Karantän - augusti månad

                      Ny månad, ny karantän.

 

Svårt det tär både fysiskt och själsligt att vara i karantän så här länge.

 

Karantän - vecka 26

Ännu en vecka i karantän. Det är frivilligt, vi uppskattar livet, och väljer att leva så här.

Att dö i Covid-19 som många gamla gjort, en kvävningsdöd. Det känns för Gösta och mig lätt att välja bort. 
Vi har nog tänkt många gånger hur skönt det skulle vara att få bo på äldreboende, lätt att längta så när orken avtar.

Jag brukar säga att äldreboende är sista boende, sen blir det döden. 
Vad som sker då vet ingen, kanske är det så att vår själ för komma till ljus och glädje, kanske ingenting.

Idag är vi båda glada att vi inte var på äldreboende.

Ändå så känns det många gånger som om jag undrar är det värt att skjuta på något som inte går att undvika. Menar inte att undvika döden, det  kommer ingen undan, jag menar Corona, jag ser på TV och nätet hur folk struntar i bestämmelser, det står på som om viruset inte finns.  

Läser att det till och med kan vara oförskämda mot äldre som påpekar avstånd, de kan inte förstå att en gammal kanske måste handla, gå till läkare, apotek. De visar ingen respekt mot en skör gamma människa.

Sista dagarna har vi båda två, fallit ner i ett djup i själen. Solen skiner och värmen har kommit, men kroppen tål inte värmen, inte så mycket svängrum inne.
En fläkt och så bara försöka klara av det och vara nöjd.

De har gått många dagar nu sen vecka 13, ibland har det fattas mat.Vi har krämpor som vi skulle behöva få tala med en läkare om. 
Dyrare mat, plastpåsar och pengar för hjälp, tär på ekonomin.
Besvär med Postnord för att få beställda varor till dörren. Svårt med tekniken.

Midsommar, tomma parkeringar runt oss. Alla grannar bortresta. Ensamheten trängde på, kändes svårare.

Ny vecka, jag har tvättat håret, och klippt mig själv.
Allt går om det måste gå.

Har en önskan att sjukvårdspersonalen får lindring, få semester, få vila upp sig.
Vi gör vad vi kan, för att inte ligga dem till last.

Nu börjar vår nya karantän vecka, vi får göra djupandningar och komma igen.
 
 

Karantän - vecka 25

Midsommarafton, morgon vädret skönt, vår termometer visar 13° klockan 08,00

Trevligt för många som ska fira midsommar.

För oss är det som en "vanlig" dag, maten blir färsk potatis. sill, gräddfil, en djupfryst tårta i frysen efter med en mugg kaffe.

Lilla midsommarstången har tagits upp och står i matrumsfönstret .

Karantän - vecka 24

9 juni

Solig varm dag, 
Vi har fått hem lite mat, Stina har handlat åt oss, hon är så bra, helt perfekt vill jag nog säga.

Säger att hon är en bra mall för dem som hjälper äldre-äldre. Jag kan släppa allt vet att det blir till det bästa när hon handlar åt oss.
 
Vi känner oss trygga när vi ser att vi har mat för 4 - 5 dagar framåt. Litet kylskåp som nu är proppfullt.Två dagar förra veckan var det tufft, men man får göra det bästa av situationen.

Tänker på dem som inte har något att äta och inte att mätta sina barn med, det är värre.

11 juni

Solen gassar, värmer upp lägenheten, fläktar är på,
fördraget i fönster.
Hjärtat slår i otakt, mattheten av värmen tar rejält på kroppen. 

13 juni

Nu börjar allt bli som förr, nu kan vi resa, läser jag, från och med den 13 juni.
 

Vi talar om viktigheten att kunna ha en meningsfull semester.
Det har vi inte haft på många år, vi har inte haft råd att ha en semester. 
Hur många sitter i samma sits som vi med det ekonomiska? 
Kanske är det därför den fysiska hälsan är så dålig, och nu när vi suttit i karantän sen vecka 13, så lär det väl inte bli bättre kan jag tänka. 
Inte tror jag heller att allt är ok, vi bör nog fortsätta hålla oss i karantän, för i mina funderingar så tycker jag att det inte är så fritt fram ännu.

