En vän visade mig mönster till en kofta som hon skulle
sticka, jag kände stort vemod, längtan att kunna sticka drog rakt igenom mig,
och gjorde mig lite tung i sinnet.
Så mycket jag längtar tillbaka till, som häromkvällen när
jag såg på TVn, något äldreboende hade ordnat en cykel, en två sittscykel kan
man kanske säga, den äldre fick sitta bredvid en person som skötte framförande
av cykeln. Känslan måste vara lite av det där man känner, när man cyklar,
vinden som möter en i nedförsbacke, dofterna som slår emot en mm
När jag blivit gammal så saknar jag det som var självklart.
Som att sticka, jag kan välja, vet att jag får smärta nacke
och axlar. Lindra med smärttabletter, vakna på natten av det onda. Gjorde det
under en tid, men valde sen att avstå.
Nu blir de några små virkningar.
Som nu afrikanska blommor, lätt att göra.
Förr stickade jag medan jag tittade på TV, nu virkar jag.
Känns bra att ha något för händerna.
Bollen består av 5
sidiga blommor.
Försökte med blandade 5 o 6 sidiga blommor, men det blev
inte så bra. Hade svårt att få ihop det.
5-sidiga var bara att lägga ihop.
Har lärt mig att tråckla, inte
sy ihop förrän jag ser att det blir rätt.
Så talade latmasken i mig.
Jag började sätta ihop det med säkerhetsnålar.
En boll -
rolig att göra, men vet inte vad jag ska ha den till,
Terapi för själen, och det är inte helt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar