Vecka 39 - 40 - Karantän fortfarande

Vecka 39

Veckorna går, och Corona består.

Vi håller oss fortfarande i karantän. Det är jobbigt, verkligt jobbigt.

Vi har inget stort umgänge som vi blivit utan, det är mer det här att kunna gå som man vill när orken finns. 

Vi känner oss avskurna, men vem vet kanske är det lika bra. Nu låter jag deppig märker jag själv. 

Läste en krönika av Jonatan Unge, han skriver något om att med tiden blir man tröttare, skavankerna blir fler och fler, livet blir långtråkigt, just när jag läser där så tänker jag han förstår och ser med någon ömhet på de äldre-äldre, han ställer nog upp och försöker nog göra vägen lättare för någon.

Där fick jag tji.

Han skriver att ålderdomen gör en hiskeligt ful, han till och med skriver att det är faktiskt helt sjukt hur ful man blir. 

Sen känner han tydligen oro över sig själv att han ska bli som alla vi äldre ett skrynkligt och fläckigt monster.

När jag läste de orden, blev han för mig en liten skit, en riktigt liten skit.

Vi två får våra dagar att gå, men ibland drar tankarna åt fel håll.

Det är när jag önskar att jag satt i fängelse, fick maten serverad. Fick en vaktare som tittade in mot mig, och kanske växlade några ord.

Godmorgon - godnatt.

Nu är det TVn som står på rätt så mycket som sällskap.

Mathem ställer maten utanför. Christel som bor långt ifrån oss ringer många gånger i veckan.

Jag virkar det blev en karantän docka för september också.

De här är mina virkade Corona/Karantän dockor från mars till september månad.

Virkar bara smått nu, har fått rejält ont i min vänstra hand så jag måste ha stöd, men känner att jag håller igång fingrarna, sen är det ju så skönt att sätta sig med garn och virknål. Tyvärr så kan jag inte sticka längre, och det är en stor förlust.

 Vi har två snälla kvinnor som hjälper oss med att få hem lite mat mellan det vi handlar hos Mathem.

Den ena kvinnan har gett oss både hemlagad mat och hembakat.

Tänkte att jag skulle återgälda något med lite virkat till hennes minsta dotter.

Har börjat med kakor, något som jag inte haft dragning åt. Har hittat gratis mönster på nätet som jag använder mig av.

Ballerina kex hittade jag hos Järbo

 När jag sitter framför TVn och virkar och el belysning är på, då ser jag inte alltid så klart på vad jag gör, här har jag räknat fel på ett par maskor och genast blev en ballerina större.

 Hos Garnsligt hittade jag Macarons

roligt att virka i fina färger.

 

 Hos Drops children/24/2

 såg jag beskrivning på 

donuts/munkar

 

 

 

 

 

 

Sen kom misslyckandet - Fin rosa färg, lite "glasyr", ser då att kanten mellan de två färgerna virkar man i bara ena luftmaskbågen.

Det rosa garnet var tunt, så stora hål syntes, 

vadden skulle också synas väl.

Jag virkar i 4 trådigt,  här har jag använt blandade garner.

Vad gör man, repar upp är för plockigt så en idé jag syr en kedjestygn,

blev inte bra.

En hög hopsnörd munk

Några praliner blev det också, hittade mönster på Google Drive, vem som är "mamma" till det mönstret, står inte. Det är små och väldigt lätta att virka.

 

 

 

 

Bakverk som är lätta och som jag inte behövde mönster till är Dammsugare

 

 

 

 

Nu har jag fått ihop några "bakverk" 

 

så snart kan jag ge dem till den lilla flickan.

Vecka 40

Natten har bjudit på regn, termometern utanför dörren visar på 14°, grannens katt ligger utanför på "sin" plats hos oss mellan ett par tujor.

När de går till jobbet så släpps han ut, sen oavsett väder så får han hitta på sin dag.