Sen den 1 juni och till dags data (13 juni) har 479 människor dött.  Vilka åldrar står ej att läsa. Kanske är de gamla igen.
Nej det är inte fritt fram, lite krasst tror jag att det nu handlar om ekonomin och då får man räkna med några dödsoffer. 
 

Karantän - vecka 23

Karantän och vi går in i vecka 23, 

vi började vecka 13.

1 juni

Idag är det sommaren första dag.

Caj Lundgrens dikt om sommarens första dag, plockar jag gärna fram, en av dem som jag kunnat och kan utantill och som sitter kvar, mycket faller i glömska.

Var glad min själ åt vad du har

nu har du hundra sommardar

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar 

så har du nittionio kvar 

och någon blir den största.

Giv noga på vad du står

i morgon är med ens i går

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får

är hundra sommardar på år

i morgon är den andra.

Känner orättvisan när jag tänker på alla de som dött i covid-19, jag tänker på alla de som är som Gösta och jag äldre-äldre som inte fick vara med och få ännu en sommar.

När jag har på denna första sommardagen har suttit ute tidig morgon och sen kväll, bara suttit still och njutit av kaprifolens och syrenernas doft så känner jag lycka en oerhörd stor lycka, jag lever och få vara med om det här.

Jag som har så många gånger under sista åren tänkt att det skulle varit så fint att få komma in på äldre boende, för jag har tappat så mycket ork.

Nu tackar jag den som styr och ställer över oss, tack för att jag finns till, tack för det underbara att bara få vara, sitta still och bara finnas, kaprifolen som pustar ut sin doft till mig.

"Var glad min själ åt vad du har" 

--------

Vi har haft Björne hemma hos oss, ingen närhet, han har lagat en ledstång i trappan. Faktiskt ett måste när man litar till att hålla sig när man tar sig upp och ner. Björne har hjälpt oss tidigare. Han är en toppen kille. Vi har tur.

--------

 Så har vi den lilla igelkotten, han kommer varje dag och äter sig mätt.

Jag har klappat en igelkott, 86 år och för första gången klappat en liten igelkott.

Enkel kamera, kameran  en hand, svårt att böja sig, resultat - 

 

 

 

 

 

 

 

2 juni

Idag har vi försökt mäta lilla igelkotten, han är ju bara en liten igelkottasunge. Väldigt duktig på att äta, nu har han fått lite äpple också, få se vad han/hon gillar det. Provisorisk mätning, lilla "Knytten" blev inte rädd

ca 25-26 cm lång

ca 8 cm bred

ca 9 cm hög (när benen är böjda)

3 juni

Varm dag, vi har hållit oss inne, livet förändras, en gång, eller ordet förr som jag ofta använder. Förr då solade vi, orkade arbeta i stark värme. Nu så söker vi skugga, har fläktarna på. 
Mitt hjärta slår i otakt, vilket är obehagligt.

Vi känner oss båda trötta på att hålla oss i karantän.
Längtar till en stund vid vatten, njuta av stillhet, några friska fläktar.

Nu är det som det är. 
Senaste dygnet sjuttiofyra döda, 
totalt fyratusenfyrtiotvå döda människor i covid-19

Inom sjukvården där de arbetat hårt, slitit ut sig, många blivit sjuka, de har kämpat och kämpar för att hjälpa.

Så läser jag 1000-tals personer går i demonstrations-tåg, vem godkände den här demonstrationen.
Hur tänker demonstranter nu i Corona tider? 
Jo, jag förstår det tänker på polisvåld, de tänker rasism, men sen då räcker tankarna inte att tänka lite till.

74 döda sista dygnet, tänk till, 74 människor har dött sista dygnet, borde inte demonstranter tänka till där.

Jag hoppas verkligen att det inte blir efterdyningar.

4 juni

Budskapen är många, håll avstånd, 2 meter.

Så ser jag på video den kvinnliga polisen som går ner på knä, och sen kramar flera personer. Inget skydd, bara närhet.

Matematikprofessor säger  gällande smittspridning när turister åker till Gotland,

"Det kommer att bli lite mer, allt annat vore orimligt, men jag gör inte bedömningen att det kommer bli så väldigt mycket mer" 

Vad menas, lätt sjuka, svårt sjuka, död.

