Karantän - vecka 13

23  mars

Lotta har tipsat om Seniorsurfarna, hoppas att det kan ge något åt oss. Gösta har inget intresse av tekniken. Jag behöver lära mig.
Har satt in mobil-id på min mobil, vi har på datorn, som de heter "på den här enheten" får det inte att fungera som t ex hos apoteken.

Han behöver ha hem sina medicin, tar 8 dygn innan vi får hem det.
En sort vi har är samma, han har 5 mg och jag har 2,5 mg, så det får lösas så att han får ta från mig några dagar.

Han brukar hämta ut sin medicin själv, medan jag däremot beställer hem. 

Få se nu vad Seniorsurfarna kan lära oss.

Vi har fått en jättestor bukett med blommor från vår dotter, jag har delat upp den i flera vaser. 

En står i sovrummet, 

en i matrummets fönster

 och så en i vardagsrummet 

En härlig doft spred blommorna, som en doft av kärlek från vår dotter som skickat dem till oss.

Alf Robertson, en av mina favoriter, sjunger Liljor.

"Vänta inte tills jag är död och borta
med att strö liljor i mitt hår
Kom till mig med dina blommor när jag lever"

24 mars 

Lotta handlat lite smått, bl a tomatpure, ska ha rödkorv i dag.

Har skrivit till Stina som kommer i morgon en lista
sen kan vi inte räkna med henne mer. Hon får annat för sig. Stina är trevlig, omtänksam. 

Har deklarerat åt oss båda, enkel deklaration och enkel att göra. Sitta hemma och uträtta det. Där är det bättre nu än förr.

Idag har jag gjort lite rent i köket, det är svårt, jag måste sitta på en stol mestadels, går inte att stå för länge då blir en smärta som jag kan svimma av, därför måste jag hela tiden parera och sätta mig.

Vi följer vad som händer om viruset.
Förvånas hur de finns människor som lägger upp lager av handsprit och  munskydd och sen hör att de som tar hand om sjuka inte har så de kan skydda sig.
Till och med människor som stjäl handsprit på sjukhuset, att en människa kan sänka sig så lågt.

Som tur finns det människor som väger upp, läste om en ung flicka som tillsammans med sin pappa tillverkar skyddsvisir. En kunnig pappa som känner till, vet hur skydd ska vara, hans dotter 12 år, de jobbar på med att tillverka hjälp för de som tar hand om oss när det behövs.


Jaget träder fram i kriser. Vem är jag, vem är du?
Det märks tydligt nu, det märks på makthavare, politiker, på företagare, den enskilda människan, medmänniskan.

Vi har haft tur, just nu känner vi att vi kan få hjälp med att få hem mat om det krisar, sen hänger väl allt på hur länge det håller i sig, rapporterna är många och tydligen kan det hålla i sig under lång tid.

25 mars

Stina handlat åt oss idag. Nu kan vi inte räkna med henne, helt otroligt att hon handlat i Tumba och rest till oss med varor.

Att jag aldrig lär mig. 
Virkar för det mesta, för att nacken inte klarar att sticka, det händer att jag kan sticka en snodd eller något annat pyttelitet.
Nu fick jag för mig att det skulle bli ett par stickade dubbla grytlappar till påsk.
Hade ingen liten rundsticka, men det hindrade inte mig, jag hade bestämt mig. 
Satt igång 88 maskor och 14 varv  = 1232 maskor, sen stopp, handleden började smärta rejält, haft bekymmer tidigare och det tog lång tid med stödförband innan jag kunde lättare använda handen som stöd när jag reste mig upp, vred ur en trasa, lyfte något osv.  Så är jag där igen, stödförband.

början och slutet

Så fick vi stopp i slasken, jaha, ska vi ringa någon, vi som vill vara i karantän för att slippa närhet.
Försökte med "stopp i propp" flaska. När inte det gav resultat så försökte jag med bikarbonat, salt och ättika. Nix inget resultat.
Gösta tog fram verktyg, han har gjort sånt förr. 
Vred upp vattenlåset, han har fått svårigheter med händerna. Han har opererat för det som kallas Vikingasjukan/Dupuytrens kontraktur. 

