En ängels tröst?

En ängel? Min skyddsängel? Vem?

Igår när jag borstade tänderna, så lossnade en lagning på en framtand. Halva tanden borta.

Inom mig uppstod en oroande känsla. Hur blir det nu?

Karantän i 2 veckor. Tankarna virvlade runt.

Tandläkaren, väntrummet, en taxi fram och tillbaka.
Någon kanske precis gått ur taxin och varit smittad, taxi chauffören kanske bär på smittan.

När dess tankar om så kändes det oro i maggropen.
Tänk om jag då drar på mig virus, åker hem till Gösta och smittar honom. 

Visade Gösta hur jag såg ut i munnen, såg hur han blev ledsen för min skull.

Sängdags. Lampan släcktes och jag inväntade Jon Blund, det var svårt, tanden fanns i tankarna, karantän, virus.
Ingen värk från tanden, kanske om ingen smärta uppstår så kanske jag inte behöver ta mig ut, hur ska det bli.
Hur som helst så somnade jag till slut. 

När klockan var 02,14 vaknade jag. Vaknade av att det kändes som om någon tog mig på vänster fot, varsamt men ihärdigt. Jag sov nog tungt för jag tog tid på mig att vakna till, när jag blev så pass vaken att jag börja undra varför Gösta väckte mig, så kände jag återigen rörelsen som varsam väckning på min fot.

Ingen fanns där, Gösta låg och sov.  
Lyssnade, gick upp, kollade. Allt lugnt.
Förvåning inom mig, vad var det? Jag kände ju att någon försökte  väcka mig, allt kändes som en snäll väckning. Låg vaken länge. Jag var så säker på vad jag kände men ingen fanns där, Ingen fanns där som kunde beröra mig på ett "snällt" sätt.

Vår dotter ringde och jag berättade för henne, kunde inte låta bli, tankarna kunde inte släppa känslan jag upplevt.
Jag som tror på änglar sa "Kanske en ängel hälsade på mig och ville tala om att jag inte skulle oroa mig för tanden"

Kanske var det någon som förmedla sig  till mig.

Många gånger har jag känt att någon hoppat upp i sängen och lagt sig nära mig. Jag har tagit min hand för att klappa men ingen katt eller hund har varit där.

Änglar finns de?  Ängelkatt - änglehund?

Vem vet? Kanske.

Ängel  på gardinkappa jag broderat.

 

Broderad kudde

Någon gång på 80-talet började jag brodera en kudde, hade sett en tydlig bild som var lätt att ta efter, föreställde mig hur den skulle sys. Hålla räkning. Yngre och ordning i huvudet kan man säga, så det skulle inte vara några problem.
Garnerna var stickgarner, så jag delade garnet. Sparsamheten på den tiden var för mig ett måste.

Handarbetet var framme lite då och då, mot slutet gick det trögt, var inte så kul längre, kände inte samma lusta över att göra kuddstycket.

Det blev liggande, säkert tio år senare så var jag på det igen. Gjorde klart stycket.
Vek ihop det och lade bland andra handarbetet som är undanstoppade.

Häromdagen tittade jag på gamla arbeten och såg jobbet jag lagt ner, tittade på det ett tag, sydde en baksida till, och har nu en färdig kudde som jag tänkte mig då för 35-40 år sen.
Trevligt att se den klar. Att summera handarbeten under åren som gått är svårt, mycket har fallit i glömska.




 

Jag har plockat på mig...

Inför stambyte så ska källaren tittas igenom, det som kan kastas ska bort. Kartongers innehåll kollas. 

Under åren har jag plockat på mig, saker som jag sparat. 

 En duk kom fram hade glömt att jag gjort den. 

Bomullsväv, en färdig spets så blev det en duk, 

den låg på kaffebordet och när någon drack kaffe hos mig så fick de skriva sitt namn, jag broderade det, tvättade, strök duken och så på med den igen.

 Det var på slutet på femtiotalet. Jag var ung och tyckte idén var kul.  När jag ser namnen nu, så ser jag framför mig de som stått mig nära. Jag minns, känner saknad, många är döda nu. Andra tappade jag bort på vägen. Duken användes bara en kort tid, så "tappade jag väl bort" den också på vägen, fick andra idéer.

Rundlar / kudde

Vad bidde det då?

En passare, in idé. Hur kan det bli om jag gör så?

Tänkt och sen gjort. 

Inget nyköp av DMC, utan det som fanns tog jag.