Hur ska vi äldre-äldre förhålla sig? Ska vi fortsätta sitt i karantän för att skydda oss mot bråd död, samt för att underlätta landets sjukvård.

Virkar litet, ändå så minskar garnet. Kan inte som jag brukar skicka efter och ta den lilla bussen och hämta hos ombud.

Nu har de blivit fyra, mina små karantän dockor

karantän -mars - april - maj - juni 

 

det är karantän juni som nu tillkommit

Det går mot kväll, dagen har varit tung, ordet uppkäftig kommer för mig. Inget har gått min väg.

Postnord skulle leverera ett paket, som vi betalt extra för, just för att få det till dörr.
k 11,41 ett sms vi har besökt dig kl 11,36 men kunde inte leverera, sen skriver de att jag får hämta hos ombud.
Inte varför de inte kunde leverera, jag har suttit med mobilen framför mig för att inte missa samtal eller  meddelande.
Dörrklockan fungerar.
Nu får paketet gå tillbaks.
Inget bröd, ingen mjölk. I morgon får vi hem matleverans.
En minnessak från yngsta dottern som vi fick för 15 år sen, slant ur min hand och blev till skärvor.
Så har hela dagen gått, saker har ramlat ur min hand. Har inte kunnat greppa, ta tag i.
Det är som om det vore en Tycko Brahe dag, ett par dar tidigare.
Till råge på allt så började hjärtat ändra sin takt, mattheten, svagheten tog över, gick till säng, och då kom tårarna. Nu på äldre dar gråter jag väldigt sällan, inte ens när smärtan sätter till. När jag blir ledsen kommer en sorg över mig, men inga tårar. Nu idag kom det. Jag är så trött, trött på att sitta i karantän, inte kunna gå och handla vår mat.

Läser om demonstration i Malmö, många samlade.
Rasism = mobbing,människor behandlas dåligt på grund av sin hudfärg. Deras människovärde upplevs lägre än de som har ljus hudfärg.
 
Då sticker en tanke ut inom mig.
Solidaritet.
Varför långt innan Corona, varför samlades inte de unga då , och protesterade mot att gamla rånades. 
Hur de äldre känner osäkerhet i samhället, inte ens i hemmet kan det känna trygghet, de står med svagare händer och fumligare fingrar och ska betala genom att med sämre syn betala med kort, hemtjänsten har ont om tid att hjälpa, stress som smittar den äldre, några lär knappt känna igen de som kommer, olika ansikten dyker upp, otrygghet även över det för de äldre, äldreboende ska tjäna pengar, att kontanta pengar skulle finnas för uttag och insättning i bank för att underlätta för de äldre. 

Varför brydde de sig inte då, varför har inte det dragits igång demonstration för att de äldre ska få det lättare, just nu är det mobbing på många håll.
Varför, de borde verkligen skrika högt. 
Klivet från fattigstugorna och äldre boende är bättre, men långt ifrån bra, när dessa demonstranter blir äldre så vem vet det kanske är sämre då, så skrik högt.
Mobbing av grupper finns på många håll.

Nu ställer de upp o solidaritet, böjer knä, trots att de riskerar att smittats av Corona viruset.
Värderingar?

6 juni 

Sveriges nationaldag och Svenska Flaggans Dag

 Vår termometer visade kl 08,30 på 15°, mulet. 

Har kommit in i en nedstämdhet, läser på nätet och säger till mig själv samma saker som jag gjort flera gånger, Strunta i att läsa nyheterna, du bli bara deppig"  Ändå fortsätter jag att läsa, som ett måste.
Blir så ledsen när jag läser att ännu en kvinna blivit våldtagen.
Jag sänder elaka tankar mot våldtäktsmannen. Må du få tillbaka för det onda du gjort.
Så tänker jag på kvinnor som utsätts på samma sätt och jag känner stor sorg.
Blandat med dessa hemska nyheter, ser jag bilder på kändisar och läser rubrik om vem som de har legat med. Hallå tidningen vad tror ni om oss läsare, tror ni verkligen att det är av intresse. 

Förresten skäms på er s k kändisar, kan ni inte hålla käften om det.
Respekt kallas det.