Han ramlade förra året och slog sig rejält. 

Tvillingförband och en avsågad vigselring.

Nu efterdyningar snett finger och svagare.

Kraften i händerna inte som förr, och muskelkraften avtar år för år. Till slut kunde han skruva åt så att det blev tätt. 
Vattnet rinner ut som de bör, Gösta har alltid varit händig och fixat det mesta.

Minnen kommer och går, när jag minst anar så poppar det upp.

Vi har en dotter till och tre barnbarn, hur många barnbarnsbarn vi har vet vi faktiskt inte. Ibland tar relationer slut.
Vårt ena barnbarn var ca 5 år när vi flyttade in där vi nu bor, dottern med barn var med och tittade hur lägenheten såg ut. 
Lilla killen Daniel, var en unge som "jobbade" han var nästan som en liten miniatyr jobbare :-) han tog i han var nöjd och glad, han var också nyfiken och såg på när vuxna jobbade utomhus. 

Han var med och inspekterade lägenheten. Han sa med en viss stolthet i rösten, mormor det finns vatten, och så vred han på kranen för att förtydliga att det fanns vatten.
Vi står där i köket och pratar och tittar oss runt, då börjar det fyllas med vatten vi våra fötter. Vatten låset var inte fast satt. 
Ett minne i minnenas kavalkad för mig.

26 mars

Fint väder hos oss,  lugn morgon. 
Min handled ska få vila har jag tänkt. Skjuter upp lite till morgondagen.
Mail från Lotta hon ska handla i morgon i en butik som brukar sälja 2-pack bakelser. Det tror jag att hon ska få handla åt oss. 

Vi har haft Mathem som en trygghet med att få hem mat, nu har vi fått tänka om och se oss runt efter någon annan som kan leverera.
Hos Mathem går inte att lägga leveransdag, utan man måste tydligen gå in vid 12 tiden och kolla, funderar lite över om många går in vid den tiden, så blir först till kvarn.

Vi har lyckats få en leverans från Coop till nästa vecka. Känns bra, vi kan inte begära att grannar ska handla stort åt oss. Så en vecka till klarar vi karantän.
En affär meddelade att de öppnar på morgonen för den grupp vid tillhör ska kunna handla,  hur man tar sig dit är en annan historia. Där föll det erbjudandet.
Samhället ger råd om karantän för oss äldre. Blir vi sjuka kostar vid resurser. 

Regeringen har kommit ut med nya direktiv, samankomster tidigare 500 nu 50, något som jag funderat över varför de inte bestämt det tidigare.
Varningar har ju varit just närheten.

Tänker på dem som jag brukar se flera gånger i veckorna när jag åker vår lilla närtrafiksbuss, alla mina jämnåriga, hur har de det? Får de hjälp att få hem mat, får de hjälp med apotek mm. Alla har inte som vi dator, och mobil-id. Alla har inte anhöriga eller fina grannar.
Sänder varma tankar till dem, jag ser dem framför mig, några är jag oroad över.

28 mars

Bra väder för att tvätta fönster, har nu sett altan fönstrets behov av tvätt så länge, idag har det blivit av.
Känns bra när det är gjort, ännu en sak som jag klarat av, känns det.


Har läst på nätet, så sorgligt med allt som corona viruset orsakar, så mycken smärta.
Läser om de som handlar på Östermalms saluhall. Förstår inte hur de tänker, en man äldre, rollator.

Han har färdtjänst som han ska passa. Åker han färdtjänst för att handla på Östermalms saluhall. Hur tänker han där?
Färdtjänst är till stor hjälp som får det beviljat.
Att med svårigheter att ta sig fram och sen tråckla sig och rollatorn på t-banan, är rätt så tufft. Jag har sista året undvikit att åka så. Hade en tid för operation i pannan av en basiliom som det tagits prov på, jag sa ifrån mig tiden, kan inte ta mig dit.

Sist jag var hos tandläkaren tog jag taxi, där var jag  i en situation där jag måste ha hjälp snabbt.


