En tennisboll, som hamnat i rännstenen. Den låg där i en veckas tid, då tog jag in den, den fick gå i tvättmaskin, kom ut som en "ny boll"
Virkade in den i tanke att en hund som jag kände skulle gilla den och kanske skulle bära den i "blombladen" som jag tänkte att det skulle föreställa.
I minnet fanns att också att hundar kunde se blå färger.
I ett paket följde den med, hunden fick aldrig se den, En liten kille fick den i stället. Hon ringde och sa att han gillade planeten. ( min blomma ☺)
"Va bidde det då? sagan om "Mäster Skräddare" som jag tänker på ibland när jag gjort något som inte blev som jag tänkt mig.
Precis som i levande livet, planera och stå på, men ibland går livet egna vägar. Va bidde det då?
Eller som Gösta sa ibland, du vet när du sitter med facit i hand.
Nu är det åtta månader sen han föll, och sju månader sen han dog. Vår planering höll inte, livet gick sin väg. Va bidde det då? Något jag aldrig kunnat tänka mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar