Karantän - vecka 19

4 maj 

Ny vecka, nya förhoppningar.  Så grusas det igen.
Vädret bra, sen regn igen, jag hann med en liten promenad, har ingen stegmätare, men jag har räknat stegen på plattan jag gör, igår blev det ca 610 steg.

Rapporter kommer, och det slår ner mig igen.
Funderar över det jag läste, Kina och Australien har gått ihop för att få fram ett "förstörelsevapen" ett virus från fladdermöss. Låter helt märkligt. Hur skulle det få fram att ett virus som inte skulle angripa dem själva, de som lever i Kina och Australien, får inte det att gå ihop.

5 maj

Hos oss +5° på morgonen.

Har ätit vattenmelon, fick tips om att det är bra som vätskedrivande, mår dåligt av medicin som jag prövat. Så nu blev det vattenmelon, men fy vad jobbigt det är med alla kärnor. Har försökt att peta bort, men de finns ingen samling av kärnor i melonen utan de är utspridda i hela melonen. Ingen större resultat efter en gång, men smakar bra. 

 

 Ska föreställa mig själv o Gösta i karantän.

7 maj

Läser på nätet vad som hänt det senaste dygnet. 

Läser och läser känner hur ögonen blir blöta och en klump känns i halsen. Känner en stor lycka över en helt okänd människa för mig.

Nu räcker inte ork och kraft till att hjälpa människor och djur i min närhet, jag brukar affirmera och be för dem. När jag tidigare  läste om akutläkaren som drabbades av viruset och blev svårt sjuk, så kändes det orättvist, en människa som utöver hjälp till andra och som "tack" blir svårt sjuk. Tände ett ljus i den kyrka som ligger närmast mig. Samtidigt som jag skickade varma tankar till denna för mig okända läkare. Idag läser jag att han har överlevt och jag känner en stor glädje.

Ett ljus borde tändas för alla de som ligger svårt sjuka. Skicka en bön för dem.
Förr ( ofta skriver jag förr nu) förr fanns det också klottrare, men inte på samma sätt som nu.
Många gånger var det typ av budskap. Som "Gud hör bön". 
Att inte kunna hjälpa, inte bidra är hårt. Men en bön att en människa kan överleva, en människa kan få tröst i sin sorg.

Morgonen för mig börjar bra känner jag. Jag fick veta att akutläkaren överlevt.

8 maj

ca +7°  på morgonen 
6 varv runt plattan + väg tur/retur till plattan ca 1080 steg, allt genom räkning i huvudet. Den här veckan ca 1900 steg. Inte bra men bättre än inget.

Två kvällar i rad har någon katt varit framme och ätit igelkottens mat. Gösta försöker kolla när den kommer, men även han blir trött på att vänta, sätter ut mat, och så när han tittar ser han någon katt sitter där och torkar sig om munnen.

10 maj

Mardrömsnatt, vaknade av att jag drömt att jag inte kunde gå, mitt vänstra knä värkte rejält. Ofta när jag har ont så drömmer jag och vaknar i smärtan. Vakna till panik känsla. Försiktigt börja känna efter, kan jag böja på knät, kan jag göra stå upp det gick bra men smärtan satt kvar i flera timmar. Alvedon, alvedon, snälla ta bort värken.

Söndag och fått hem lite smått från Lidl, sen vi satt oss i karantän så har vi betalt 57.- kr för plastkassar, i dag för en kasse hos Lidl kr 6,50 med reklam.

Känns helt fel, förr nät vi handlade själva så bar vi alltid med oss kasse. Nu är vi så beroende av andra att det blir extra kostnader åt flera håll. En slant till den som handlar. Beroende ställning är jobbigt i vara i.