En läkare på vårdcentralen gick i pension, hos honom var jag många gånger, han kände till mig, precis så där som folkpartisten  Bengt Westerberg plockade poäng på. En utopi.
Den här läkaren behandlade mig efter hjärtinfarkten, mitt fladdrande, flimrande hjärta, han lät röntga mina knän, min rygg, mina axlar. Han kände helt enkelt till mig och mina krämpor.
Skrev ett formulär gällande ansökan för mig om färdtjänst.
Jag blev kallad, fick avslag, ett avslag som hade kunnat postats, så jag sluppit den resan.
Kvinnan som talade om för mig att det blev avslag, nämnde att man kan operera knän, funderade lite över vad hon trodde att jag och ortopeden pratat om när jag var remitterat till sjukhusets ortoped mottagning.
Sen säger hon orden som fastnade i min minnes kavalkad.
"Hur skulle det se ut om alla som hade ont i knäna skulle få färdtjänst?"
Då gick jag. Det tyckte jag inte att jag behövde lyssna på. 


Men färdtjänst för att handla på Östermalms saluhall, ställer lite frågor i mitt huvud. Hur bedömer man behov?


Några kämpar mot viruset, andra tar det inte på allvar.


Nu rör sig stockholmarna på stan igen, står att läsa på nyheter.

Uttal från mogna människor som var ute och rörde sig i centrum. 
"Det här kommer ju säkert pågå ett tag till och Livet kan inte helt stanna för det"


"Kom på att jag skulle köpa hårspray så då tog vi vägen genom centret"

Så akutläkaren som ligger i respirator. 
I Italien har bortåt 50 läkare dött.
De ställer upp för oss, de kämpar, de sliter, de uppoffrar sig för allas vår skull.

Funderar över 
Var hårspray så viktigt?
Livet kan inte stanna, måste vägarna gå till centrum, är inte en lugn promenad i naturen alternativ? 

Ett ljus har jag tänt i vår kyrka för honom, jag känner honom inte, jag bara vet att han är för mig en av det hjältar som hjälper när vi andra behöver det. Önskar honom vinna över viruset.


                                                        29 mars


Innan sänggående i går, borsta jag tänderna.
En lagad framtand, tappade den lagningen, halva tanden borta, kände av en oro, vad gör jag nu?


Nu första kaffet som jag drack med sugrör.

"Människan spår, men Gud rår"

Ett talesätt som är nog så sant. Jag har planerat, karantän, ska inte komma i närheten av en medmänniska mer än med Gösta. Vad kommer att hända nu för mig? Kommer jag att få tandvärk? Mår min tandläkare och syster bra? Hur tar jag mig dit? Tar jag en taxi, vem har suttit i taxin innan jag kliver in, hur mår den chaufför som är en främmande person för mig?

Idag kan jag inte göra mycket men i morgon kanske jag måste agera.

Som sagt människan spår, men gud rår.

14 dagar har vi nu haft vår frivilliga karantän, och det har gott bra.

En ängels tröst?

En ängel? Min skyddsängel? Vem?

Igår när jag borstade tänderna, så lossnade en lagning på en framtand. Halva tanden borta.

Inom mig uppstod en oroande känsla. Hur blir det nu?

Karantän i 2 veckor. Tankarna virvlade runt.

Tandläkaren, väntrummet, en taxi fram och tillbaka.
Någon kanske precis gått ur taxin och varit smittad, taxi chauffören kanske bär på smittan.

När dess tankar om så kändes det oro i maggropen.
Tänk om jag då drar på mig virus, åker hem till Gösta och smittar honom. 

Visade Gösta hur jag såg ut i munnen, såg hur han blev ledsen för min skull.

Sängdags. Lampan släcktes och jag inväntade Jon Blund, det var svårt, tanden fanns i tankarna, karantän, virus.
Ingen värk från tanden, kanske om ingen smärta uppstår så kanske jag inte behöver ta mig ut, hur ska det bli.
Hur som helst så somnade jag till slut. 

När klockan var 02,14 vaknade jag. Vaknade av att det kändes som om någon tog mig på vänster fot, varsamt men ihärdigt. Jag sov nog tungt för jag tog tid på mig att vakna till, när jag blev så pass vaken att jag börja undra varför Gösta väckte mig, så kände jag återigen rörelsen som varsam väckning på min fot.