Karantän - vecka 21

18 maj

Gösta tagit promenad till brevlådan.
Sen väntan på Mathem.  Mjölken, brödet slut. Tomt i frys och skafferi.

Vi funderade starkt på att ta oss till affären, men respekten för Corona viruset är stort, så vi tog det som det var.
Jobbigt att vara beroende av andra.
När bilen kom så kändes det som julafton. Vi bryggde kaffe och åt en ostsmörgås. Härligt.

20 maj

Postnord skötte breven vi sände. Men... paketet som skulle bäras ut till vår dörr som betalats pengar för, åker runt och verkar ha fastnat i Länna.

21 maj

Hälsans kurva går ner mer och mer, än så länge känner jag att jag vill bara inte ta mig till läkare. De har inte ändrats i rutinerna på vårdcentralen, mer än att de inte tar emot akutfall. Samma rutiner, flera i väntrum. 
Läser hur många som nu har dött. tänker att de äldre har inte så mycket värde. Ledsamt att läsa. Trodde att samhällen kommit längre.
Just i tanke på att alla blir gamla om de får leva, då sitter de där precis som många nu, ingen att välja på, bara beroende av andra.
Att vara beroende av andra är rätt tufft.

Karantän - vecka 20

 11 maj

Ny vecka, nya funderinger, när ska de bli "normalt" igen? Normalt, normalt? Vad är normalt?
Det som är normalt för mig, är inte normalt för någon annan.
När är denna hemska virus över i alla samhällen? Ingen kan ge svar.

Jag skulle behöva få kontakt med en läkare, men vill inte bryta karantänen. Jag tänker på min man också, för tänk om jag bryter karantänen och drabbas av corona och tar hem till honom. Skulle inte kunna förlåta mig själv.

12 maj

Jobbig natt. Hela förmiddagen liggande.
 

Karantän -virkat

Karantän virkat

Karantän mars månad 2020

Karantän april månad 2020

 

Karantän maj månad 2020

Karantän tre månader 2020  mars- april - maj

Karantän - vecka 19

4 maj 

Ny vecka, nya förhoppningar.  Så grusas det igen.
Vädret bra, sen regn igen, jag hann med en liten promenad, har ingen stegmätare, men jag har räknat stegen på plattan jag gör, igår blev det ca 610 steg.

Rapporter kommer, och det slår ner mig igen.
Funderar över det jag läste, Kina och Australien har gått ihop för att få fram ett "förstörelsevapen" ett virus från fladdermöss. Låter helt märkligt. Hur skulle det få fram att ett virus som inte skulle angripa dem själva, de som lever i Kina och Australien, får inte det att gå ihop.

5 maj

Hos oss +5° på morgonen.

Har ätit vattenmelon, fick tips om att det är bra som vätskedrivande, mår dåligt av medicin som jag prövat. Så nu blev det vattenmelon, men fy vad jobbigt det är med alla kärnor. Har försökt att peta bort, men de finns ingen samling av kärnor i melonen utan de är utspridda i hela melonen. Ingen större resultat efter en gång, men smakar bra. 

 

 Ska föreställa mig själv o Gösta i karantän.

7 maj

Läser på nätet vad som hänt det senaste dygnet. 

Läser och läser känner hur ögonen blir blöta och en klump känns i halsen. Känner en stor lycka över en helt okänd människa för mig.

Nu räcker inte ork och kraft till att hjälpa människor och djur i min närhet, jag brukar affirmera och be för dem. När jag tidigare  läste om akutläkaren som drabbades av viruset och blev svårt sjuk, så kändes det orättvist, en människa som utöver hjälp till andra och som "tack" blir svårt sjuk. Tände ett ljus i den kyrka som ligger närmast mig. Samtidigt som jag skickade varma tankar till denna för mig okända läkare. Idag läser jag att han har överlevt och jag känner en stor glädje.

Ett ljus borde tändas för alla de som ligger svårt sjuka. Skicka en bön för dem.
Förr ( ofta skriver jag förr nu) förr fanns det också klottrare, men inte på samma sätt som nu.
Många gånger var det typ av budskap. Som "Gud hör bön". 
Att inte kunna hjälpa, inte bidra är hårt. Men en bön att en människa kan överleva, en människa kan få tröst i sin sorg.

