Farmor Hulda och jag Margit

Nu på äldre dar så kommer så många minnen framkrypande.

Tänker på min farmor, hon var 54 år när jag föddes.

Farmor Hulda o Margit -år 1934

 

Några år senare år 1939

Hon trädde in med hjälp när min mamma övergav mig och pappa. Då var jag i 6-års åldern.

Jag blev HuldasMargit, vilket jag inte har förstått förrän under senare del av mitt liv.

Hulda var aldrig för kramar, klappar, beröm. Hon var mer för varm choklad, tvättade, strukna vita kragar.

Hon var mer för fötterna på jorden, inga utsvävningar i det blå. Hon förstod aldrig mig, kanske hade min mamma och hennes gener planterat in hos mig något som var mer i det blå.

Farmors handarbeten var enkla funktionsdugliga, spetsarna och broderierna på lakanen var lite mer lyx. 

Tankar kommer ofta över mig, 

hur bra jag har det som fortfarande har min syn i behåll, mina händer som fungerar. 

Min största hobby genom åren, är att handarbeta. Så härligt avkopplande att sätta sig med ett handarbete, rena terapin för själen.

Har många gånger känt tacksamhet mot de som lärde mig konsten att skapa själv något.

Min farmor Hulda, skolan som hade slöjd på schemat.

Farmor gav mig en virknål och garn, när jag var i 5 års åldern.

Själv virkade hon i det tunnaste garn och med den finaste nålen, gjorde underbara spetsar.
Jag fick en grov nål, och tjockare garn, jag började med "kedjor" uppläggning, sen blev det fasta maskor. Stoltheten när min första grytlapp var klar - mina händers verk.

Skolan var mer jobbig, det var babykläder som skulle stickas, små babytossor, vilket jag tyckte var svårt, men det skulle göras.
Stoppar, lappar, symaskinsjobb. Inte alltid att jag tyckte det var kul, men vad lärorikt det var, vilken glädje och nytta jag haft av skolans lärdom.

Nu när jag själv är gammal och tänker tillbaka, så är det farmor som jag sänder varma tankar till. Henne som jag tänker på ofta.

Hon lärde mig att man inte ska ge upp. När jag var arg och besviken över misslyckad syplagg jag gjort på symaskinen, sa hon "Man måste lära sig sprätta för att bli en bra sömmerska" Hon fick mig att tänka tålamod även om jag misslyckades, sprätta, repa upp mm Något jag haft nytta av att lära mig.

Hon var en strävsam, fattig änka, men hon hade allt det som var fint hos en människa. Omtanken, kärlek till sin nästa. Det som hon även gav mig

Vid Mors dag så skulle barnen rita hälsning till sina mammor. Jag skrev till farmor, inte var jag bra på att rita, utan kalkerade av bilder. Farmor tog emot som om jag gav den finaste gåvan. Vet att jag kände mig ledsen när alla ritade till sina mammor, men hon vände genom sin glädje över vad jag gjort.

En kvinna som arbetade hos "de fina familjerna" hon lagade mat, ibland fick hon även servera. Ibland fick hon ta med sig resterna från middagarna hem, en typ av stackars henne gåva.Hon arbetade och slet för att klara sig och sitt. Mannen blev blind och hon fick ta huvudansvaret för sin familj.
När hon blev änka, så gick hon till kyrkan vid midnattsmässa och fann ro och skönhet där, idag skulle det kännas osäkert att gå på. Våldet, rån av äldre var mycket sällsynt.
Farmor förlorade synen när hon blev till åren. Stickningen fortsatte hon med. Hon stickade sina strumpor med det tunna slitstarka garnet. Hon hade så stor erfarenhet av strumpstickning att hon klarade resåren, hälen, avmaskning fast hon hade fått gula fläcken som försämrade synen mer och mer, på slutet var hon helt blind. 

Ibland kanske jag inte uppskattade henne till fullo, men med åren gör jag det mer och mer. En ärlig arbetsam människa, som inte sårade eller skadade någon, en människa som ville hjälpa där hon kunde. 
En människa som ryckte in och försökte hjälpa när son och barnbarn blev vilsna och ledsna. 
En farmor som lärde sitt barnbarn, att man ska leva med hänsyn till sin nästa.
En farmor som lärde sitt barnbarn hur roligt det är att skapa med sin händer.
En farmor som fanns med omtanke när det behövdes.

Vill sluta med några ord som jag minns farmor sa när hon var gammal och vi pratade om vänner hon haft under livets gång. 


 
Hon har så stor del i mig i uppfostran, i att lära mig handarbeta vilket jag haft och har  så stor glädje av i mitt liv,  så därför kallar jag mig här för HuldasMargit.