Ingen fanns där, Gösta låg och sov.  
Lyssnade, gick upp, kollade. Allt lugnt.
Förvåning inom mig, vad var det? Jag kände ju att någon försökte  väcka mig, allt kändes som en snäll väckning. Låg vaken länge. Jag var så säker på vad jag kände men ingen fanns där, Ingen fanns där som kunde beröra mig på ett "snällt" sätt.

Vår dotter ringde och jag berättade för henne, kunde inte låta bli, tankarna kunde inte släppa känslan jag upplevt.
Jag som tror på änglar sa "Kanske en ängel hälsade på mig och ville tala om att jag inte skulle oroa mig för tanden"

Kanske var det någon som förmedla sig  till mig.

Många gånger har jag känt att någon hoppat upp i sängen och lagt sig nära mig. Jag har tagit min hand för att klappa men ingen katt eller hund har varit där.

Änglar finns de?  Ängelkatt - änglehund?

Vem vet? Kanske.

Ängel  på gardinkappa jag broderat.

 

Påskkycklingar

3 påskkycklingar och jag ger upp

Såg ett mönster  design Annika Nilsson, rara små kycklingar som tittade upp ur sina skal.

Hon hade säkerhetsögon, men det fixar sig var min tanke.

den här första , ser  inte bra ut, "underredet" på äggskalet ser tunnare ut än skalets krossade.

den andra prövade jag med några mer maskor på det hela äggskalet.

en + en - skam den som ger sig, varför får jag dem som misslyckade?

 Tredje försöket

 1+1+1   jag har gett upp om dem.

 

 

från nätet /okänd

Bomullsgarnet 8/6 från Hobbii, som jag blev nyfiken på, ny bekantskap för mig, kunde låta bli att köpa, blir nu hängen till påsk.

bomullsgarn 8/6 med restgarner i 8/4 - de här ska till vår dotter, hänga i en buske utanför husdörren.

påskhängen och hjärtan till Stina

 

påskhängen till P-E

Gillar alla sorts garner, och samlar på mig.

Karantän - vecka 12

Vi har satt oss i frivillig karantän.

Gösta är född 1929 och jag 1933, då har man kommit upp i åren, och har s k underliggande sjukdomar.

Kostar också sjukvården stora resurser att hjälpa oss alla  om vi drabbas av corona viruset. Vi äldre är "skörare" och fodrar mer vård och omsorg. Vi kostar mer.

Några anser att vi bör dö, vi är i vägen, på många sätt. De glömmer bort att de själva blir gamla om de får leva, och troligen kommer de då att uppskatta att få leva.

Citerar Lasse Sandlin - sportjournalisten som dog i år 76 år gammal.
"Ingen är så gammal att han inte hoppas få leva ett år till"

Så känner vi det också, vi vill gärna hänga med lite till.
Längtar till sommaren, sitta ute under en blå himmel, titta på fåglar som badar och skvätter runt sig, njuta av pelargonier som nu står i källaren och väntar på vår och få slå ut sina blommor för oss.
Förra sommaren försvann, hela sommaren gick bort för takrenoveringen. 

Corona viruset har ställt till, rört om i hela världen.

Det är så illa att vi äldre i en lottdragning får nitlotten.
Så kan riktlinjerna bli. Vi följer med vad som sägs av expertis.

Läser var J von Schreeb sagt, när jag berättar det för min dotter, säger hon bara, ""läs inte sånt skit" bottnar troligen i att hon är rädd att vi ska lyfta utan vill att vi ska finnas till ett tag, det är ju så när man tycker om någon.

Ängel  - Jan Romare

Varför läste jag om just det här, finns mycket att gallra bland när man läser om corona, var för att hans far Tor von Schreb är en gammal bekant för mig, i många, många år hade jag ofta kontakt med honom, han var kirurg på Ersta sjukhus, efter många år av smärta i min axel så blev jag opererad av honom och ett team, nu görs ju titthålsoperationer, då var det mer tufft, sen hade jag efter det mycket kontakt med honom, han var en av de läkare jag mött på min väg som jag högaktar. 