Morgonen för mig börjar bra känner jag. Jag fick veta att akutläkaren överlevt.

8 maj

ca +7°  på morgonen 
6 varv runt plattan + väg tur/retur till plattan ca 1080 steg, allt genom räkning i huvudet. Den här veckan ca 1900 steg. Inte bra men bättre än inget.

Två kvällar i rad har någon katt varit framme och ätit igelkottens mat. Gösta försöker kolla när den kommer, men även han blir trött på att vänta, sätter ut mat, och så när han tittar ser han någon katt sitter där och torkar sig om munnen.

10 maj

Mardrömsnatt, vaknade av att jag drömt att jag inte kunde gå, mitt vänstra knä värkte rejält. Ofta när jag har ont så drömmer jag och vaknar i smärtan. Vakna till panik känsla. Försiktigt börja känna efter, kan jag böja på knät, kan jag göra stå upp det gick bra men smärtan satt kvar i flera timmar. Alvedon, alvedon, snälla ta bort värken.

Söndag och fått hem lite smått från Lidl, sen vi satt oss i karantän så har vi betalt 57.- kr för plastkassar, i dag för en kasse hos Lidl kr 6,50 med reklam.

Känns helt fel, förr nät vi handlade själva så bar vi alltid med oss kasse. Nu är vi så beroende av andra att det blir extra kostnader åt flera håll. En slant till den som handlar. Beroende ställning är jobbigt i vara i.


 

Karantän - vecka 18

28 April 

Brandvarnaren i källaren har börjat pipa, ca 1 gång i minuten. Måste bytas. 

Vi kan inte stå på stege längre, kan och kan, ge man sig sjutton på att man måste så kan det gå, men risken är stor att falla. Är det värt det?

Vi måste få hjälp förstår vi. Någon måste komma in, in i vår karantän, spricker det då?

 29 april

Vår granne Thomas hjälpte oss med brandvarnare, det blev inte 2 meters avstånd. Han såg frisk och fräsch ut men ändå kommer jag att börja räkna ner nu 5 dygn. 
Två avbrott i karantän, tandläkarbesök och nu få hjälp med brandvarnaren. 

Läser på nätet.

"Kan en massa hönsskit stoppa studenterna?" 

Jag blir så förvånad. 

Studentexamen. Avskaffades inte studentexamen på 60-talet.
Nu är det väl gymnasieexamen som gäller?
Hur många år har de gått skola?
Hur kommer det sig då att de inte har uppfattat vad som sker i hela världen, hur många människor sliter och riskerar sin egen hälsa för andra. Människor dör. Viruset är svårt,tar för sig.
Hur kommer de sig då att de unga som gått så många år i skola, fått utbildning, inte fattar att ibland måste man rätta sig efter hur en situation ser ut.
Inte ska man behöva ta till hönsskit, när vanligt sunt förnuft kan räcka. Något har de väl lärt sig under sin skolgång.

1 maj

Stina handlat åt oss. Hon har bakat en sockerkaka till oss.
Stina jobbar,  är ledig och ställer sig och bakar en jättegod sockerkaka till oss. Helt otroligt. Tror inte att hon ens i sin vildaste fantasi kan förstå vad det betydde för oss.
När vi ser på TVn att det ska blir bakning och det gör tårtor och kakor av olika slag, så blir vi sugna och vad gör vi? Vi stänger av TVn.

Karantän - vecka 17

20 april

Mulet men + grader. Natten varit bra.

Promenerat 6 varv på plattan. Bra att gå plant, gången blir jämn, bär det uppför så måste jag zickzacka för att rollatorn inte ska dra iväg med mig, går det uppför så måste jag ta i och böja mig framåt.

Det här blev en bra promenad.

"Utelivet ser ut  att ha blivit trångt igen" 

Anders Tegnell har sagt de orden idag. Har folk slutat lyssna?

Förstår inte, vårdpersonalen sliter, de finns där och kämpar.

Många bryr sig inte, varför svårt att förstå.  Stockholm har inte stängts ner helt, de har vädjat till oss och vårt sunda förnuft. Finns det verkligen de som inte förstår? Upplysningar kan inte ha gått förbi.

Var aktsamma om er själva, var aktsamma om andra människors liv.

