fredag, januari 21, 2011

Minnessak från Oslo

Början på 60-talet var jag i Oslo, spårvagnen förde mig upp till vackra vyer och en stuga där jag drack varm choklad.
Väggarna var prydda med "veggteppe" .
Som minnessak, (souvenier) valde jag att köpa material och sy mig en "veggteppe"


Det blev en smal remsa, en klockestreng, sydd i klostersömn.
med mönster nr 631 S i tvinngarn från Sandnes Uldvarefabrik a/s.
En dotter gillade den så jag sydde en till henne också.
Min hänger i vår hall, och ibland när jag tittar på den, så kan jag komma ihåg känslan när jag satt och drack god choklad och tittade på alla de vackra "veggtepperna"




torsdag, januari 06, 2011

1 + 1 + 1 + 1 + 1 + 1 + 1.......

Ofta när jag syr något så gör jag flera plagg, kanske beror det på att jag får kläm på hur det ska sys. Det blir enkelt.
Gillar symaskinen den är lätt att använda. Minns min farmors gamla tramp maskin, sen min första elektriska. Då är den jag har nu en jättefin "kompis".
Min man sover gärna i t-shirts och korta byxor till. Då kom jag på att jag skulle sy byxor av bomullstyg jag hade.
Han gillade dem och sa att det passade honom bra.
Det var startsignal för mig. Det blev flera innan jag slutade.
Sommartid så sitter han ute och fikar i dem innan han ska göra sig ordning för dagen.  Tycker att det inte ser ut som nattdräkt. 












Bomull och flanell i olika färger och mönster

onsdag, januari 05, 2011

Markörer som "förr i tiden"

Förr i tiden var himlen alltid blå, sjöng Barbro Hörberg. Jag tänkte också börja med, Förr i tiden -  är man gammal så är mycket förr i tiden.
Då fanns inte så mycket hjälpmedel till handarbeten som det gör idag. 
Tänker på markörer, som jag har köpt några nu för att jag hört hur bra det är. Pärlor det är ju lite lyxigt, så några sådana frestades jag att köpa, sen plast i olika färger och storlekar.
 Håller på med en stickning och använde de i plast, idag ändrade jag på det hela, och gjorde som jag gjorde "förr i tiden"


Nu blev det mer hemvant för mig, smidigt, inga plastkanter i händerna när jag stickar.
Det är svårt all lära gamla hundar sitta, sägs det. I mitt fall så är det svårt att lära de nya tydligen.

söndag, januari 02, 2011

Mjuka paket

Barnsockor har det blivit många under år som gått, både till egna och andras barn. Även barnbarnen har fått även om de inte tyckte att det var något att få.
Det är skillnad på förr och nu, när jag var barn jobbade min pappa på ett varv, och vi bodde i  deras arbetarbostäderna.
På julen fick vi barn ett par raggsockor i ett paket från pappas arbetsgivare. Det var fint att få mjuka paket då även för ett barn.
Det belyser hur människor har haft det ekonomisk även i vårt land. Innan köp, slit och släng perioden.




Hade jag haft en kamera under de år som gått så hade jag kunnat ta bilder på det som gjorts, har fått ihop lite, och det är trevligt att se, så kommer även minnena till.
 Nu har jag en digital kamera och den använder jag flitigt.

Vi hör ihop fast vi är olika. sa strumporna

De här sockorna stickade jag vid sol och vatten. Brist på garn tog vad som fanns.
Överförde lugna fina tankar i maskorna.
Läst att kvinnor stickade plagg till sina män och söner som hade till yrke att livnära sig på fiske.
De stickade in ett hårstrå som tur för plagget det stickade, att deras kära skulle komma hem till dem igen.
Tanken är fin, jag tänker lugna fina tankar, fyllda av värme och omtanke, och hoppas att det jag gör och ger bort ska glädja.
Det är inte så svårt att vara harmonisk när man stickar o virkar, för mig är det som terapi för själen


De hör ihop fast det är olika.....

Sockor med förstärkt häl - träskodockor

Sockor till träskor, med mönster på hälen, var poppis ett tag. Jag hängde på det också, mest för att hälen förstärktes, vilket helt klart är bra. Har de här bilderna på några jag gjort.





Sen tog jag i och gjorde en krage på ett par.
där har jag också stickat två garn på hälen.


Sockor - "Plockepinn"

Jag har lagt ner mönster på sockor också.


De här kallade jag "Plockepinn"

Restgarns sockor

Stickade sockor till en dotter, i rest garner.
Fortsatte sen med ett par till. 
Förr hände det att jag tog reda på skaft som var välbehållna (50-talet) och stickade till ny fot. Handlade mest om ekonomin, jag var vad som idag kallas hemmafru. Det gällde att ta vara på varenda krona.
När jag nu stickar av små garnnystan som blivit över så är det också ekonomi, ta vara på. Känns bra. och sockorna värmer bra.