass

 

Nisse -Djursjukhuset

Konvalescent

 

Nisse kollar "Ljusår" på TV

 

 I Nisses släptåg kom Molly. Hon var orolig, väldigt rörlig, ville vara med, ville vara till behag -kanske.

Hon blev tillsammans med oss länge, en under bar katt. Saknad.