Var kloka, inte "Trumpiga"

Idag har jag beställt hem varor på apoteket, två apotekskedjor har jag försökt med, försökte ringa och höra varför jag inte fick upp om hemleverans, 52 före mig i kön.Tredje apoteket lyckades jag, får medicin och andra varor om en vecka från apoteket Kronan. Känns bra.

21 april

Fikade ute, vädret strålande, känns skönt att få den möjligheten.

Idag har vi tomt i kyl o frys. Längtar efter något gott till kaffet, börjar bli lite trött på kexen.

På kvällen en igelkott på besök, länge sedan vi såg någon hos oss. 

22 april

Gösta plockat på uteplatsen, jag har satt ner 3 röda Verbena i en kruka. 

Gått 6 varv på plattan, har ingen stegräknare, räknade i huvudet ett varv ca 125 - 130 steg.

Läste att vi äldre och äldreäldre i Stockholms trakten bör noga hålla oss i karantän flera månader till.

Hur var det farmor sa när hon var äldreäldre?

"Håhå jaja, du tunga värld" 

Fick en bok av vår dotter som jag nu läst ut, en lättläst bok, som flyttade mig till en natur som jag alltid känt dragning till. Irland och Skottland har varit min önskan att få besöka, så blev det aldrig. Läsa om andras ord om naturupplevelser är också fint.

26 april

Risig dag för mig, hjärtat slår i otakt, och jag känner mig darrig.
Virkat klart sköldpadda 2, hittat ett mönster hos Systrene Grene  y ska vara ett o med snedstreck över, vet inte hu man skriver det,

Jag började med en sköldpadda i rosa, kallar henne för sköldpaddan Rosali. Om jag namnar så kommer jag lättare ihåg saker jag gör.
Hon blev prototyp kan man säga. Gjorde några fel, virkade igen hålet för huvudet, så jag fick sy det utanpå, huvudet böjs rakt ner.
Göra ögon tycker jag också är svårt. 

Så ett försök till till det blev en havsgrön sköldpappa som jag kallar för Elmer

huvudet blev inte bättre fast jag lämnade öppet i sköld och mage. Vill inte sätta in någon typ av tråd, så man kan skada sig på.

Nu blir det inga fler sköldpaddor, Elmer blev inte bättre än Rosali.

Karantän - vecka 16

13 april  Annandag påsk

Morgonsol ser bra ut inför dagen.

Vi har talat om att vi borde ta tag i lite rörelser, plockade fram band som jag köpt.
Det gröna bandet ser helt ut, men de andra två har börjat förinta sig.

TVn har program om rörelser, men för Gösta och mig passar de inte. Vi kan inte ligga på golv, vi kan inte böja knän, mycket begränsning för oss.
Nu gör vi som man gjorde i skolan på sin tid - armar uppåt sträck- sen sträck dem framför dig- sen utåt. Det är bättre med något än inget alls.

Larm om dricksvattnet, larm om bränder nära Tjernobyl. Farlig att finnas till i dag verkar de som.

14 april  

Vanlig vardag, men ändå ovanlig. Karantän gör den ovanlig. Läst att äldre kanske tillråds sätta sig i karantän till årets slut. Det blir tufft.

Äldreäldre som borde få leva sista åren lite som man önskar. Vill man leva så verkar det just nu som om man inte har mycket att välja på. 

Idag har jag letat på nätet om man kunde beställa färdiglagad husmanskost och få hem. Det skulle kännas väldigt bekvämt. Hörde mig för hos statsdelsnämnden, tänkte att det kanske nu hade ordnat den möjligheten.

Gnäll, gnäll, idag känner mig nere. Vissa dagar är mera grå än andra.

15 april   Gösta´s födelsedag - 91 år

Vi vaknar kollar vädret, termometern visar + 5°
Gösta frågar mig, vilken dag är det idag. Vi båda har blivit lite vilsna med vilken dag vi befinner oss i.
Då slår det mig, Gösta fyller år, han fyller 91 år.

