Karantän - vecka 24

9 juni

Solig varm dag, 
Vi har fått hem lite mat, Stina har handlat åt oss, hon är så bra, helt perfekt vill jag nog säga.

Säger att hon är en bra mall för dem som hjälper äldre-äldre. Jag kan släppa allt vet att det blir till det bästa när hon handlar åt oss.
 
Vi känner oss trygga när vi ser att vi har mat för 4 - 5 dagar framåt. Litet kylskåp som nu är proppfullt.Två dagar förra veckan var det tufft, men man får göra det bästa av situationen.

Tänker på dem som inte har något att äta och inte att mätta sina barn med, det är värre.

11 juni

Solen gassar, värmer upp lägenheten, fläktar är på,
fördraget i fönster.
Hjärtat slår i otakt, mattheten av värmen tar rejält på kroppen. 

13 juni

Nu börjar allt bli som förr, nu kan vi resa, läser jag, från och med den 13 juni.
 

Vi talar om viktigheten att kunna ha en meningsfull semester.
Det har vi inte haft på många år, vi har inte haft råd att ha en semester. 
Hur många sitter i samma sits som vi med det ekonomiska? 
Kanske är det därför den fysiska hälsan är så dålig, och nu när vi suttit i karantän sen vecka 13, så lär det väl inte bli bättre kan jag tänka. 
Inte tror jag heller att allt är ok, vi bör nog fortsätta hålla oss i karantän, för i mina funderingar så tycker jag att det inte är så fritt fram ännu.

Sen den 1 juni och till dags data (13 juni) har 479 människor dött.  Vilka åldrar står ej att läsa. Kanske är de gamla igen.
Nej det är inte fritt fram, lite krasst tror jag att det nu handlar om ekonomin och då får man räkna med några dödsoffer.