 

Han tar tillfällen i akt och kommer in om vi öppnar. Katter är kloka djur, han har räknat ut att vi är saktfärdiga, att vi alltid är hemma, att vi är lugna människor, så går det så går det kanske han tänker när han  tar sig in.

 

Inte kul alls, vi är rädda att ramla, snubbla om en katt kommer i vägen.

Igår var grannsämjan inte på topp vill jag nog säga.

 

Den vuxna katten har nu fått en unge i släptåg, det har skaffats en kattunge i samma familj.

 

Vi har haft katter själva, vi har haft tre katter vi tagit hand om, katter utan ägare.

 

Nu blir det förr igen, minnen. Lever mycket på minnen nu.

 

ASTER

Aster låg tryckt intill vår dörr en blåsig, kall oktober morgon. G skulle göra sig ordning för att åka till jobbet, han öppnade för att kolla vädret, och där låg hon, eländig, tunn ett halsband som satt åt så hon måste ha haft svårt med att svälja.

Hon tog sig in, och kröp ihop på golvet vid mina fötter. G klippte av henne halsbandet och det var nog en befrielse för henne.

Han gick till jobbet, katten och jag blev ensamma, och jag måste försöka se till vad som kunde göras för henne, när det gällde mat mm.

Då föder hon ungar.

Stackars arma katt. 

Vi som inte tänkt tanke att ha katt, vi som haft hundar och sa att nu skulle vi inte binda upp oss med djur.

En mager eländig katt som troligen farit illa, föder ungar en tidig morgon i oktober på rumsgolvet hos oss. Jag blev helt överrumplad, vad gör man, hur gör man osv.

Sen blev vi med katt, vi döpte henne till Aster, efter den tåliga blomman

 oktoberastern.

 

 

 

Hon kunde gå ut vilket hon gjorde, men hon föredrog att vara inne,

men kollade ändå vad som hände på utsidan

 

Så vacker var hon, vår Aster

Ute snö och ruggigt, inne varmt och skönt

 

Öppna fönster är också bra

 

 

 

 

 

Aster pryder sin plats i fönstret

Här är lilla Aster, men också  handarbeten av mig, virkade och ett sytt.

 

Aster spred harmoni, rena hälsan för oss

När hon efter många år lämnade oss för att finna ro i ande världen, blev det tomt och ensamt, hon lämnade fina minnen efter sig.

Då blev vi med katt igen, vinter och snö, en katt tog sig fram på 3 ben, det fjärde upplyft.

Vi brydde oss, vi sökte en ägare. När ett par veckor gått och vädret var bitande kallt, så fick han komma in. 

Barnen i området kallade honom för  

Nisse,

Nisse flyttade in gjorde sig hemmastadd.

 

 

 

Skadad tass

 

Nisse -Djursjukhuset

Konvalescent

 

Nisse kollar "Ljusår" på TV

 

 I Nisses släptåg kom Molly. Hon var orolig, väldigt rörlig, ville vara med, ville vara till behag -kanske.

Hon blev tillsammans med oss länge, en under bar katt. Saknad.

 

 

 

 

 

 

Karantän - augusti månad

                      Ny månad, ny karantän.

 

Svårt det tär både fysiskt och själsligt att vara i karantän så här länge.

 

Karantän - vecka 26

Ännu en vecka i karantän. Det är frivilligt, vi uppskattar livet, och väljer att leva så här.

Att dö i Covid-19 som många gamla gjort, en kvävningsdöd. Det känns för Gösta och mig lätt att välja bort. 
Vi har nog tänkt många gånger hur skönt det skulle vara att få bo på äldreboende, lätt att längta så när orken avtar.

Jag brukar säga att äldreboende är sista boende, sen blir det döden. 
Vad som sker då vet ingen, kanske är det så att vår själ för komma till ljus och glädje, kanske ingenting.

Idag är vi båda glada att vi inte var på äldreboende.