Hans son tycker att vi ska ställa oss en fråga om vi blir allvarligt sjuka, att tänka på ett annat sätt, är ju att välja döden efter vad jag tolkar det.

Då väljer vi att stänga in oss, och försöka klara oss så gott vi kan.

Vår dotter som bor ca 45 mil från oss, ringer och skriver mail varje dag. Hon ordnar för oss fast hon är så långt från oss.

För en tid sen gick en lampa i taket sönder, en sån sak som tidigare var en bagatell blev stor, skulle vi ställa oss på en stege, blev frågan vi ställde oss. 
Svar- Nej, när man är äldre ska man inte stå på stege. Fallolyckorna är många och kan ställa till invaliditet.
Vår dotter ordnade att Bjarne kom hem till oss och bytte lampa han visade oss också hur fönstret i badrummet funkade (efter takrenoveringen)
Tänker på att alla är unga nu för tiden, han var i 40-års åldern.
Samma som läkaren från vårdcentralen som ringer hem ibland, han är så ung så han kan vara någon äldres barnbarn, nästan barnbarnsbarn.  Hej det är Oskar säger han när han ringer.
När det ringer nu på telefon måste man skärpa sig och tänka till, det är så mycket lurendrejerier.
Gösta han har svårt att lära sig han tänker alltid gott om människor som hälsar vänligt och verkar trevliga.
Jag är mer misstänksam.

Vi har haft bil under många år, men Gösta fick en smärta som kan hugga till och då visste han att nu var det slut, för tänk om det kom en smärta som gjorde att han inte kunde vrida på huvudet, vad kunde då hända. Alltså måste bilen bort.
Dessa beslut som måste tas, är tuffa. 
Vi trodde att när vi gjorde oss av med kolonin, skulle vi bli rådlösa, tappa en röd tråd som betydde mycket.
Men... allt går. När orken försvinner så känner man att det är dags.

Så går en dag i taget. Allt är förgängligt. 

Vi handlar ofta mat online, sen har vi åkt med lilla närtrafikbussen till närmaste ställe för att handla mat som måste kompletteras.

Det har fungerat, men nu är det annorlunda, vissa varor tar slut. Har lite svårt att beräkna, kyl och frys har liten volym och kan inte svälja allt vi behöver.

16 mars - Lotta en vän och granne handlade mjölk, ost, bröd som det var tomt på.

16 mars - kom varor hem från Mathem, de har tänkt på sina chaufförer och varorna ställs utanför, vilket är bra för oss också.

Vi fick bl a 4-pack toapapper.
Hur kan så många människor vara så ego att de bara tänker på sig själva när det hamstrar.

18 mars - fick vi hem varor från apoteket, det fungerar bra.

Vi har snälla medmänniskor omkring oss. Det märks nu.

19 mars -  Lotta handlade hem mjölk, margarin o matbröd.

19 mars - Just nu har jag skrivit en lista om några saker till Stina hon  bor ca 19 km från oss, men har ett ärende åt vårt håll i morgon, handlar gärna om ni behöver något och ställer utan för, skrev hon.

20 mars - Nu har Stina varit här, 3 kassar utanför det är helt otroligt.

Vi har fått av Stina en liten flaska handsprit. 

 Hur kan människor vara så fräcka att de stjäl handsprit på sjukhus? 

G-a tar till kraftord "Hur fan är de skapta?"

Hur många gånger undrar man inte det över vissa medmänniskor man läser om i nyhetstidningar, hur fan är de skapta?

20 mars - I morse låg det en lapp i vår brevlåda,  grannar Maja o Thomas erbjuder sig att köpa hem om vi står utan något.

Häromdagen en annan granne, som vi alltid tyckt var trevlig, erbjöd sig också. 
Vi har tur. 

Så många människor som lägger ner alla sin energi på att lura andra, och de gamla, de svaga ger de sig på, de är så oerhört fegt och ynkligt. Tur att de snälla väger upp vågen.

Jag har haft tur.
När jag ramlade på Lidl så strömmade folk till för att hjälpa.
Jag skrev sedan om det, mest för att jag ville veta om hissen fungerade.

