En tennisboll, som hamnat i rännstenen. Den låg där i en veckas tid, då tog jag in den, den fick gå i tvättmaskin, kom ut som en "ny boll"
Virkade in den i tanke att en hund som jag kände skulle gilla den och kanske skulle bära den i "blombladen" som jag tänkte att det skulle föreställa.
I minnet fanns att också att hundar kunde se blå färger.
I ett paket följde den med, hunden fick aldrig se den, En liten kille fick den i stället. Hon ringde och sa att han gillade planeten. ( min blomma ☺)
"Va bidde det då? sagan om "Mäster Skräddare" som jag tänker på ibland när jag gjort något som inte blev som jag tänkt mig.
Precis som i levande livet, planera och stå på, men ibland går livet egna vägar. Va bidde det då?
Eller som Gösta sa ibland, du vet när du sitter med facit i hand.
Nu är det åtta månader sen han föll, och sju månader sen han dog. Vår planering höll inte, livet gick sin väg. Va bidde det då? Något jag aldrig kunnat tänka mig.