Ändå så känns det många gånger som om jag undrar är det värt att skjuta på något som inte går att undvika. Menar inte att undvika döden, det  kommer ingen undan, jag menar Corona, jag ser på TV och nätet hur folk struntar i bestämmelser, det står på som om viruset inte finns.  

Läser att det till och med kan vara oförskämda mot äldre som påpekar avstånd, de kan inte förstå att en gammal kanske måste handla, gå till läkare, apotek. De visar ingen respekt mot en skör gamma människa.

Sista dagarna har vi båda två, fallit ner i ett djup i själen. Solen skiner och värmen har kommit, men kroppen tål inte värmen, inte så mycket svängrum inne.
En fläkt och så bara försöka klara av det och vara nöjd.

De har gått många dagar nu sen vecka 13, ibland har det fattas mat.Vi har krämpor som vi skulle behöva få tala med en läkare om. 
Dyrare mat, plastpåsar och pengar för hjälp, tär på ekonomin.
Besvär med Postnord för att få beställda varor till dörren. Svårt med tekniken.

Midsommar, tomma parkeringar runt oss. Alla grannar bortresta. Ensamheten trängde på, kändes svårare.

Ny vecka, jag har tvättat håret, och klippt mig själv.
Allt går om det måste gå.

Har en önskan att sjukvårdspersonalen får lindring, få semester, få vila upp sig.
Vi gör vad vi kan, för att inte ligga dem till last.

Nu börjar vår nya karantän vecka, vi får göra djupandningar och komma igen.
 
 

Karantän - vecka 25

Midsommarafton, morgon vädret skönt, vår termometer visar 13° klockan 08,00

Trevligt för många som ska fira midsommar.

För oss är det som en "vanlig" dag, maten blir färsk potatis. sill, gräddfil, en djupfryst tårta i frysen efter med en mugg kaffe.

Lilla midsommarstången har tagits upp och står i matrumsfönstret .

Karantän - vecka 24

9 juni

Solig varm dag, 
Vi har fått hem lite mat, Stina har handlat åt oss, hon är så bra, helt perfekt vill jag nog säga.

Säger att hon är en bra mall för dem som hjälper äldre-äldre. Jag kan släppa allt vet att det blir till det bästa när hon handlar åt oss.
 
Vi känner oss trygga när vi ser att vi har mat för 4 - 5 dagar framåt. Litet kylskåp som nu är proppfullt.Två dagar förra veckan var det tufft, men man får göra det bästa av situationen.

Tänker på dem som inte har något att äta och inte att mätta sina barn med, det är värre.

11 juni

Solen gassar, värmer upp lägenheten, fläktar är på,
fördraget i fönster.
Hjärtat slår i otakt, mattheten av värmen tar rejält på kroppen. 

13 juni

Nu börjar allt bli som förr, nu kan vi resa, läser jag, från och med den 13 juni.
 

Vi talar om viktigheten att kunna ha en meningsfull semester.
Det har vi inte haft på många år, vi har inte haft råd att ha en semester. 
Hur många sitter i samma sits som vi med det ekonomiska? 
Kanske är det därför den fysiska hälsan är så dålig, och nu när vi suttit i karantän sen vecka 13, så lär det väl inte bli bättre kan jag tänka. 
Inte tror jag heller att allt är ok, vi bör nog fortsätta hålla oss i karantän, för i mina funderingar så tycker jag att det inte är så fritt fram ännu.

Sen den 1 juni och till dags data (13 juni) har 479 människor dött.  Vilka åldrar står ej att läsa. Kanske är de gamla igen.
Nej det är inte fritt fram, lite krasst tror jag att det nu handlar om ekonomin och då får man räkna med några dödsoffer. 
 

Karantän - vecka 23

Karantän och vi går in i vecka 23, 

vi började vecka 13.

1 juni

Idag är det sommaren första dag.