Ingen blomma, ingen bakelse. Men.. jag har en present. För länge sen beställde jag den. 
Jag beställde en liten glastavla som föreställer vår koloni med nummer 51.
Vår dotter har förlängt prenumeration på DN som hon nu ger honom i födelsedagspresent.
Hon gav honom i julklapp en prenumeration i 3 månader för att han skulle slippa gå i väg varje dag och handla sin tidning, hon tyckte att det var risk för att han skulle kunna halka omkull. Vintern blev inte som hon tänkt sig, men han har haft tidningen varje dag, och nu får han ha den en tid till. Bra för honom som inte gillar läsa nyheter på datorn. 

När Gösta fyllde 77 år så var han på 51an och vårjobbade, jag hade ett lätt bildprogram då, så jag satt in små hjälpredor. 

51an sommartid

tulpaner på 51an

tulpaner på 51an

grind 51an

grinden och en blomma som välkomnar 51an

51an  grindens handtag

 

fågelliv

51an fönster - fåglar på väggen

vår lilla Fransson hade bra utsikt från det lilla fönstret

Gåvan till Gösta idag, den ska hänga i fönstret, ljuset ska visa skiftningar i glasarbetet

där finns grinden, välkomnade blommor, och fågel, 51ans skylt och de vita flygande fåglar som satt invid skylten.

När Gösta fyllde 80 år flaggade vi på kolonin 51an,

Idag är flaggan utanför vår dörr uppsatt till hans ära.

Grattis Gösta på din 91-års dag

16 april

Jobbig natt, lite sömn.  Tror att det är de tabletterna jag fått mot ödem som inte är bra för mig.När jag sa det till läkaren att jag inte ville ha dem, utan hellre gick tillbaks till den tablett som togs bort. Så ville han veta mina problem, då kunde jag inte peka på det och det osv, utan jag sa jag mår inte bra efter att jag tagit dem. 

Nu i karantän så vet jag att jag måste ta hjälp mot mina svullna ben. Typ egenvård. Så för 1 vecka sen började jag med dem, det har bara gått utför och jag tror att det har med dem att skaffa. Biverkningar av den stämmer inte med vad som står att läsa. Så från och med idag blir det ingen tablett.

Hydrochlorothiazide inget lätt namn att säga om någon frågar vad man tar för mediciner.

Överhuvudtaget har jag svårt med vätskedrivande mediciner, kanske är jag lite annorlunda än många i det fallet.

Tack från Gösta till alla fina hälsningar han fått.

När en hälsning kommer så säger jag det åt honom och visar honom den, synd att han inte kommer överens med datorn.

Talat med Lotta i telefon i två timmar idag. Trevligt.

 Visst  känns det lite snopet när fåglarna sabbar så här, när de bjuds på mat varje dag.

Har ringt vårdcentralen i morgon ska en läkare ringa mig. Få se vad det leder till.

Lotta köpt små plantor till oss på Lidl, kan ej namnet öga någonting tror jag, Gösta tyckte att de skulle lysa upp.

Nu har vi flyttat planteringsbordet, det är bra att ha,

förra sommaren stod det på annan plats för att de som jobbade på taket skulle ha lätt att komma upp den vägen. Så slitsamt det är, när man är äldreäldre tar det ca 6-8 gånger längre tid att göra något än förr.

   17 april

Började dagen med att kolla blodtryck tänkte att jag skulle ha något att säga om det när jag kommer att tala med läkaren.

179 -108 det är högt, känner av hjärtat också som fladdrar i ojämn takt.

Fin teckning som Nova 7 år har gjort till Gösta.

Sen kan man ju fråga sig om jag vet så mycket om barn i dag, funderar på att ge Nova en liten virkad katt som jag gjort tidigare, hon är 7 år.

Eller är Nova för stor för en liten mjukis grej?

Doktorn ringde, kan bara säga så här, jag är glad att jag inte reste till vårdcentralen full med förväntan.

Det är som tidigare, jag vet inte vilken tablett jag ska ta,  prat fram och tillbaka, kändes som om han inte kunde ta ett beslut.

18 april

Blodtrycket på morgonen ligger bra. Igår läste jag om tabletter jag tar, jag läste om biverkningar, rent ut sagt jag blir mörkrädd. Ska jag lindra en sak och få något annat? Svårt ta beslut, vem bryr sig mest om mig, jag eller någon läkare? Svaret är lätt, självklart jag. Känner ju hur jag mår, vet hur det känns. Däremot kan jag inte veta på lång sikt hur en medicin verkar.