Broderade utifrån och inåt

Idag är den klar. 

I mina första tankar såg den annorlunda ut.

Inte alltid blir det som man tänkt sig.

En ängel i fönstret

Så har jag hängt upp den - gardinkappan.

Ett spontanköp från Ekelunds Handarbeten E1791

Det är inte den typen av gardin jag har annars, men när jag broderat den så tyckte jag att den kunde få hängas upp.

Varför faller man för vissa handarbeten, har jag frågat mig många gånger. 

Den här tror jag mig kan letas tillbaks i tiden, jag fick en liten silverberlock av min farmor, den modell av ängel. 

Tappade den för många år sen,när jag såg handarbeten så strömmade minnena om farmor fram.

Broderigarn till min gardinkappa

Broderi

En gardinkappa, som blev fel vid köp, som sen blev liggande, håller jag nu på att brodera. Hade broderigarn som räcker till för tre färger, men en ljusrosa färg saknas, det kommer att gå åt några dockor/pasmor.

Har många färger som blivit rester från broderi, nu ska jag handla på första gången på länge, märker att det finns många sorter att välja bland.

När man köper ett handarbete så följer broderigarn med.

Inget följde med till den här gardinkappan, jag  hade hela dockor till det gröna, och en rosa till blomman, de var i Puppets och Anchor.

Den uppritade gardinkappan kommer från 

Gammelsvenska Handarbeten med namn "Lovisa" nummer1600

I mitt sökande på nätet, så vaknade en nyfikenhet över dessa broderigarner.  DMC, moulinegarn...  
Nu har gardinkappan blivit klar och hänger  på plats.

Minnessak från Oslo

Början på 60-talet var jag i Oslo, spårvagnen förde mig upp till vackra vyer och en stuga där jag drack varm choklad.
Väggarna var prydda med "veggteppe" .
Som minnessak, (souvenier) valde jag att köpa material och sy mig en "veggteppe"


Det blev en smal remsa, en klockestreng, sydd i klostersömn.
med mönster nr 631 S i tvinngarn från Sandnes Uldvarefabrik a/s.
En dotter gillade den så jag sydde en till henne också.
Min hänger i vår hall, och ibland när jag tittar på den, så kan jag komma ihåg känslan när jag satt och drack god choklad och tittade på alla de vackra "veggtepperna"

Julbroderier jag gett bort

Till julen skickade jag en linnehandduk till en dotter som jag broderade ett recept på.

För många år sen hade jag en läkare, som var precis som jag tycker att en läkare ska vara. Tyvärr så blev han inte kvar. Men jag gav ett broderi en jul.

Funderade över hur jag skulle göra, en chokladask, blomma. 

Men valde att brodera denna lilla för julkort mm

Broderiet från Almedahls 
"Postficka 8506"

samma år efter år

Julen är över, men jag låter vissa broderier vara framme ett tag till,

Innan för ytterdörren har jag hängt upp en välkommen tavla

löpare från 1955  - som synes kan jag inte ta miste på när jag broderade den.

jag tycker alltid det är lika trevligt att plocka fram de gamla dukarna. Minnen strömmar till.

Jullöpare med fåglar

En jullöpare som jag broderade för många år sen och som kommer fram varje år vid jultid.

mönstret från Marks.

Tänd Gran

Det här handarbetet blev jag förtjust i för många år tillbaks, var ofta inne i handarbets affären på Folkungagatan i Stockholm, ibland hade jag ärende dit. ibland gick jag bara förbi, och där hängde den i sitt fulla ljus.
Ekonomin tillät inte att jag kunde köpa den. Tyckte nog lite synd om mig själv som inte kunde få den.
Så förra året var den med på Tradera, självklart ropade jag in det.
Förra julen hängde den uppe, och nu så är den framtagen och ska hängas upp.

Kommer från Almedahls  -  tavla 5515 - Nu tändas tusen juleljus -

Ger dig mitt hjärta

Det blev en kudde, när jag var på Syfestivalen, så handlade jag en liten bit linne med uppritad motiv av Lehån (Lars-Erik Håkansson.)
Ett impulsköp.
Häromdagen satt jag igång med det, en bit rött tyg som bara låg kvar och skräpade, skräpade kan man väl säga när man inte har en aning om vad man skulle ha det till, en liten rest sen tidigare.
Det lilla broderiet och det lilla tyget satts ihop det till en kudde.
Motivet borde väl passa bra när det nu snart är Alla Hjärtans dag.