Caj Lundgrens dikt om sommarens första dag, plockar jag gärna fram, en av dem som jag kunnat och kan utantill och som sitter kvar, mycket faller i glömska.

Var glad min själ åt vad du har

nu har du hundra sommardar

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar 

så har du nittionio kvar 

och någon blir den största.

Giv noga på vad du står

i morgon är med ens i går

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får

är hundra sommardar på år

i morgon är den andra.

Känner orättvisan när jag tänker på alla de som dött i covid-19, jag tänker på alla de som är som Gösta och jag äldre-äldre som inte fick vara med och få ännu en sommar.

När jag har på denna första sommardagen har suttit ute tidig morgon och sen kväll, bara suttit still och njutit av kaprifolens och syrenernas doft så känner jag lycka en oerhörd stor lycka, jag lever och få vara med om det här.

Jag som har så många gånger under sista åren tänkt att det skulle varit så fint att få komma in på äldre boende, för jag har tappat så mycket ork.

Nu tackar jag den som styr och ställer över oss, tack för att jag finns till, tack för det underbara att bara få vara, sitta still och bara finnas, kaprifolen som pustar ut sin doft till mig.

"Var glad min själ åt vad du har" 

--------

Vi har haft Björne hemma hos oss, ingen närhet, han har lagat en ledstång i trappan. Faktiskt ett måste när man litar till att hålla sig när man tar sig upp och ner. Björne har hjälpt oss tidigare. Han är en toppen kille. Vi har tur.

--------

 Så har vi den lilla igelkotten, han kommer varje dag och äter sig mätt.

Jag har klappat en igelkott, 86 år och för första gången klappat en liten igelkott.

Enkel kamera, kameran  en hand, svårt att böja sig, resultat - 

 

 

 

 

 

 

 

2 juni

Idag har vi försökt mäta lilla igelkotten, han är ju bara en liten igelkottasunge. Väldigt duktig på att äta, nu har han fått lite äpple också, få se vad han/hon gillar det. Provisorisk mätning, lilla "Knytten" blev inte rädd

ca 25-26 cm lång

ca 8 cm bred

ca 9 cm hög (när benen är böjda)

3 juni

Varm dag, vi har hållit oss inne, livet förändras, en gång, eller ordet förr som jag ofta använder. Förr då solade vi, orkade arbeta i stark värme. Nu så söker vi skugga, har fläktarna på. 
Mitt hjärta slår i otakt, vilket är obehagligt.

Vi känner oss båda trötta på att hålla oss i karantän.
Längtar till en stund vid vatten, njuta av stillhet, några friska fläktar.

Nu är det som det är. 
Senaste dygnet sjuttiofyra döda, 
totalt fyratusenfyrtiotvå döda människor i covid-19

Inom sjukvården där de arbetat hårt, slitit ut sig, många blivit sjuka, de har kämpat och kämpar för att hjälpa.

Så läser jag 1000-tals personer går i demonstrations-tåg, vem godkände den här demonstrationen.
Hur tänker demonstranter nu i Corona tider? 
Jo, jag förstår det tänker på polisvåld, de tänker rasism, men sen då räcker tankarna inte att tänka lite till.

74 döda sista dygnet, tänk till, 74 människor har dött sista dygnet, borde inte demonstranter tänka till där.

Jag hoppas verkligen att det inte blir efterdyningar.

4 juni

Budskapen är många, håll avstånd, 2 meter.

Så ser jag på video den kvinnliga polisen som går ner på knä, och sen kramar flera personer. Inget skydd, bara närhet.

Matematikprofessor säger  gällande smittspridning när turister åker till Gotland,

"Det kommer att bli lite mer, allt annat vore orimligt, men jag gör inte bedömningen att det kommer bli så väldigt mycket mer" 

Vad menas, lätt sjuka, svårt sjuka, död.

Hur ska vi äldre-äldre förhålla sig? Ska vi fortsätta sitt i karantän för att skydda oss mot bråd död, samt för att underlätta landets sjukvård.

