Namn
på ängel – ”Svens mamma” låter lite märkligt kanske. Jag visste inte hennes namn, för mig var hon "Svens mamma".
Hennes familj och min familj bodde i arbetarbostäder på Finnboda Varv
, den äldre bebyggelsen.
Jag var ca 11- 13 år och jobbade på
eftermiddagarna i Konsum, ibland fick jag bära ut varor till kunder, tvätta
rent de stora mjölkbehållarna, torka golvet, mest var det i mjölkaffären, men
även delen som hade specerier. Tungt jobb. Barnarbete talades nog inte om på den tiden i vårt land.
Lärde
känna igen många av de som bodde där, folk var mer ”öppna” de växlade ord med både stora och små.
Det
pratades om ” Svens mamma” hur illa hon hade råkat ut när hon gick i sömnen.
Hon hade tydligen drömt att Sven var i fara och skulle rädda honom, och gått ut
igenom fönstret och skadat sig illa. Hon fick men och haltade kraftigt.
Vuxna
prata om henne hur ont hon måste ha haft och hur duktig hon var som kommit
igen.
Jag
träffade henne då och då, och hon var som en ljusstråle om man nu ska beskriva
henne.
När
jag bar tunga lådor med mat, omodern ingen hiss utan bara trappor att gå i.
Jag
fick alltid hjälp av henne, fast hon hade svårt med att gå själv i trappor, så
hjälpte hon. Hon bjöd mig på saft och bullar. Hon talade med mig och ville tala
med min pappa om att jag inte borde bära och slita jag var ju bara en unge som
växte och behövde få göra det i lugn och ro.
Jag
sa nej, jag sa rent ut att pappas fru blir bara svårare då.
Så
byggdes det moderna lägenheter, och många av arbetarna flyttade dit, Svens
mammas familj, och min familj också.
Det
var bra för jag hade hennes så nära så jag träffade henne då och då.
Sen
en händelse när jag kommit upp i tonåren och talade med en konduktör på bussen
som berättade att han skulle vara ledig några dagar och dagen därpå skulle han
till sina föräldrar, och han hade en liten kattunge som de skulle få i gåva.
Det var bara det att han oroade sig för att den skulle må dålig i en bur när
han jobbade natt.
Spontant
erbjöd jag mig att ta hand om kattungen. En natt, det var ju inte svårt att
klara av.
När
jag kom hem med kattungen blev det ett herrans bråk, min pappas fru sa åt mig,
du har tio minuter på dig att göra av med katten.
Då
fanns bara en tanke i mitt huvud, "Svens mamma", ett par portar bort,ringde på hos henne, förklarade och hon sa självklart hjälper jag dig, oroa dig
inte, jag vet hur man sköter en liten kattunge, och det blir trevligt för oss
alla.
Hon
sa till mig att jag kanske inte skulle berätta för pappas fru utan det var vår
hemlighet.
På
morgonen hämta jag katten och lämnade över den till killen som skulle göra sina
föräldrar glada.
"Svens
mamma" har en särskild plats i mitt hjärta, och jag tror att när hon kom till
himlen fick hon sina vingar direkt.
Ängeln "Svens mamma" bor nu hos Per-Ewe
(mönster från BautaWitch.com)