 

människor fanns runt mig, de lyfte upp rollatorn, de plockade ihop min mat. En yngre man tog mig bakifrån och lyfte mig rakt upp. Ingen stal något, alla bara var medmänniskor av bästa sort. Fick känna av värme och omtanke.

 Gösta har nästan puzzlet på 1000 bitar klart

21 mars - en lördag

Solen skiner och våra fönsterrutor skvallrar om att det var ett tag sen som jag hade fönstertvätt.

Nu har jag tagit bort meddelande jag satt på vår ytterdörr.

Dottern ringde hörde om mitt meddelande, hon sa då  berättar du ju för dem som inte har respekt för andra att det är fritt fram att gå in till er, vi äldre har ju blivit lätt byte.

Ärligt så tänkte jag inte så.

Men nu är det borttaget, om vår karantän.

22 mars - solen framme, svårt med vädring, att öppna altan dörren, gula katten slinker in snabbt och tar sig till en bra liggplats. 

Tänkte sno ihop en sockerkaka, men upptäckte att strösockret är slut.

Struntsak det hela.

Gösta tagit promenad till brevlådan.

Lapp i lådan Socialdemokratiska föreningen i vårt område har tagit initiativ till hjälp. 

Bra för mig som är uppväxt med Socialdemokratin, att jag får ha kvar tron på dem.

Lökar

17 mars - så plantera jag en Begonia lök i kruka hade lite jord hemma. Idag 5 dygn senare så har det skjutit upp liv.

22 mars Begonia på väg

  Har avbestält lökar som jag sett fram att få, vi kan inte ta oss till ombud och hämta. Det är bara att ta även om det svider till ett tag.
Ranunkel hade jag tänkt pröva på, tycker de är så vackra, sen Madonnalilja vars doft är vad jag tänker på som himmelsk.
 

Signe Hasso har skrivit en dikt som jag tycker mycket om.
Hon skrev den för sig själv som hon sa för att få perspektiv på samvetet. 
Hon sa även några kloka ord, "Summan av allt -åtminstone här på jorden - är väl fortfarande att man bör behandla sina medmänniskor så som man själv vill behandlad.
Alltid aktuellt.

JAG ÄR 

Är det EN SYND att säga:

-JAG ÄR -och känna sig stolt över det?

Det är EJ EN SYND om du med visshet

vet VEM du är. 

Om du med klara ögon känner väl

det innersta av kärnan som är  DU SJÄLV.

Om du sökt och funnit den rätta jordmånen

i vilken du kan växa och utvecklas på rätt sätt. 

Funnit den rätta näringen för denna jordmån -

det rätta vattnet från KÄLLAN att släcka

din törst när solen bränner din blomsterkalk

så förödande starkt att du blir oigenkännlig

och misstas för en annan än den du är.

Hamilton böcker

Idag har jag fått böcker i gåva.

 Har tittat på TV där det just nu går en nyskriven historia av en ung Hamilton, blev nyfiken på begynnelsen av denna fiktiva gestalt som Jan Guillou skapat.

Hur började det? 

Frågade vår dotter som är läsare av böcker, gjort det ända sen hon lärde sig läsa. Hon köper på second hand, loppisar, köper nyutkomna och äldre, hon verkligen läser böcker.

Hon har varit på loppis och införskaffat några till mig, tyvärr verkar den första "Coq Rouge" 1986 lite svår att hitta på loppis.

Hon säger nästa helg när jag ska leta till mig själv håller jag ögonen öppna efter den.

En fråga till henne har gett mig massor med läsbart.

Virkade dockor, modell änglar

Ängeln Maja

Virkade små dockor, samma idé som de stickade enkla dockorna som ICA kuriren haft i sin tidning, se "gammalt mönster" som jag har skrivit tidigare.

Det här mönstret kommer från BautaWitch - Änglar - 
skillnaden från de stickade som dockorna är att de här dockorna/änglarna börjar man uppifrån/huvudet och virkar neråt.

Oavsett om man virkar eller stickar dem så är de lätta att göra, och går snabbt att får ihop.
Trevliga att ge bort.
Tips på BautaWitch´s att man kan rouga dem lite, med det känner mig lite osäker att göra. Har sett det på många dockor gjorda i garn, och det ser fint ut.