Virkar litet, ändå så minskar garnet. Kan inte som jag brukar skicka efter och ta den lilla bussen och hämta hos ombud.

Nu har de blivit fyra, mina små karantän dockor

karantän -mars - april - maj - juni 

 

det är karantän juni som nu tillkommit

Det går mot kväll, dagen har varit tung, ordet uppkäftig kommer för mig. Inget har gått min väg.

Postnord skulle leverera ett paket, som vi betalt extra för, just för att få det till dörr.
k 11,41 ett sms vi har besökt dig kl 11,36 men kunde inte leverera, sen skriver de att jag får hämta hos ombud.
Inte varför de inte kunde leverera, jag har suttit med mobilen framför mig för att inte missa samtal eller  meddelande.
Dörrklockan fungerar.
Nu får paketet gå tillbaks.
Inget bröd, ingen mjölk. I morgon får vi hem matleverans.
En minnessak från yngsta dottern som vi fick för 15 år sen, slant ur min hand och blev till skärvor.
Så har hela dagen gått, saker har ramlat ur min hand. Har inte kunnat greppa, ta tag i.
Det är som om det vore en Tycko Brahe dag, ett par dar tidigare.
Till råge på allt så började hjärtat ändra sin takt, mattheten, svagheten tog över, gick till säng, och då kom tårarna. Nu på äldre dar gråter jag väldigt sällan, inte ens när smärtan sätter till. När jag blir ledsen kommer en sorg över mig, men inga tårar. Nu idag kom det. Jag är så trött, trött på att sitta i karantän, inte kunna gå och handla vår mat.

Läser om demonstration i Malmö, många samlade.
Rasism = mobbing,människor behandlas dåligt på grund av sin hudfärg. Deras människovärde upplevs lägre än de som har ljus hudfärg.
 
Då sticker en tanke ut inom mig.
Solidaritet.
Varför långt innan Corona, varför samlades inte de unga då , och protesterade mot att gamla rånades. 
Hur de äldre känner osäkerhet i samhället, inte ens i hemmet kan det känna trygghet, de står med svagare händer och fumligare fingrar och ska betala genom att med sämre syn betala med kort, hemtjänsten har ont om tid att hjälpa, stress som smittar den äldre, några lär knappt känna igen de som kommer, olika ansikten dyker upp, otrygghet även över det för de äldre, äldreboende ska tjäna pengar, att kontanta pengar skulle finnas för uttag och insättning i bank för att underlätta för de äldre. 

Varför brydde de sig inte då, varför har inte det dragits igång demonstration för att de äldre ska få det lättare, just nu är det mobbing på många håll.
Varför, de borde verkligen skrika högt. 
Klivet från fattigstugorna och äldre boende är bättre, men långt ifrån bra, när dessa demonstranter blir äldre så vem vet det kanske är sämre då, så skrik högt.
Mobbing av grupper finns på många håll.

Nu ställer de upp o solidaritet, böjer knä, trots att de riskerar att smittats av Corona viruset.
Värderingar?

6 juni 

Sveriges nationaldag och Svenska Flaggans Dag

 Vår termometer visade kl 08,30 på 15°, mulet. 

Har kommit in i en nedstämdhet, läser på nätet och säger till mig själv samma saker som jag gjort flera gånger, Strunta i att läsa nyheterna, du bli bara deppig"  Ändå fortsätter jag att läsa, som ett måste.
Blir så ledsen när jag läser att ännu en kvinna blivit våldtagen.
Jag sänder elaka tankar mot våldtäktsmannen. Må du få tillbaka för det onda du gjort.
Så tänker jag på kvinnor som utsätts på samma sätt och jag känner stor sorg.
Blandat med dessa hemska nyheter, ser jag bilder på kändisar och läser rubrik om vem som de har legat med. Hallå tidningen vad tror ni om oss läsare, tror ni verkligen att det är av intresse. 

