Hulda Lindahl, min farmor, det var hon som lärde mig, handarbeta. Sticka, virka, brodera och sy på maskin, fick öva på hennes trampmaskin. Jag är HuldasMargit
Längesen jag gjorde en ängel nu.
Hon heter Christel, en ängel som är i livet, och betyder mycket för mig, hon finns där hela tiden för mig. Jag tror på henne, litar på henne.
Har gjort en tidigare till henne, den här har jag kvar, så man kan säga att jag henne i två olika versioner.
Min ängel
Enklaste sockorna klara.
resårstickning, förskjutning vart tredje varv, de här är till ca 9 månaders baby.
uppläggning 48 maskor.
9 varv resår - 2 räta 2 aviga
efter det förskjutning av en maska, så tre stickade varv, så förskjutning igen, 3 varv osv.
jätteenkelt
 |
| till Noelle |
En tennisboll, som hamnat i rännstenen. Den låg där i en veckas tid, då tog jag in den, den fick gå i tvättmaskin, kom ut som en "ny boll"
Virkade in den i tanke att en hund som jag kände skulle gilla den och kanske skulle bära den i "blombladen" som jag tänkte att det skulle föreställa.
I minnet fanns att också att hundar kunde se blå färger.
I ett paket följde den med, hunden fick aldrig se den, En liten kille fick den i stället. Hon ringde och sa att han gillade planeten. ( min blomma ☺)
"Va bidde det då? sagan om "Mäster Skräddare" som jag tänker på ibland när jag gjort något som inte blev som jag tänkt mig.
Precis som i levande livet, planera och stå på, men ibland går livet egna vägar. Va bidde det då?
Eller som Gösta sa ibland, du vet när du sitter med facit i hand.
Nu är det åtta månader sen han föll, och sju månader sen han dog. Vår planering höll inte, livet gick sin väg. Va bidde det då? Något jag aldrig kunnat tänka mig.
Glasburk som har fått en "klänning"
har fyllt den med torkad lavendel
ger härliga små doftpuffar.
Började med änglar som jag gjorde som hängen, beskrivningen hittade jag på bloggen "Skapligt enkelt" och det är enkelt, går snabbt att virka en liten ängel, är skapligt enkelt.
Jag gör två sorter en som mäter ca 3 - 3,5 cm som jag tänkt passar att ha i plånbok, pass osv
En något större som är hänge och märkt med ängel-ägarens namn, vet att flera bilar har en liten ängel som de hänger i nu.
Även fast åren har gått sen jag första gången höll i en virknål, 83 år räknar jag att det är sen första gången farmor gav mig en virknål och garn, visade mig på hur man gör luftmaskor, sen fasta maskor.
Jag fastnade direkt i virkning, sen stickning. Fast åren har gått, så känns det lika otroligt att kunna få ihop något av en virknål och garn.
Varje gång jag har ett nytt garn, en ny färg, en ny tanke om vad det ska bli så som jag tänker, är jag lika fascinerad över vad en maska till maska kan göra. Tänk 83 år och känner så!
(lär mig aldrig att sätta ihop bilderna rätt 😂)
 |
| några stolpar |
 |
| blir huvudet på ängeln |
Det här är lill-ängeln
 |
| adams |
 |
| karin a |
 |
| björn a |
 |
| jannes |
 |
| björnes |
 |
| christels |
 |
| stinas |
 |
| lottas |
 |
| per-ewes |
 |
| toves |
 |
| monicas |
 |
| idas |
 |
| christels |
 |
| björnes |
 |
| jannes |
 |
| adams |
 |
| johannas |
 |
| stinas |
 |
| valles |
 |
| sippans |
 |
| björns |
 |
| karins |
 |
| Ängel - Lisa |
Ängeln ”Lisa”
(mönster från BautaWitch.com)
Lisa hade två systrar och en bror, hon var äldst av dem.
Pappan var alkoholiserad, och mamman hade av allt slit fått besvär med sina nerver, hade svårt att klara av sina dagar och nätter. Lisa tog på sig rollen som mamma/storasyster.
Lisa hade ett stort hjärta, och hon delade med sig av det till alla hon mötte, var det någon som behövde lite extra så kände hon på sig det.
Jag lärde känna Lisa, genom en av hennes syskon.
Efter en tid så blev det att vi träffades bara hon och jag, vi trivdes bra med varandra, inte så att jag var som Lisa, som såg gott hos alla människor. Vi var lite olika så.
Vi bara trivdes med varandra, ibland pratade vi för fullt, ibland var vi bara tysta.
Ju mer jag lärde känna henne, ju mer förstod jag att hon var en äkta, genomsnäll människa.
Hon var en god människa som ville alla väl. Alla det goda gärningar hon gjorde, var i tysthet.
Hon arbetade hårt, städade trappuppgångar. Ändå så tog hon sin fritid att hjälpa där det behövdes.
