Leksak - Symaskin

Jag har samlat på mig saker, mycket har med slöjd att skaffa.
Barnens små vävstolar finns kvar. Det lilla strykjärnet, som våra flickor strök sina dockkläder med.
Så har jag en symaskin, den har stått som en prydnad i min sy hörna.

Du kan inget ta med dig när du går....
Så sant det är, man kan inte ens ta med sig till annat boende när man blir äldre, man måste välja.

Så nu säljer jag den, vem vet kanske någon sykunnig kan överta den med samma känsla för den som jag haft.

Leksaker nu och tidigare går inte att jämföra. Men visst är det något speciellt med den här lilla symaskinen med bara övertråd, som kan frambringa stygn?

Tankarna går också till den här visan från 1900 talets början, som slutade sorgligt för Josefin och hennes symaskin

Det var en gång en flicka som hette Josefin
Josefin-fin-fin Jose-Jose-Josefin.
Den enda skatt hon ägde var en symaskin
symaskin-skin-skin syma-ma-ma-ma-maskin.

Här trampar man inte här vevar man fram stygnen.

Det blev en Flodhäst...

Nu ligger jag lågt med handarbeten, smärtfyllda dagar gör att jag inte har samma energi och ork.
Så hittade jag en flodhäst på nätet och blev lite småkär i den, köpte mönstret till den, min engelska är så dålig, men bilderna visade mig vägen. Och nu är den klar.

Man börjar bak och jobbar sig fram, och den här Flodhästen var rolig att göra, och en "afrikansk blomma" i taget var inte jobbigt för axlar och nacke, utan lätt att göra.