Förresten skäms på er s k kändisar, kan ni inte hålla käften om det.
Respekt kallas det.

Karantän - vecka 21

18 maj

Gösta tagit promenad till brevlådan.
Sen väntan på Mathem.  Mjölken, brödet slut. Tomt i frys och skafferi.

Vi funderade starkt på att ta oss till affären, men respekten för Corona viruset är stort, så vi tog det som det var.
Jobbigt att vara beroende av andra.
När bilen kom så kändes det som julafton. Vi bryggde kaffe och åt en ostsmörgås. Härligt.

20 maj

Postnord skötte breven vi sände. Men... paketet som skulle bäras ut till vår dörr som betalats pengar för, åker runt och verkar ha fastnat i Länna.

21 maj

Hälsans kurva går ner mer och mer, än så länge känner jag att jag vill bara inte ta mig till läkare. De har inte ändrats i rutinerna på vårdcentralen, mer än att de inte tar emot akutfall. Samma rutiner, flera i väntrum. 
Läser hur många som nu har dött. tänker att de äldre har inte så mycket värde. Ledsamt att läsa. Trodde att samhällen kommit längre.
Just i tanke på att alla blir gamla om de får leva, då sitter de där precis som många nu, ingen att välja på, bara beroende av andra.
Att vara beroende av andra är rätt tufft.

Karantän - vecka 20

 11 maj

Ny vecka, nya funderinger, när ska de bli "normalt" igen? Normalt, normalt? Vad är normalt?
Det som är normalt för mig, är inte normalt för någon annan.
När är denna hemska virus över i alla samhällen? Ingen kan ge svar.

Jag skulle behöva få kontakt med en läkare, men vill inte bryta karantänen. Jag tänker på min man också, för tänk om jag bryter karantänen och drabbas av corona och tar hem till honom. Skulle inte kunna förlåta mig själv.

12 maj

Jobbig natt. Hela förmiddagen liggande.
 

Karantän -virkat

Karantän virkat

Karantän mars månad 2020

Karantän april månad 2020

 

Karantän maj månad 2020

Karantän tre månader 2020  mars- april - maj

Karantän - vecka 19

4 maj 

Ny vecka, nya förhoppningar.  Så grusas det igen.
Vädret bra, sen regn igen, jag hann med en liten promenad, har ingen stegmätare, men jag har räknat stegen på plattan jag gör, igår blev det ca 610 steg.

Rapporter kommer, och det slår ner mig igen.
Funderar över det jag läste, Kina och Australien har gått ihop för att få fram ett "förstörelsevapen" ett virus från fladdermöss. Låter helt märkligt. Hur skulle det få fram att ett virus som inte skulle angripa dem själva, de som lever i Kina och Australien, får inte det att gå ihop.

5 maj

Hos oss +5° på morgonen.

Har ätit vattenmelon, fick tips om att det är bra som vätskedrivande, mår dåligt av medicin som jag prövat. Så nu blev det vattenmelon, men fy vad jobbigt det är med alla kärnor. Har försökt att peta bort, men de finns ingen samling av kärnor i melonen utan de är utspridda i hela melonen. Ingen större resultat efter en gång, men smakar bra. 

 

 Ska föreställa mig själv o Gösta i karantän.

7 maj

Läser på nätet vad som hänt det senaste dygnet. 

Läser och läser känner hur ögonen blir blöta och en klump känns i halsen. Känner en stor lycka över en helt okänd människa för mig.

Nu räcker inte ork och kraft till att hjälpa människor och djur i min närhet, jag brukar affirmera och be för dem. När jag tidigare  läste om akutläkaren som drabbades av viruset och blev svårt sjuk, så kändes det orättvist, en människa som utöver hjälp till andra och som "tack" blir svårt sjuk. Tände ett ljus i den kyrka som ligger närmast mig. Samtidigt som jag skickade varma tankar till denna för mig okända läkare. Idag läser jag att han har överlevt och jag känner en stor glädje.