En gång minns jag gick hon hem till en familj i två veckors tid, morgon och kväll, till en trebarnsfamilj där mamman var sängliggande, hjälpte så hemmet fungerade tills mamman kom på fötter, allt på sin lediga tid.
En period hade hon en hund hon gick ut med för att ägaren hade skadat sitt ben.
Hon var till och med ute och nattvandrade, sen till jobbet som städerska i trappuppgångar, när ryktet gick om en våldtäktsman som gav sig på kvinnor nattetid. De var flera kvinnor som gick i grupp, såg de en ensam kvinna så gjorde de sällskap så hon kom säkert fram.
Ett minne, när jag hämtade henne på Rosenlund där hon bodde sina sista år, hon var i behov av hjälp, efter bland annat en stroke.
Jag brukade köra henne i rullstol till Ringens centrum där vi fikade, strax intill vid Ölandsgatan hade hon bott i 40 års tid.
När vi lämnade avdelningen stannade hon och småpratade med en gammal man, som troligen inte uppfattade något av vad hon sa, hon klappade honom på hans arm, till mig sa hon, man måste pigga upp när man ser att någon är ledsen.
Det jag tror är att alla som hon räckt ut en hand till, kommer ihåg henne.
Tror att hon har gått vidare och fått sina vingar.
Egentligen hette hon Elisabeth, men jag och de som kommit i hennes väg känner henne som Lisa.
Nu har jag placerat Lisa hos Anna.
På nätet hittade jag Magoo´s "Little Easter Bunnies" som jag tyckte såg rara och roliga ut.
kanin nr 1 
kanin nr 2 
kanin nr 3 
kanin nr 4 
kanin nr 5
 |
| kanin nr 6 |
Hos "Steen i stugan" hittade jag ett mönster på hare.
Fick inte till dem lika fina som hon har fått sina.
Jag döper små figur jag gör, lättare att komma ihåg dem då.
"Bonny" han fick sina öron riktigt på snedden, nästan så han tippar över. Sprätta i virkning tycker jag är för petigt, så han får leva med öronen på snedden 😊
 |
| " BUNNY" |
 | ||||
| "BENNY" |
 |
| Bonny - Bunny - Benny |
hittade inget som fortsättning på de andras namn
blev "hare - B"
Kände att jag behöver en liten ängel.
Johanna Rebecka är speciell för mig, det jag vet är hon var född i Vågens tecken precis som jag är. Hon dog 1830-10-03 bara 48 år gammal.
Jag vet inte så mycket mer, men jag har band till henne som är svåra att förklara, bara känns inom mig.
Den blå klänningen har med mina minnen att skaffa precis som den blå hatten, jag har slagit samman det, precis som jag har slagit mig samman med Johanna Rebecka.
(mönster BautaWitch.com)
 | ||||
| ängel - Julia | |
Den här ängeln har jag döpt till "Julia", också från en äldre kvinna.
Hon var faster till min pappa, och blev faster Julia för mig.
När föräldrarnas skilsmässa var ett faktum, sa pappa upp lägenheten i Enskede, han och jag flyttade till arbetarbostad i Finnboda.
Huset vi flyttade till var ett tvåvåningshus med två trappuppgångar.
Granne med pappa och mig bodde farmors svägerska,med man Hjalmar, fem vuxna barn, två döttrar och 3 söner. Sönerna och farbror Hjalmar jobbade på varvet.
Faster Julia hade två katter, för mig var det bra, för vad som hände med vår katt "Pelle" efter skilsmässan fick jag aldrig veta, bara att han var inte med oss.
Farmor kom väldigt bra överens med sin svägerska. När farmor var hemma hos sig, så höll faster Julia ett öga på mig.
Framför huset fanns det blomsterland, ett för varje lägenhet, så åtta land låg rad i rad, och alla skötte om sina land, så det fanns fin blomsterprakt där, faster Julia hade tålamod med mig och visade mig, berättade och lärde ut.
Jag kunde vara inne hos henne några kvällar i veckan, en kväll var när en veckotidning kom ut. Då var det en fin känsla att vara där.
Faster Julia läste högt roman avsnitt, noveller eller annat från tidningen, äldsta dottern broderade på sin utstyrsel till brudkistan, yngsta dottern målade naglarna och skötte om håret, och jag bara satt där och lyssnade på vad som hände i romanen eller novellen, medan jag såg hur Gunvor äldsta dottern broderade fram vackra monogram på sina örngott.
Faster Julia, var en rättvis människa, hon var ärlig och ville väl. Så återigen hade jag tur i oturen med att bli utan en mamma, kan man säga, att vi blev granne med henne och hennes familj.
Det finns så stor skillnad på människa och människa, hon tillhörde den sorten som jag tror får en särskild uppgift, och blir en skyddsängel.
Jag har mött många "änglar" här på jorden, och ofta har det varit när jag behövt hjälp av något slag.
 |
| "Faster" Julia |
