Min "parisiska" kudde

Tidningsbläddrande i vårdcentralens väntrum.

Vackra hem, sida efter sida.

I soffan låg en kudde, som allt annat fanns beskrivning var allt kom ifrån.

Kudden var köpt i Paris.

Mormorsrutor finns överallt, så även i Paris.

Kudden var virkad i tre färger, oregelbundna mönster.

Hem och letade bland virkgarnerna.

Nu är den klar och ligger i soffan, min parisiska kudde.

Inspirerad att virka fler rutor medan virknålen är varm.

Gjorde en stor ruta på ena sidan. Lite variation.

Värme i oktober

Nu har jag färdigstickat ett par handledsvärmare i ullgarn. 

Bra att ha när termometern sjunker neråt.

Har varit stillastående med handarbeten. 

Men nu har lusten och orken kommit tillbaka.

Mina småsaker

Nu är det dags, nu ska vi ta bort dockskåpet, det har stått hos oss länge nu, anhöriga har växt upp. Ingen tittar till det.
Damma och plocka finns ingen intresse för hos mig.
Kanske ska vi lägga ut det på nätet och få några kronor för det.
Hur som helst är det på gång.
Att ta bort saker från sitt hem, är ett måste när man blir äldre.
En moster till mig som är död för många år tillbaka, hade vackra trasmattor, och mycket kopparkittlar och kastruller.
Vi bodde långt ifrån varandra, och när jag kom till henne så märkte jag förändringen, allt var borta.
Hon förklarade att hon orkade inte putsa och hålla efter, mattorna var lätta att snubbla på. Idag förstår jag henne fullt ut.
Vi har avyttrat en stor kittel och det känns bara bra, den var tung och fodrade mycket "putsgnidande".

Nu är det dockskåpet, med mina vävda mattor och mitt virkade sängöverkast i rutor, kuddarna, tavlorna, kläderna på klädhängaren, alla  de småsaker jag gjort, de är det som känns svårast för mig att ta bort.

Som Gösta säger, vi kan inte ta med allt till äldreboendet, om vi ska se framåt för oss.

Visst är åldern sorglig, inte mycket att se framåt till.

Ordning och reda

Nu har jag gjort det.

Orsak jag broderade ett ansikte, garnet räckte inte, började leta bland det jag hade i pasmor och rester. Ingen fann jag, skulle jag behöva ta mig till stan eller skicka efter för en pasma?
Ansiktet skulle se märkligt ut om jag fick ena halvan si och andra halvan så.
Skulle jag peta upp alla stygnen och välja helt ny färg?

Nu skulle det ändras, nu skulle mina garner kunna överblickas.
Sagt och gjort jag skickade efter ett par lådor och bobbiner.
Härlig känsla när det var klart. Det här borde jag gjort för länge sen.