Ängeln Engla

Ängeln Ingela

Mariusz badrumsstång.

Andras arbeten.
Vi hade tidigare takrenovering, och ett fönster i badrummet byttes ut.
Trodde faktiskt att de som jobbade med det hade satt fönstret åt fel håll. Handtaget för att öppna satt så högt till att det var omöjligt komma åt det. Jo, använde vi stege skulle det gå, men med fallolyckor i minnet så var det inte att tänka för oss.

Företaget som bostadsrättsföreningen anlitade
hade många män från andra länder, bl a Polen.
En man, Mariusz, hade hand om byte av fönster hos oss.
Han var försynt när han kom in i vårt hem. Vi sa Hej sen kunde vi inte förmedla oss mycket mer med varann.

 
Nog kunde företaget se till att någon följde med och översatte, eller skaffat ett lexikon till honom som han och jag kunde slå upp ord i.
Jag stod vid Mauriusz sida i badrummet och försökte förklara genom gester att vi kunde inte nå handtaget. Jag visade honom att fönstret borde vridas, vilket fick honom att skratta, det förstod han.

Han visade hur man gjorde, ingen konst han nådde upp. Han var en välväxt man, jag är lång men han var huvudet längre än mig.

Visste min hopplöshet att inte göra mig förstådd, och förstod även hans.
En duktig hantverkare och inte kunna göra sig förstådd.
Efter många mail till föreningens ansvariga så fick jag reda på att det fanns en betjäningsstång att köpa. Den fick vi själva införskaffa. Tidigare fönster hade gått att öppna, men det här är för högt upp. Vi tyckte faktiskt att det borde ingått, men det är en annan historia.

 
Vi ställde in oss på att köpa en stång, fast det är jobbigt komma till Postnords ombud, och det vi såg var att dit skulle stången komma om vi beställde.

Så var de klara med taket, allt iordningställdes, och bilarna stod utanför med arbetare som nu gjort en hel sommar med jobb hos oss. Då ringer det på dörren, och utanför står Mariusz med en stång han gjort själv, ser ut som en stång man har när man målar, en krok som han har satt fast med gul tejp.
Han räcker fram den och pekar mot taket. Ger mig en kram och säger Hej.
Nu är  Maurisz stång i badrummet.
Jag känner en glädje inom mig när jag ser den, över hans omtanke. Stången står där i hörnet av badrummet med sin gula tejp över kroken, och den strålar av värme från en snäll medmänniska.

Han kan inte ana hur många gånger jag sänt varma tankar till honom,  när jag ser stången. 

Några grannar som åkt till olika ställen har frågat behöver du något därifrån, jag skulle kunna köpa en stång. 

Maurisz stång utstrålar så mycket omtanke, så den lyser riktigt i badrummet, och ger mig värme.

Gammalt mönster

för många år sedan hade ICA Kuriren mönster på stickade tomtar. Enkla att sticka, mjuka och sköna för en liten barnhand att hålla i.
Jag gjorde inte någon tomte, utan en liten "Hammarby kille".

 

lägger man upp ca 34 maskor så kan man följa skissen, vill man ha större "tomte" så kan man själv pröva sig fram.

 

Nostalgi, måste göra en liten figur. 

man börjar nertill och jag har valt att fylla och sy varefter.

 

det blev en liten flicka 

och en "sjögubbe"

Enkelt mönster håller måttet efter alla år. Trevligt att göra, och blir omtyckta.

Garn - det kan aldrig bli för mycket.

Mail som kommer då och då, med lockande priser på garner.

Nu kom ett mail Bomullsgarn 8/6 
Mitt intresse vaknade 8/6, frågor ställdes inom mig, har jag haft det tidigare, kom inte ihåg, måste i så fall varit längesen.
Ha begäret, valde några färger inför påsken som snart är här. 

 

sex trådar

 

Garnskämt från Stickat och sånt nr 1

"Jag fyller mina dagar med stickning och alla hyllor, samtliga garderober och mitt vardagsrum”