Ett ljus borde tändas för alla de som ligger svårt sjuka. Skicka en bön för dem.
Förr ( ofta skriver jag förr nu) förr fanns det också klottrare, men inte på samma sätt som nu.
Många gånger var det typ av budskap. Som "Gud hör bön". 
Att inte kunna hjälpa, inte bidra är hårt. Men en bön att en människa kan överleva, en människa kan få tröst i sin sorg.

Morgonen för mig börjar bra känner jag. Jag fick veta att akutläkaren överlevt.

8 maj

ca +7°  på morgonen 
6 varv runt plattan + väg tur/retur till plattan ca 1080 steg, allt genom räkning i huvudet. Den här veckan ca 1900 steg. Inte bra men bättre än inget.

Två kvällar i rad har någon katt varit framme och ätit igelkottens mat. Gösta försöker kolla när den kommer, men även han blir trött på att vänta, sätter ut mat, och så när han tittar ser han någon katt sitter där och torkar sig om munnen.

10 maj

Mardrömsnatt, vaknade av att jag drömt att jag inte kunde gå, mitt vänstra knä värkte rejält. Ofta när jag har ont så drömmer jag och vaknar i smärtan. Vakna till panik känsla. Försiktigt börja känna efter, kan jag böja på knät, kan jag göra stå upp det gick bra men smärtan satt kvar i flera timmar. Alvedon, alvedon, snälla ta bort värken.

Söndag och fått hem lite smått från Lidl, sen vi satt oss i karantän så har vi betalt 57.- kr för plastkassar, i dag för en kasse hos Lidl kr 6,50 med reklam.

Känns helt fel, förr nät vi handlade själva så bar vi alltid med oss kasse. Nu är vi så beroende av andra att det blir extra kostnader åt flera håll. En slant till den som handlar. Beroende ställning är jobbigt i vara i.


 

Karantän - vecka 18

28 April 

Brandvarnaren i källaren har börjat pipa, ca 1 gång i minuten. Måste bytas. 

Vi kan inte stå på stege längre, kan och kan, ge man sig sjutton på att man måste så kan det gå, men risken är stor att falla. Är det värt det?

Vi måste få hjälp förstår vi. Någon måste komma in, in i vår karantän, spricker det då?

 29 april

Vår granne Thomas hjälpte oss med brandvarnare, det blev inte 2 meters avstånd. Han såg frisk och fräsch ut men ändå kommer jag att börja räkna ner nu 5 dygn. 
Två avbrott i karantän, tandläkarbesök och nu få hjälp med brandvarnaren. 

Läser på nätet.

"Kan en massa hönsskit stoppa studenterna?" 

Jag blir så förvånad. 

Studentexamen. Avskaffades inte studentexamen på 60-talet.
Nu är det väl gymnasieexamen som gäller?
Hur många år har de gått skola?
Hur kommer det sig då att de inte har uppfattat vad som sker i hela världen, hur många människor sliter och riskerar sin egen hälsa för andra. Människor dör. Viruset är svårt,tar för sig.
Hur kommer de sig då att de unga som gått så många år i skola, fått utbildning, inte fattar att ibland måste man rätta sig efter hur en situation ser ut.
Inte ska man behöva ta till hönsskit, när vanligt sunt förnuft kan räcka. Något har de väl lärt sig under sin skolgång.

1 maj

Stina handlat åt oss. Hon har bakat en sockerkaka till oss.
Stina jobbar,  är ledig och ställer sig och bakar en jättegod sockerkaka till oss. Helt otroligt. Tror inte att hon ens i sin vildaste fantasi kan förstå vad det betydde för oss.
När vi ser på TVn att det ska blir bakning och det gör tårtor och kakor av olika slag, så blir vi sugna och vad gör vi? Vi stänger av TVn.